Ebba Busch har låst fast Sverige i svindyr el

Energi- och näringsministern kan naturligtvis inte lastas för vinterns högtrycksblockering över Nordeuropa.

Och hon är varken ansvarig för Vladimir Putins angreppskrig på Ukraina eller för att Donald Trump bokstavligen satt Mellanöstern i brand.

Men Ebba Busch är ansvarig för den svenska energipolitiken, och det är den som avgör vad vi kommer att få betala för elen. På den fronten händer inte så mycket.

Under förra årets sista nio månader fattades inte ett enda investeringsbeslut om ny vindkraft i Sverige.

Kraftbolagen anser inte att det går att räkna hem ens de fåtal projekt som passerat nålsögat av tillståndsprocesser och kommunala veton.

En död hand

Kommuner runt om i landet väntar på besked om vad löftet att mer av inkomsterna från vindkraftverken ska stanna lokalt är värt.

Och utbyggnaden av vindkraft till havs har helt stoppats sedan regeringen drog tillbaka stödet för anslutning till nätet.

Samtidigt samlas pengarna från de så kallade flaskhalsavgifterna på hög hos Svenska kraftnät, och nu planerar EU att använda en stor del av pengarna för att kunna öka exporten av el från Sverige till andra länder.

Som om inte det vore nog är osäkerheten om nätavgifterna inte bara ett hot mot hushållens ekonomi. Den skadar dessutom sådant som uppbyggnaden av laddinfrastruktur för elfordon.

Det ligger en död hand över den svenska energimarknaden, och det har framför allt två orsaker.

För det första regeringens ensidiga fokus på kärnkraft. Där saknas det inte pengar.

Kärnkraftsföretag ska få ett garanterat lägsta pris på den el de producerar.

De kan dessutom räkna med frikostiga garantier och direkta satsningar från staten.

Pengarna räcker inte

Det finns dock några problem. Någon kommer att få betala om reaktorerna faktiskt blir av.

De som kommer att få ta notan är elkunderna och skattebetalarna.

Subventioner till kärnkraften innebär osäkerhet när det kommer till andra energiinvesteringar.

Men framför allt kommer nya kärnkraftverk inte att producera en enda kilowattimme de närmaste tio åren eller så.

Och regeringen medger nu att inte ens de jättesummor som utlovats räcker till mer än ett eller två kärnkraftverk. Det löser inte framtidens elbehov.

Dessutom haltar det i omställningen till eldrift.

Till skillnad från många andra har den svenska regeringen varit närmast demonstrativt ointresserad av de stora industrisatsningar som ska bli en stor del av marknaden för förnybar el.

Och på transportområdet har regeringen sänkt priset på fossila bränslen och avskaffat stödet till elfordon.

Att det nu kommer en premie med så krångliga regler att knappast någon kommer att kunna använda den lär inte få fart på övergången.

Marknaden försvinner till Kina

Ebba Busch ville göra en uppgörelse med oppositionen om energipolitiken. Det hade kanske skapat lite stabilitet, men stoppades av moderater och sverigedemokrater.

Och om sanningen ska fram är det kanske inte förhandlingar mellan partier där gamla käpphästar ska tröskas som energipolitiken skulle behöva nu.

En ny regering måste omedelbart tillsätta en kriskommission för energipolitiken.

Riktiga experter med uppgift att vända på varje sten för att få utvecklingen på rälsen igen.

Vad kan göras för att snabbt bygga ut produktionen?

Hur kan ett förnybart energisystem göras mer stabilt?

Och hur kan vi snabbt öka möjligheten att transportera el dit den behövs?

Kommissionen skulle dessutom behöva arbeta med användningen av el. Hur kan övergången till el i industrin underlättas?

Och hur ska elbilsmarknaden utvecklas, innan den helt försvunnit till Kina?

Det finns idéer om allt det där. Batterier, pumpkraftverk och likströmskablar på havsbotten för att nämna några.

Ebba Busch har bara inte varit intresserad. Hennes uppdrag har ju varit att prata om kärnkraft som möjligen kan bli verklighet någon gång i framtiden.