”Sverige har tappat tätpositionen i industrin – det är dags att växla upp efter valet!”

Den 25 mars uppmärksammade IF Metall Exportens dag – en dag som sätter fokus på hur avgörande industrin och exporten är för jobb och välfärd i hela Sverige.

Industriarbetarnas insatser är grunden för Sveriges styrka, där produktionen av varor som exporteras över hela världen bygger vårt land starkt.

75 procent går på export

Vid den här tiden på året har vi i Sverige producerat det som behövs för den inhemska marknaden. Hela 75 procent av allt det som tillverkas går på export.

Exporten genererar dessutom över 2 000 miljarder kronor i intäkter varje år – nästan en och en halv gång hela statsbudgeten.

För att säkra framtida exportintäkter och jobb krävs en aktiv industripolitik. Sambandet är tydligt: varje industrijobb skapar minst ett jobb till i den privata sektorn.

När industrin växer stärks dessutom hela samhället och skatteintäkterna gör det möjligt att anställa fler i välfärden – såsom barnskötare, lärare och undersköterskor.

SD-regeringen har lånat till sänkta skatter

Men de senaste åren har utvecklingen gått åt fel håll. I stället för att investera i jobb och framtid har den SD-ledda regeringen lånat pengar för att sänka skatterna, främst för de allra rikaste.

Och inom delar av högern betraktas industriella och gröna satsningar snarare som slagfält i ett ideologiskt kulturkrig än som nödvändiga framtidsinvesteringar.

Det är allvarligt. Och den bittra sanningen är tyvärr att investeringar i svensk industri idag sker trots, inte tack vare, regeringens industripolitik.

Energifrågan är det tydligaste exemplet. Det behövs en bred och stabil energiöverenskommelse för att locka nya industrier till Sverige.

Förmår inte göra upp med S

Men regeringen förmår inte göra upp med Socialdemokraterna, för Moderaterna och Sverigedemokraterna vill hellre fortsätta bråka om vilket kraftslag som är bäst.

Det är ett ansvarslöst sätt att bedriva industripolitik som går direkt ut över våra industrijobb.

Om investeringarna inte sker i Sverige, så sker de i andra länder. Och då är det där industrijobben kommer att hamna, i stället för här.

I möten med internationella kollegor kan jag inte längre med gott samvete säga att Sverige är ett föregångsland inom industriell utveckling.

Den bilden vet jag att jag delar med många företagsledare. Sverige har tappat tätpositionen – och det är allvarligt.

Vi är ett litet land. Vi kommer aldrig att kunna tävla med Kina, USA och Tyskland om statsstöd till industrin. Därför behöver vi ha de skickligaste industriarbetarna och ingenjörerna, de smidigaste tillståndsprocesserna och den mest moderna infrastrukturen.

Framför allt krävs politiskt ledarskap som tydligt står bakom industrins framtid i Sverige.

I årets valrörelse kräver därför IF Metall en tydlig politik för fler industrijobb i Sverige:

1 Vi kräver en offensiv industripolitik

Vi behöver politiker som faktiskt visar att de vill satsa och att de tror på vår svenska industri. Vår nuvarande regering gör uppenbarligen inte det. Den skarpaste förändringen av industripolitiken de har gjort, är att skära ner på Industriklivet. Det har till exempel resulterat i att Heidelberg Materials, cementfabriken på Gotland, har tvingats pausa sin satsning på koldioxidinfångning.

2 Staten måste ta ansvar

Många kommuner – inte minst i norr – vittnar om att de lämnas ensamma med hela risken när nya industrier etableras. Då krävs stora investeringar i transporter, bostäder, infrastruktur och välfärd. Men regeringen vill inte vara med och bidra till konkurrenskraft, tillväxt och välfärd.

3 Gör upp om energipolitiken

Det behövs en bred och stabil energiöverenskommelse för att locka nya industrier till Sverige – vi behöver en hållbar plan och likvärdiga regler för alla fossilfria energislag. Det duger inte att ställa enskilda energislag mot varandra i ett kortsiktigt och populistiskt politiskt spel.

Den stora frågan, som politiker av alla färger måste våga ställa sig, är inte vad det kostar att investera i industrin – utan vad det kostar att inte investera i industrin. Annars tar de helt enkelt inte sitt ansvar för jobben, välfärden och Sveriges framtid.