”Gröna arbetsgivare missförstår vad vi menar med behovsprövning”
Behovsprövningen handlar om länders behov av utökad arbetskraft, inte arbetsgivarnas, skriver LO-utredarna Mattias Schulstad och Johan Enfeldt i en slutreplik till Gröna arbetsgivare.
”Med tillgång till arbetskraft inom hela EU är det nödvändigt att vi har ett väl fungerande regelverk för när arbetsgivare behöver rekrytera arbetskraft från resten av världen”, skriver LO:s utredare.
SLUTREPLIK. I en replik till oss påstår Lena-Liisa Tengblad och Emma Terander från Gröna Arbetsgivare att behovsprövning för arbetstillstånd skulle innebära att en myndighet prövar arbetsgivarens behov av arbetskraft.
Det här är en missuppfattning som vi möter ibland. Låt oss förklara vad det handlar om.
Handlar om EUs behov, inte arbetsgivarnas
Den arbetsgivare som vill anställa någon från ett land utanför EU måste redan i dag göra en ansökan hos Migrationsverket. Myndigheten bedömer sedan om lön och villkor uppfyller kraven.
Behovsprövning för arbetstillstånd skulle innebära att myndigheten i stället bedömde om det råder sådan brist på arbetskraft med önskad kompetens inom hela EU att det inte är möjligt att hitta kompetensen där.
Behovsprövning handlar om att bedöma om det finns behov av att utöka utbudet av möjliga sökande till världen utanför EU.
Det har alltså inget att göra med att bedöma arbetsgivarens behov av kompetens.
Det här tror vi egentligen att arbetsgivarorganisationer som Gröna Arbetsgivare känner till, men det är ett vanligt missförstånd. Bra att vi fick möjlighet att reda ut det.
Arbetstillstånd är alltid statens ansvar
Gröna arbetsgivare skriver också att den svenska partsmodellen fungerar för att parterna reglerar löner och villkor genom branschanpassade kollektivavtal.
Det håller vi med om.
Utbudet av arbetskraft består av alla med svenskt medborgarskap, alla som har uppehållstillstånd i Sverige, och alla EU-medborgare som omfattas av fri rörlighet.
För alla dessa hanterar vi löner och villkor genom kollektivavtalsmodellen.
Arbetskraftsinvandring från tredje land, från utanför EU, handlar om att utöka utbudet.
Det har aldrig kollektivavtalsmodellen hanterat. Att bestämma vilka som ska få ett arbetstillstånd är statens ansvar.
Klagar bara när lönekravet är högt
Gröna arbetsgivare kallar ett högre lönekrav för ett ingrepp i parternas lönebildning. Även detta påstående är vanligt förekommande.
Vi såg dock aldrig några arbetsgivare klaga på det låga lönekravet på 13 000 kronor som ett ingrepp i partsmodellen.
Slutligen. Gröna arbetsgivare skriver att de vill lägga ”sanktionsansvaret på arbetsgivare som fuskar – inte på arbetstagaren”. Vi kunde inte sagt det bättre själva.
Problemet är bara att Gröna arbetsgivare själva motsatt sig sådant.
När en utredning föreslog att den särskilda avgiften för arbetsgivare som blir påkomna med att ha anställda som saknar arbetstillstånd skulle höjas från knappt 60 000 kronor ca 90 000 kronor protesterade Gröna arbetsgivare med argumentet att det ”bara” hade gått sex år sedan avgiften höjdes.
En väl fungerande arbetsmarknad är viktig för Sverige.
Med tillgång till arbetskraft inom hela EU är det nödvändigt att vi har ett väl fungerande regelverk för när arbetsgivare behöver rekrytera arbetskraft från resten av världen.
Vi hoppas här ha rett ut några vanliga missförstånd om vad behovsprövning skulle innebära.