”Facket måste våga fråga fler unga”

Kunskapen om facket bland unga sjunker. Det visar LOs årliga attitydundersökning bland unga Ungdomskollen.

Fyra av tio har dålig kännedom om facket och siffran är lägre än förra årets undersökning.

Det är en utveckling som borde få hela arbetarrörelsen att stanna upp. För att veta vad facket gör och vad man själv har för nytta av det är grundläggande för medlemskap.

Undersökningen visar samtidigt att förtroendet för facket är fortsatt högt. Bara var tionde ung har en negativ inställning till facket.

Så, det vi behöver göra är helt enkelt att berätta mer om facket – och fråga om unga vill gå med.

Ingen annan än vi kommer göra det. För trots att facket är en kraftfull gemenskap som gör avgörande skillnad i människors arbetsliv, så missar vi alltför ofta att ta första steget.

Vi frågar inte. Vi bjuder inte in. Vi tar för givet att unga ska förstå något som ingen tagit sig tid att berätta för dem.

Ingenting är självklart

För en ung person på sin första arbetsplats är ingenting självklart.

Otrygga anställningar, högt tempo och krav på att ”klara sig själv” gör det svårare än någonsin att hitta vägen till facket.

Därför är det vi fackligt engagerade som måste öppna dörren. Och vi gör det genom en enda enkel handling: Vi måste ställa frågan.

För det är just i frågan – ”Vill du vara med?” – som allt börjar.

Forskning, erfarenhet och våra egna möten visar gång på gång att unga ofta tackar ja när någon tar sig tid att se dem, prata med dem och inkludera dem.

Det är inte kampanjerna eller affischerna som avgör. Det är människorna. Det är vi.

Vi behöver fråga

Därför behöver vi höja blicken. Våga ta ansvar. Våga göra det enklaste, men viktigaste, i hela vår rörelse: fråga.

Det är vi som avgör vilken fackföreningsrörelse vi vill lämna efter oss.

Alla vi som redan är övertygade, som bär traditionen och vet värdet av organisering, har också kraften att förändra framtiden. Låt oss använda den.

Låt oss anta utmaningen att fler unga ska få frågan – på förskolan, i äldreomsorgen, i butiken, i industrin, på lagret. Låt oss göra det tillsammans. En ung kollega i taget.

Och genom att fråga våra egna barn, deras kompisar, grannens ungdomar.

Prata om jobbet, om rättigheter, om varför man aldrig ska stå ensam.

Visa att facket inte är något avlägset eller gammalt – utan något levande, något vi bär med oss och för vidare.

En fråga i taget. En starkare fackförening i taget.

För om inte vi frågar – vem ska då göra det?