”Vem ska våga lämna ett ruttet förhållande när du kan tvingas in i deltidsfällan?”
Valet för många arbetarkvinnor står mellan att jobba kvar på ett omöjligt schema eller att falla i deltidsfällan, skriver Anas Deneche, förtroendevald tågvärd i Seko.
”Den högavlönade tjänstemannen har en klar fördel med möjligheten att flexa arbetstiden för att kunna hämta barnen från skolan innan stängning. Arbetaren, å andra sidan, tvingas köpa sig den friheten med 20 procent av sin lön”. skriver Anas Deneche.
Det är den 25 februari.
Sara slutade jobbet tidigare i dag för att hämta upp sin son från förskolan.
På väg hem berättar sonen om dagen och Sara lyssnar med ett halvt öra.
Klumpen i magen växer för varje steg närmare hemmet.
Hemma i hallen vibrerar det i jackfickan, en notis från banken. Hon tar upp mobilen och loggar in.
Dyrt att skilja sig
Pengarna har kommit in, men de räcker inte. Sedan separationen har marginalerna i princip krympt till noll.
Eftersom hennes arbetsgivare vägrar anpassa schemat har Sara tvingats gå ner till 80 procents arbetstid för att vardagen ska gå ihop.
Priset för att kunna hämta sin son innan personalen går hem? Tjugo procent av lönen.
Saras situation är inte unik, den är symptomatisk för en arbetsmarknad som har stannat i tiden.
Och deltidsfällan har snärjt många i form av sämre pension, minskad chans till att avancera på jobbet och minskad löneutveckling.
Män har 80 930 kronor mer per år än kvinnor
Och mot kvinnor slår detta hårdast.
Jämställdhetsmyndigheten räknade att under 2023 hade män i genomsnitt 80 930 kr mer i disponibel inkomst än kvinnor per år.
Inte så konstigt när man har i åtanke att kvinnor står utanför arbetsmarknaden i högre utsträckning, tar ut mer föräldraledighet och har högre sjukfrånvaro än män.
Arbetslivet bygger på kärnfamiljens förutsättningar, där två föräldrar delar på hämtning och lämning av barn. Ty den som är ensamstående avviker från normen och skall därför bestraffas.
Vidare så skapas en skör situation där kvinnor känner sig tvungna att stanna i ett ruttet förhållande i stället för alternativet som kan leda till sämre boendestandard och livsstandard som i sista ledet slår hårdast mot barnen.
Föräldraledighetslagen räcker inte
Arbetsgivare pekar gärna på att föräldraledighetslagen ger rätt att begära flexibla arbetsformer, men för en ensamstående förälder i ett arbetaryrke är svaret ett hån.
På grund av hur skiften och passen är upplagda går det sällan att förlägga arbetstiden utan att ändra omfattningen.
Valet står mellan att jobba kvar på ett omöjligt schema eller att falla i deltidsfällan.
Med en arbetslöshet på 9 procent är det tredje alternativet, att byta jobb, inte så tilltalande.
Men det gäller att hålla två tankar i huvudet samtidigt.
Även om detta slår hårdast mot kvinnor som grupp, får vi inte blunda för att jämställdhet utan klassperspektiv blir tandlöst.
Inte undra på att det föds få barn
Den högavlönade tjänstemannen har en klar fördel med möjligheten att flexa arbetstiden för att kunna hämta barnen från skolan innan stängning.
Arbetaren, å andra sidan, tvingas köpa sig den friheten med 20 procent av sin lön.
Det som krävs är att kollektivavtalen moderniseras.
Det måste skrivas in en rätt till anpassad förläggning av arbetstiden för ensamstående föräldrar, utan att gå ned i tid.
Alternativet är en reformerad föräldraledighetslag som garanterar inkomstutfyllnad för ensamstående vid påtvingad deltid.
För många människor kan det tyckas vara en ekonomisk riskzon att bli förälder och kan vi klandra dem?
Inte undra på att barnafödandet är lågt.