Mårten Arndtzén klagade på SR:s opartiskhet – tog jobb på Henrik Jönssons propagandakanal

Så var årets minst oväntade rekrytering klar. Kulturnytt i P1:s reporter Mårten Arndtzén går till Henrik Jönssons Youtubeprojekt 100%.

Ett mediehus vars hela uppdrag just nu är att vinna valet åt Tidöpartierna.

Det är en inte helt originell förflyttning. I likhet med ett antal SR-kollegor har han i åratal smågnällt över sin gamla arbetsplats wokeism, vänstervinkling och brist på opartiskhet för att sedan gå direkt till ett av högerns renodlade propagandaorgan. Finansierat av okända aktörer.

Så mycket för den integriteten.

Gissningsvis fick Tidöfluencer Jönsson upp ögonen för Arndtzén efter hans lätt misslyckade försök att bli Public Service-martyr.

När hans tidigare chefer konstaterat att en reporter på SR kanske inte kan kombinera ett närmast aktivistiskt twittrande med att sköta Kulturnyheternas politiska rapportering – under ett valår ­– blev Arndtzén en riksnyhet.

Detta trots att i stort sett inget annat hänt. Han hade kvar jobbet och skulle fortsätta som konstkritiker och kulturreporter.

Flera kulturchefer ryckte ut till försvar

Flera kulturchefer ryckte ut till hans försvar. Karin Pettersson på Aftonbladet kallade honom ”kunnig”. SR pekades ut som nervösa och skitnödiga.

Inte helt konstigt då de tweets SR-cheferna använt som argument för hans petning var i princip harmlösa.

Ett lätt försvar för Parisa Liljestrands infekterade relation till svenska filmbranschen och delningen av en ledartext av högerradikalen Paulina Neuding.

Någon ville vara snäll

Någon ville uppenbarligen vara snäll mot Arndtzén. Hade det bara gällt dessa två tweets skulle petningen ha varit just så orimlig som den framstod.

Men bara någon vecka innan händelsen kom en betydligt grövre tweet från kritikern. Där påstod han att ”Dan Parks ”nazism” tar man bara på allvar om det tjänar ens politiska syften.”

Dan Park är alltså en konstnär som inte bara demonstrerar med NMR, han är fälld för hets mot folkgrupp efter att ha ställt en tunna med texten ”cyklon B” på, utanför en synagoga.

För bara någon dag sedan dömdes han, återigen, till fängelse för hets mot folkgrupp.

Återigen handlar det om antisemitism.

Det är med andra ord lite mindre problematiskt att relativisera Parisa Liljestrands kulturpolitik än att relativisera Dan Parks nazism. Den debatten ville nog också alla inblandade slippa.

Har anmälts

Jag vet att den här Dan Park-tweeten också anmäldes till Arndtzéns chefer kort innan petningen då jag pratat med en av personerna som anmälde den och sett mailet.

Den bakomliggande anledningen till tweeten om Park var att försvara vännen Anna Nachman, skribent för konservativa Fokus. Tidigare känd för att i det magasinet jämföra invandrare med invasiva arter.

Tidningen Expo hade ifrågasatt hur passande det var att Nachman kombinerade umgänge med sagda antisemitiska konstnär med att vara judiska församlingen i Stockholms begravningsansvarige.

Arndtzén har också hängt ut kulturföreningar som arrangerat möten till förmån för Gaza som fått kommunala eller statliga stöd.

Något som helt klart går utanför det opartiska public service-uppdraget då de – well – inte begått annat brott än att Arndtzén tycker de gör fel då han tydligt tar ställning för Israel i kriget.

En mycket opartisk eriksgata

Inget av detta är dock ett problem i den frejdiga högersfär där Anrdtzén nu fått stjärterum. Efter petningen har reportern gjort en mycket balanserad och opartisk eriksgata från Ivar Arpis podd ”Rak höger” till just Henrik Jönssons ”100%”.

Att berätta i högerns alternativmedier om Public Services förljugenhet blev en mycket lätt och redan oerhört upptrampad bejublad väg in i rampljuset.

Men då petningen var lite för diffus ­– han blev aldrig det bästa som kan hända på arbetsmarknaden, alltså cancellerad, utan fick bara ”förändrade arbetsuppgifter” – så la sig intresset ganska omedelbart.

Arndtzén lyckades, kort efter petningen, också vara redaktör för en nypublicerad radioessä i Kulturnytt av sagda Nachman där hon ifrågasatte godheten i att sitta och gråta över ihjälbombade barn.

Nu blev alltså kopplingen mellan honom, Nachman och Park bli lite väl påtaglig.

Offentlig jobbansökan till Kvartal

Vi som såg på utanför trodde att hela processen handlade om en offentlig jobbansökan till Kvartal, de är trots allt herreman på täppan i nyhögerns mediagytter – men det blev alltså 100% som gjorde rekryteringen.

Henrik Jönssons propagandasatsning har gått, minst sagt, knackigt. Det börjar bli tjockt på den marknaden nu med Fokus, Kvartal, Bulletin, Riks, Samnytt, Insikt24, Nya Tider, Nyheter Idag, 100%, Epoch Times och så vidare i all evighet.

Medier som alla egentligen bara gör samma sak i mer eller mindre SD-vänlig skrud.

Kommer satsningen ens överleva efter valet? Högst oklart. Nästan ingen tittar på 100% som än så länge håller en nivå strax över källarmoskékvalitet.

Så frågan är vad en kanal som fått mångmiljonbelopp av hemliga finansiärer för att vinna valet åt Tidöpartierna ska med en konstkritiker som gillar konst som föreställer saker till.

Återigen är svaret enkelt: propaganda. För dem är det såklart en fjäder i hatten att värva vilken medarbetare på SR som helst – oavsett hur mycket man måste kisa för att identifiera denne, i ärlighetens namn annars rätt anonyme, medarbetare i ankdammen.

Väl där ska kritikern gissningsvis snarare göra mer content av den typ han producerat på X än av Kulturnyttskvalitet.

Dårkavalkad

Men jag hoppas att Arndtzén ändå kommer trivas nu när han äntligen är på en helt opartisk arbetsplats där den balanserade nyhetsvärderingen utgörs av en kavalkad av välfärdsföretagslobbyister, ariktekturupprorare, Victor Klemming, Timbro-dropouts, invandringskritiker och kristen tokhöger.

”Mårten Arndtzén är en journalist med integritet, skärpa och djup”, säger Henrik Jönsson. På just hans mediekanal hade å andra sidan Bagdad Bob också varit en sådan rekrytering.

För hans nya arbetsplats är en redaktion där just ordet ”kultur” alltid har ändelsen ”krig”.