Sven-Åke tömmer Myrornas boxar – de här obehagliga sakerna har han hittat
Personalen som tömmer Myrornas insamlingsboxar riskerar att möta både råttor och bajs. Men värst var nog det som Sven-Åke stötte på för ett halvår sedan.
Pizzakartonger, avföring och gamla sexleksaker är exempel på vad som kan gömma sig i insamlingsboxarna.
Sven-Åke trycker på gaspedalen på den slitna lastbilen. Han är stressad och ligger efter i schemat. Han måste hinna tömma fyra boxar till innan dagen är slut.
Han svänger höger i korsningen och skymtar återvinningscentralen med insamlingslådorna som står längst bort på gatan. Han bromsar in hastigt och slänger upp bildörren.
På en gång ser han att detta inte blir något rolig stopp. Boxen är överfull. Det betyder lyft på upp mot 300 kilo. Och gud vet vad som gömmer sig nedtryckt i metallådan förutom luggslitna kläder.
Pizzakartonger, avföring och till och med gamla sexleksaker kan dyka upp.
– Man måste få ut allt för hand. De är alltid fulla med sopor, mjölkkartonger och potatisskal. Hundbajs är vanligt. Och råttor.
Sven-Åke vill inte medverka med sitt riktiga namn. Han är rädd för repressalier från Myrorna.
Hittade skjutvapen
Men värst är nog knivarna och skjutvapnen. När han för en tid sedan tömde en överfull box hörde han ett klonkande ljud på botten av metallådan – och där låg vad som såg ut att vara en skarpladdad pistol.
Först trodde han att det var en leksak. Men snabbt insåg han att den var alldeles för tung för att inte vara äkta.
– Jag blev chockad och samtidigt lite nyfiken såklart. Det är inget man stöter på varje dag direkt, säger Sven-Åke.
Även om han aldrig sett en pistol tidigare är det inte första gången Sven-Åke stöter på vapen. Både knivar, skruvmejslar och andra farliga föremål dyker ofta upp i både boxarna och i de klädkassarna som lämnas in direkt till butikerna.
En tiondel går att använda
En gång i veckan tömmer Sven-Åke insamlingsboxarna för second-handkedjan Myrorna. Han har inga hjälpmedel till hands förutom sin lastbil, några gallerburar och ett par svarta handskar.
Han vågar inte uppge vad han heter eller i vilken stad han jobbar. Han är rädd att arbetsgivaren ska bli missnöjd med att han pratar med journalister.
En rädsla vi mött i tidigare artiklar där vi granskat välgörenhetssektorn.
En stor andel av det som ligger i insamlingsboxarna är skräp. ”Ett riktigt skitgöra”, säger Sven-Åke om tömningen.
De mesta av kläderna han drar ur lådorna är obrukbara. Sven-Åke har hört att mindre än tio procent av det som samlas går att sälja vidare. Resten slängs eller skickas utomlands.
– Det är ett riktigt skitgöra. Och när man hör vad det ger så är det svårt att se poängen, suckar han.
Sågar arbetsgivaren: ”Ett skämt”
Tidigare sköttes jobbet av en extern firma. Men efter att Myrorna sade upp kontraktet för att spara pengar har uppdraget nu landat på personalen, säger Sven-Åke.
Precis som inom Stadsmissionen har Myrorna på senare år hyvlat sina anställda – det vill säga tvingat dem tjänster med en lägre anställningsgrad. Sven-Åke och hans kollegor har också påverkats.
Detta i kombination med dåliga chefer och jobbet med boxarna gör att han inte har mycket till övers för Myrorna som arbetsgivare längre.
– Jag står för konceptet Myrorna – att vi skänker överskottet till välgörenhet. Det är därför jag stannat så länge som jag har. Men det hur de behandlar sin personal är bara ett stort skämt.
Myrorna: Lådorna ska bort
Myrorna själva säger sig vara medvetna om arbetsmiljöproblemen för de som tömmer insamlingslådorna, även om de inte känner igen att vapen och knivar skulle vara vanligt.
– Jag har nog hört talas om skjutvapen två gånger under alla år som jag jobbat, säger Matilda Wester, varuförsörjningschef på Myrorna.
Matilda Wester, Myrorna.
– Men de finns en oro för vassa och trasiga föremål. Det är illa nog. Och framförallt är det äckligt när folk slänger sopor, räkskal och avföring i dem.
Detta i samband med att kvaliteten på vad som samlas in är låg har gjort att Myrorna de senaste åren tagit bort 300 insamlingslådor. Matilda Wester poängterar också att man har utbildning och rotation för många av de som arbetar med boxarna.
– Men vi ser inte det här som en framtida insamlingskanal, säger hon.
