Skulle Gunnar Strömmer vara bekväm med att låsa in sina yngsta barn?

Jag lyssnade på Gunnar Strömmer men jag sa ingenting.

Han sa att vi skulle prata om barnen som ska sitta i fängelse, han pratade om att han skulle prata om barnen men han pratade aldrig om barnen.

Inte på riktigt.

Han pratade om att vi ska öka kapaciteten men utan att öka personalstyrkan. Han pratade om vad vi gör.

Att vi är så otroligt duktiga. Att han har fullt förtroende för oss och att vi kan klara av uppdraget.

Två aktörer i ett inferno

Jag jobbar i Kriminalvården. Jag är klienthandläggare på en öppen anstalt. Jag har jobbat på samma ställe i snart elva år.

Och nu står vi här, Gunnar Strömmer och jag. Två aktörer i det inferno denna myndighet har blivit.

Jag lyssnade men jag sa ingenting. Vad finns att säga? Hur ska jag ens kunna ställa en fråga han kan svara på?

Såna frågor finns inte tror jag. Jag vill fråga i affekt. Jag vill fråga om han inte har något jävla hjärta alls.

Jag vill fråga om han har hört en intagen gråta så han gnisslar tänder, över allt och ingenting alls för att hans liv är ett sånt kaos att han inte hittar vägen tillbaka hur han än gör.

Jag vill fråga om han någonsin har träffat en trettonåring.

Strömmers yngsta barn i samma ålder

Jag googlar och gör en förfärande upptäckt: Gunnar Strömmers yngsta barn är i samma ålder som de yngsta han propagerar för att vi ska låsa in.

Jag vill fråga om han har ögon att se med, öron att lyssna med.

Men jag vet att det är lönlöst, för män i hans position har för mycket makt för att vara något annat än livegna. Vad skulle ens hända om han sa nej till allt det här?

I hans position är makten villkorad i minsta detalj. Det är partiet som bestämmer, och över partiet finns andra partier som bestämmer.

I Gunnar Strömmers fall är det specifikt ett parti som har just den makten.

Gunnar Strömmer. Samma man som i slutet av 90-talet ville införa helt fri invandring och amnesti för alla illegala invandrare.

Numera pratar han om att dra tillbaka medborgarskap mot bakgrund av bristande vandel. Jag undrar om han skäms. Om han sover gott.

Vem sover gott?

Jag lyssnade på Gunnar Strömmer och sen lyssnade jag på Kenneth Holm.

Kenneth Holm är säkerhetschef i Kriminalvården och ger ett mycket dämpat intryck numera.

Han sa en sak som fastnade hos mig.

Han sa: “Jag fattar inte längre bra beslut. Jag fattar nödvändiga beslut.”

I denna miljö byggd på nödvändiga beslut ska barnen låsas in.

Jag undrar vem som sover gott.