SD:s svek gällande pensionerna avslöjar deras högersväng
SD:s arbetarväljare de stora förlorarna när SD blir som Moderaterna, skriver Arbetets ledarpraktikant.
”LO:s förslag för pensionerna skulle gynna SD:s arbetarväljare mer än de sänkta skatter som Jimmie Åkesson och SD-eliten driver”, skriver Maria Olsson.
När Sverigedemokraterna pratar pensioner nuförtiden handlar det mest om att sänka skatter och underlätta privat sparande.
Det är avslöjande.
Partiet som länge underblåst ett rättfärdigt missnöje med ett system som sviker vanligt folk vill alltså lösa problem med klassisk högerpolitik.
Det betyder inte att missnöjet försvunnit. För något är verkligen fel med pensionerna.
Pensionsgruppen höjde nyligen riktåldern för pension, alltså den ålder som pensionssystemet utgår från när människor förväntas gå i pension, till 67 år.
I framtiden är en riktålder på över 70 år att vänta om inget görs.
Sverigedemokraterna har alltid varit kritiska till pensionsgruppen.
I dag är de själva en del av den gruppen och har alltså politiskt ansvar för hur pensionerna fungerar.
Pensionsgruppen fungerar inte
Men SD bär också politiskt ansvar för att Pensionsmyndigheten på sin hemsida bemöter vanliga missuppfattningar om pensioner, varav en är att invandrare skor sig på pensionspengar.
Påståenden om att invandrarna kommer hit och tar våra pensioner kanske fortfarande fungerar i kommentarsfälten på Facebook.
I förhandlingsrummen krävs däremot en viss nivå av seriositet. SD:s partitoppar har löst det med att röra sig mer mot klassisk högerpolitik.
Skatter ska sänkas och det ska finnas starkare incitament att arbeta längre. ISK-konton ska fyllas med fuck-off kapital.
Ingen vill riskera att jobba och bidra till ett system hela livet för att upptäcka att systemet inte levererar något tillbaka.
Och där har Sverigedemokraterna faktiskt en poäng. Pensionsgruppen är dysfunktionell. Gruppen värnar inte alla löntagares intressen lika mycket.
De som börjar arbetslivet tidigt, borde även kunna pensionera sig tidigare än de som börjar lite senare. Så fungerar det tyvärr inte.
Hela systemet bygger på att jobba så långt upp i ålder som det bara går. Om du arbetat sedan du var 16 eller 25 år spelar knappt någon roll.
För att få ut som mycket som möjligt av systemet behöver den som går till jobbet i snickarbyxor jobba fler år än den med kostymbyxor.
Trots att alla vet att förutsättningarna för det i praktiken är precis tvärtom.
Systemet måste ändras
LO presenterade nyligen ett reformpaket för bättre och rättvisare pensioner.
LO:s förslag för pensionerna skulle gynna SD:s arbetarväljare mer än de sänkta skatter som Jimmie Åkesson och SD-eliten driver.
Arbetarna kommer ut i arbetslivet tidigare än sina tjänstemannavänner. De dör också i snitt tidigare.
Att kunna gå i pension tidigare, nyttja systemet fullt ut och kompenseras om kroppen gått sönder borde ligga i deras intresse.
Pensionsfrågan borde diskuteras vid fikaborden på industrier, byggen och lager fram till valet. Förra första maj presenterade Magdalena Andersson en arbetarepension.
Nu räcker det inte med antydningar. Socialdemokraterna måste tala klarspråk. Tänker de ännu en gång nöja sig med justeringar i kanten?
Eller är de beredda att förändra ett pensionssystem som systematiskt missgynnar de som börjar jobba tidigt och sliter hårdast?
Att hinna leva några år som pensionär är mer värt än att dö med ett välfyllt sparkonto.