Hoppas ingen vill göra Elisabeth Thand Ringqvist till näringsminister

Batteriföretaget Nortical gick i konkurs för tre år sedan. Ordförande i bolagets styrelse var Elisabeth Thand Ringqvist.

I dag har hon, som vi vet, den rollen i Centerpartiet.

Kvar efter konkursen fanns skulder på fem miljoner kronor bara till olika statliga organ som Skatteverket, Vinnova, Almi och Länsstyrelsen i Västra Götaland.

Nu anklagas centerledaren för att ha brutit mot aktiebolagslagen eftersom styrelsen inte slog larm.

Till Ekot säger Håkan Dahlgren på Ekobrottsmyndigheten att det är ett brott mot aktiebolagslagen.

Själv menar Thand Ringqvist att allt gått rätt till. Affärsidén visade sig bara inte hålla.

Ville odla svamp

Konkurser inträffar även om det är ett misslyckande. Människor förlorar jobbet och besvikna borgenärer och investerare ser sina pengar försvinna.

Sådant händer, men visst är det kittlande. Ledaren för det parti som beskriver sig som företagandets representant har hamnat i trassel just för att hon misslyckats i rollen som företagare.

Vi borde dock inte vara förvånade. Thand Ringqvist har nämligen tydliga fotspår att gå i.

2002 kunde vi läsa att Hushållningssällskapet i Västerbotten gått i konkurs. Skulder på en knapp miljon kronor kunde inte betalas.

Och chef för verksamheten var, fram till några månader före kraschen, Maud Olofsson.

Hennes idé var att på bred front introducera svampodling i Norrland. Tomma lokaler skulle fyllas med shiitakesvamp.

Men det fungerade alltså inte riktigt. Brist på kapital och oprövade odlingsmetoder, förklarade Olofsson själv efteråt.

– Om vi klarat det hade vi gjort något bra för regionen, sa hon då.

Alla erfarenheter är inte bra

En chansning som gick fel, med andra ord. Olofsson ryckte på axlarna.

När företaget gick omkull hade hon, som sagt, redan dragit vidare till Stockholm och jobbet som partiledare.

I den rollen skulle hon med tiden bli näringsminister och ansvarig för affärer som Vattenfalls köp av nederländska Nuon och sammanslagningen av den svenska och danska posten.

I jämförelse med det framstår förlusterna i det västerbottniska svampfiaskot som växelpengar.

Thand Ringqvist ser också ut att ha kommit över misslyckandet i batteribranschen utan alltför mycket grubblande.

Vidare mot nya uppgifter inom politiken bara. Och där vill hon ju muta in rollen som företagandets röst i offentligheten.

Det är förstås bra om politiker har erfarenheter, men det betyder inte att alla erfarenheter är bra.

Att ha misslyckats som företagare gör knappast en politiker till expert på området.

Tror man det kan resultatet bli kostsamt, som exemplet Maud Olofsson visar.

Jag hoppas verkligen att ingen funderar på att göra Thand Ringqvist till näringsminister.