Jimmie Åkesson förstör Sverige för barn och barnbarn
SD-ledaren borde tänka mer på vad de kommande generationerna ska äta än att hans förfäder åt barkbröd, skriver Arbetets kolumnist.
”Klimatförändringar skapade av vår generation kommer att påverka livet för barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Man kunde tycka att det skulle oroa en man som Jimmie Åkesson med hans känsla för släktets band”, skriver Ingvar Persson.
När sverigedemokraten Jimmie Åkesson i Dagens Nyheter skulle förklara varför han känner sig svensk tog han fram det grova artilleriet.
– Det är ju människor som jag är släkt med som har slagits och dött och ätit bark för att vi ska få ha den här lilla landplätten.
Det blir liksom lite som mellanstadiets dramatiseringar av Gustav Vasas äventyr på 16-millimetersfilm. Hillebarder, danska knektar och missväxt.
Blod och jord
Åkesson har fått välförtjänt kritik för sitt sätt att prata om barkbröd och historiska krig.
Hans poäng är ju att den vars förfäder svultit och slagits på någon annan plats på något sätt skulle ha mindre rätt till Sölvesborg. Blut und Boden, kort sagt.
Det finns skäl att dra öronen åt sig.
Ändå kan jag inte låta bli att tänka att Åkessons resonemang ändå bär något. Det speglar en respekt och tacksamhet mot generationer som gått före oss. Som skapat förutsättningar för oss.
Den känslan behöver man inte vara sverigedemokrat för att bära. I arbetarrörelsen är den till exempel stark.
Tänk bara på sången ”Vi bygger landet” som bland annat spelades på Olof Palmes begravning.
Vi är de tusende som bygger landet,
vi bar det fram i nöd och strid
i trots och längtan
i svält och armod
Urskogen blir öken
Jag undrar hur många hundra gånger jag sjungit de där raderna. Strängt taget är det ju Åkessons barkbröd det handlar om.
Att Sverigedemokraternas ledare har respekt för de människor som byggt upp Sverige har jag alltså inget problem med.
Det jag inte kan förstå är hur han samtidigt kan vara så totalt obrydd i förhållande till kommande generationer.
Den senaste rapporten från den meteorologiska världsorganisationen WMO slog häromdagen fast att halten av koldioxid nu är den högsta på två miljoner år.
De elva senaste åren är de varmaste som uppmätts. Rapporter om bränder, torka och översvämningar kommer från alla kontinenter.
Och ändå kommer det att bli värre när isar smälter, havsströmmar kollapsar och urskogar förvandlas till öken.
Slåss mot väderkvarnar
Klimatförändringar skapade av vår generation kommer att påverka livet för barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Man kunde tycka att det skulle oroa en man som Jimmie Åkesson med hans känsla för släktets band.
Men icke. Och då är det ju ändå inte att äta barkbröd som förväntas för att vi ska kunna hålla oss till målen för att minska vår klimatpåverkan.
Allt som förväntas är att vi ska köra mindre bil, acceptera grön energi och satsa mer på industrins omställning.
”De elva senaste åren är de varmaste som uppmätts. Rapporter om bränder, torka och översvämningar kommer från alla kontinenter.
Och ändå kommer det att bli värre när isar smälter, havsströmmar kollapsar och urskogar förvandlas till öken”, skriver Ingvar Persson.
Antagligen kan vi också tvingas avstå från en del flygresor och kanske äta lite mindre kött.
Det låter inte som nödår direkt, men för Åkesson spelar det ingen roll.
Bensinen ska vara billig, vad det än betyder för kommande generationer. Och vindkraftverk har blivit kulturkrigarnas favoritmål.
Det är inte utan att man kommer att tänka på en av världslitteraturens riktigt stora antihjältar, Don Quijote. Också han slogs ju mot väderkvarnar.
Bygger vi landet?
Låt oss återvända till ”Vi bygger landet”.
Jag tror nämligen att sista raden i refrängen avslöjar vad det är Åkesson missat.
Vi är de tusende som bygger landet,
vi bar det fram i nöd och strid
i trots och längtan
i svält och armod
nu bygger vi den nya tid