”Det är ert fel att Sverige måste pröva behovet av arbetskraftsinvandring”

REPLIK. När frågan om arbetskraftsinvandring ska debatteras skyndar sig Gröna Arbetsgivare att lyfta den svenska modellen som anledning för politikerna att hålla sig borta från lagstiftning, oavsett om det är lönegolv eller arbetsmarknadsprövning som avses.

Argumenten är de samma – arbetsmarknaden ska regleras av parterna.

I grunden håller GS-facket med om att den svenska modellen ska fredas och utvecklas.

I frågor som rör lön och arbetsvillkor bygger den svenska modellen på att parterna gör upp om villkorsfrågorna.

Detta är också något vi tar ansvar för när vi tecknar branschvisa kollektivavtal med arbetsgivarorganisationen Gröna Arbetsgivare.

I Sverige ska kollektivavtal gälla för alla

Skogsavtalet är i allt väsentligt ett bra kollektivavtal som omfattar nästintill samtliga arbetare i skogsbruket. Det är såklart positivt och helt rimligt: i Sverige ska kollektivavtal gälla för alla.

Men problemet är dock vare sig avtalens innehåll eller avtalens utbredning.

Problemet är den låga avtalsefterlevnaden, motståndet mot att kontrollera avtalsefterlevnaden och att våra motparter vägrar erkänna problemen som finns.

Anledningen till den låga avtalsefterlevnaden beror i princip uteslutande på att 97 procent av arbetstagarna inom skogsvården utgörs av migrantarbetare.

Detta är jobb som tidigare gick till lokal arbetskraft och som i högre utsträckning numera går till arbetstagare utanför EU.

Är det fel på arbetet eller erbjudandet?

Arbetsgivarnas argument är att det är svårt att hitta arbetskraft med rätt kompetens i Sverige, men när de inte hittar kompetent arbetskraft för skogsvård ens på den europeiska arbetsmarknaden med 450 miljoner människor kan man fundera på om det är arbetet eller erbjudandet som det är fel på.

Problemet med att nästintill all arbetskraft inom skogsvården utgörs av migrantarbetare är att de saknar makt, kunskap och förutsättning att hävda innehållet i kollektivavtalet. De blir i princip avtalslösa.

De migrantarbetare som vi möter får inte rätt lön och ersättningar samt vågar inte låta oss driva ärendena då de lever under ständigt hot om att få arbetstillståndet indraget om de går med i GS-facket.

Det talar för den dystra sanningen att om avtalsefterlevnaden inom skogsvården var 100 procent så skulle incitamenten för arbetsgivarna att flyga in migrantarbetare utanför EU förmodligen sjunka och arbetstillfällena skulle komma lokalsamhället till dels igen.

Detta hände också under pandemin när flygförbud rådde och det visade sig att intresset för planteringsarbete bland ungdomar var högre än vad man trott.

Stenhårt motstånd från Gröna Arbetsgivare

När vi i förhandling har krävt ökad insyn för att vi ska kunna kontrollera avtalsefterlevnaden möter vi stenhårt motstånd från våra motparter Gröna Arbetsgivare.

Motiveringen är att det helt enkelt saknas problem med avtalsefterlevnaden i skogsvården och att det därför inte är motiverat med ökad kontroll – något som GS-facket (och förmodligen Gröna Arbetsgivare själva) vet inte stämmer.

Frågan är därför hur Gröna Arbetsgivares replik i Arbetet ska tolkas.

Menar Gröna Arbetsgivare att det nu är motiverat med ökade kontroller och insyn i medlemsföretagen?

Är det ett erkännande för att branschen brottas med stora systematiska problem kopplat till just migrantarbetarnas utsatta situation?

I så fall är GS-facket de första att välkomna denna positionsförflyttning och vi ser framemot att lyfta frågan i konstruktiva förhandlingar.

GS alltid redo att förhandla

GS-facket är alltid redo att förhandla.

Men så länge våra motparter vägrar erkänna problemen och motarbetar våra förslag till ökad kontroll blir kollektivavtalet en pappersprodukt som arbetsgivarna viftar med i debatten för att slippa ta ansvar för att deras medlemmar inte följer avtalet.

För att hitta gemensamma problemlösningar måste vi ha en gemensam problembild.

Så länge den saknas kommer GS-facket fortsätta driva på för arbetsmarknadsprövningar och det har Gröna Arbetsgivare sig själva att skylla.