”Varför får fack utan brandmän styra brandmännens arbetstider?”

I debatten om dygnspass i räddningstjänsten talas det ofta om EU:s arbetstidsdirektiv, arbetsmiljö och kollektivavtal. Mycket har hänt de senaste åren.

Den 1 januari 2027 är en viktig milstolpe. Då ska räddningstjänster kunna förhandla lokalt om dygnspass igen.

Precis som det bör fungera i en verksamhet där förutsättningarna skiljer sig över landet.

Konstig väg till praxis

Men det finns en fråga som nästan ingen pratar om: Hur formas egentligen praxis kring arbetstider?

Praxis borde växa fram genom oberoende prövning, inte genom att parterna själva förhandlar om hur reglerna ska tolkas.

I dag avgörs mycket genom arbetstidsnämnden och det som parterna själva kallar praxis. Det kan låta rimligt.

Men tittar man närmare framträder ett tydligt problem: Organisationer utan egen erfarenhet av räddningstjänsten är med och påverkar hur arbetstiderna ska tolkas.

Brandmännens fack är inte med

I Allmän kommunal verksamhet, AKV, ingår inte brandmännens fack. AKV består i stället av förbund som Ledarna, Vision och Akademikeralliansen.

De representerar i stor utsträckning yrkesgrupper som sällan arbetar operativt i räddningstjänsten.

Ändå är de med och påverkar beslut som avgör hur brandmän ska arbeta. Det handlar inte om detaljer. Det handlar om hur räddningstjänsten fungerar, dygnet runt.

Konsekvenserna ser vi redan. Under de senaste åren har stora delar av landets räddningstjänster ansökt om dispens för dygnspass. Många har fått avslag eller kraftiga begränsningar.

Samtidigt har organisationer inom AKV i flera fall ställt sig på arbetsgivarsidan.

Vi är ingen vanlig verksamhet

Här uppstår en tydlig spänning. I många av de yrken som dessa organisationer representerar ses långa arbetspass som något som bör begränsas. Det är en rimlig hållning i många verksamheter.

Men räddningstjänsten är inte vilken verksamhet som helst. Den bygger på beredskap, tillgänglighet och operativ förmåga dygnet runt. Arbetstiden är en del av systemet, inte bara en arbetsmiljöfråga.

Förtroendet försvinner

Den svenska modellen bygger på att arbetsmarknadens parter reglerar villkoren.

Men den bygger också på en avgörande förutsättning: att de som fattar besluten faktiskt representerar dem som berörs.

När den kopplingen saknas undergrävs förtroendet för besluten.

AKV lyssnar uppenbart inte på sina medlemmar inom räddningstjänsten. Ändå fortsätter operativ personal att ge dem legitimitet och makt över våra arbetstider.

Det är genom medlemskapet som den makten skapas. I dag styr fack utan brandmän brandmännens arbetstider.