”Vilka liv är vi beredda att inte rädda – när det sparas in på räddningsdykare?”

När någon försvinner under vatten börjar en kamp mot klockan. Varje år drunknar runt hundra människor i Sverige. Tiden är avgörande. Redan när personen lämnar ytan minskar möjligheten till överlevnad.

Inom räddningstjänsten talar vi ibland om att liv kan räddas upp till nittio minuter efter att en person försvunnit under ytan. Men ju snabbare vi hittar personen, desto större är chansen att överleva.

Saknas helt i delar av landet

Kommunalarbetaren har nyligen visat hur räddningsdykarförmågan minskar i Sverige.

I dag finns räddningsdykare bara i ett fåtal kommuner och i stora delar av landet saknas de helt. Samtidigt förväntas räddningstjänsten ändå kunna hantera drunkningsolyckor.

Det gör att förutsättningarna ser helt olika ut beroende av var i Sverige olyckan sker.

Får ta ett andetag och dyka

På platser där räddningsdykare saknas finns i praktiken bara ett alternativ: Någon tar ett djupt andetag och dyker ner. Sedan börjar ett sökande genom vattenmassan. Fridykaren dyker, kommer upp, orienterar sig och dyker igen.

Där räddningsdykare finns är skillnaden avgörande.

Med räddningsdykare går man från att dyka på chans till att arbeta systematiskt. Dykaren arbetar med lina från ytan och söker metodiskt av botten med fastställda sökmönster.

Kommunikation och luftförsörjning från ytan gör att arbetet kan pågå kontinuerligt.

Det är skillnaden mellan att chansa och att veta om området är avsökt.

Sikten är bara decimeter

Räddningsfridykning har sin plats. Den kan vara en första åtgärd i ett tidigt skede. Men förmågan är kraftigt begränsad.

Svenska vatten är ofta mörka, kalla och grumliga. Sikten är ibland bara decimeter. Bottnarna är ojämna, fyllda av vegetation, stenar och föremål. Den som försvinner under ytan syns nästan aldrig.

I de miljöerna krävs något helt annat.

Inget kan ersätta räddningsdykare

Räddningsdykare kan arbeta i dessa förhållanden, under is, i strömmande vatten, i förorenade miljöer och på större djup. De kan arbeta i slutna utrymmen som fordon, kajkonstruktioner och båtar.

Det kan inte en fridykare. Och det ska inte en fridykare göra.

En organisation för räddningsdykare är kostsam att bygga upp, men inte särskilt resurskrävande att upprätthålla när den väl finns på plats.

Det går absolut att argumentera för att resurser ska läggas på andra förmågor som kan rädda fler liv totalt sett. Trafik, suicidprevention eller brandskydd.

Men när allt kommer omkring finns det inget som ersätter räddningsdykare vid drunkningsolyckor.

Trots det förs en diskussion om att ersätta räddningsdykning med räddningsfridykning, ofta med ekonomiska argument.

En farlig utveckling

Det är en farlig utveckling. Det är inte en utveckling driven av operativa behov, utan av ekonomi.

I dag saknas räddningsdykarförmåga i stora delar av Sverige. Hela Norrland står utan kommunala räddningsdykare. I stora delar av Småland och Värmland finns heller ingen förmåga.

Det innebär att människor i Sverige har helt olika förutsättningar att överleva beroende på var olyckan sker. Det är inte rimligt.

Pojken hade inte levt utan räddningsdykare

Studier visar att det räcker att rädda ett liv vart trettionde år för att motivera verksamheten samhällsekonomiskt.

I Borås är räddningsdykningen redan betald för lång tid framöver. Sommaren 2025 räddade vi en pojke som inte hade levt i dag utan den förmågan.

Så frågan är inte vad det kostar.

Frågan är vilka liv vi är beredda att inte rädda.