Fängelset förbereder sig för 13-åringar – chefen köper tyngdtäcken mot ångest

Kriminalvårdschefen Gabriel Wessman låser upp en lucka till ett fönster i den tunga grå celldörren.

– Alla är födda fria. Det första vi tar ifrån en människa som kommer hit är deras grundläggande rättighet att vara fri, säger han.

Vi är på anstalten Rosersberg, norr om Stockholm. Här ska en avdelning redan i sommar ta emot 15–17-åringar som har begått grova brott.

Det är regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna som drivit igenom ungdomsfängelserna och nu vill de gå ännu längre. Enligt ett nytt förslag vill de även sätta 13–14 åringar i fängelse. Då kan de hamna här på anstalten.

Massiv kritik

Förslaget har mötts av massiv kritik från flera håll. Polisen anser att yngre barn riskerar att rekryteras av kriminella gäng om straffåldern sänks. Domstolar att unga kriminella bör hanteras socialt, inte med straff.

Barnrättsorganisationer att det strider mot Barnkonventionen. Även Kriminalvården har motsatt sig planerna och menar att man inte är rustad för att ta hand om så unga barn.

Trots kritiken har regeringen valt att gå vidare med förslaget och flera instanser har ifrågasatt vad remissrundorna är till för om regeringen ändå inte lyssnar på dem.

Sekos representant på Rosersberg, kriminalvårdaren Robert Holmberg, tycker det är ett misslyckande att förslaget ens diskuteras.

– Men om det blir verklighet får vi ta oss an det här så gott det går, säger han.

Hemtrevliga celler

Anstaltschefen Gabriel Wessman instämmer, men menar att socialtjänstens insatser för dömda ungdomar har byggt för mycket på frivillighet. Kriminalvården kan få dem att delta på ett bättre sätt, menar han.

– Motivation måste finnas för att det ska bli förändring. Men ibland måste man kanske tvinga fram den.

Gabriel Wessman och Robert Holmberg visar en av cellerna på Rosersberg som byggs om för ungdomarna.

Överslafen har tagits ner för att ungdomarna inte ska behöva dela cell, som de vuxna intagna gör. En del av väggen har målats skogsgrön för att bryta institutionskänslan.

– Det pratas också om att sätta upp gardiner för att göra det lite mer hemtrevligt, säger Gabriel Wessman.

”Måste få konsekvens”

Genom fönstret lyser solen in i rummet. Vi är i mars. Snön har smält utanför anstalten och våren ligger i luften. Men från cellen ser man ut på en sliten rastgård, och på byggnaden mittemot sitter stängsel och taggtråd.

– Man måste komma ihåg att de här ungdomarna har begått mycket grova brott. Någonstans måste det få en konsekvens.

– Det är inte jättelyxigt att bo på anstalt, säger Gabriel Wessman.

På rummen är det tänkt att ungdomarna ska vara inlåsta elva timmar per dygn. De får ha personliga saker som foton, teckningar, böcker, cd-skivor och gosedjur.

Tyngdtäcken mot ångest

Eftersom många av dem väntas ha neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kommer anstalten att köpa in tyngdtäcken. Det kan handla om diagnoser som adhd, autism och Tourettes syndrom.

– Tyngdtäcken kan hjälpa till att känna sig trygg på nätterna. Många kommer ha en fasad uppe, men när dörrarna stängs på kvällen kan gråten och ångesten komma, säger Gabriel Wessman, som menar att inlåsningen också kan skapa en känsla av trygghet.

I dag placeras dömda ungdomar i sluten vård inom Statens institutionsstyrelse (Sis). Men efter åratal av larm om att Sis misslyckats med sitt uppdrag beslutade regeringen och Sverigedemokraterna att göra om systemet.

Misslyckandet har bland annat berott på rymningar och våld på hemmen, att kriminella nätverk fortsatt styra ungdomar utifrån samt att många i personalen saknar rätt kompetens.

”Akut läge med gäng”

Justitieminister Gunnar Strömmer (M) har sagt att Sverige har ett akut läge med gäng, skjutningar och sprängningar. Antalet misstänkta 13- och 14-åringar för brott kopplade till skjutningar, sprängningar och bränder har tredubblats de senaste två åren, enligt en granskning av SVT Nyheter Väst.

Ungdomsfängelser ska ge dem en bättre chans att leva ett liv utan kriminalitet efter avtjänat straff.

Robert Holmberg berättar att många kriminalvårdare tidigare var tveksamma till att ta hand om 15–17-åringar, men att det nu har börjat accepteras eftersom man hoppas kunna göra skillnad för ungdomarna.

– Det har faktiskt varit en mer positiv anda än väntat när vi frågade vilka som kunde tänka sig att arbeta med det här, säger han.

”Offer och förövare”

Gabriel Wessman tror att det svåraste blir att hantera diagnoserna och obearbetade trauman.

– Många av dem är både offer och förövare. De kan ha blivit utsatta för våld för att tvingas in i gäng, eller ha varit i gängkonflikter där de har misshandlat andra och själva misshandlats.

På anstalten ska ungdomarna gå i skolan eftersom alla barn i Sverige har skolplikt.

Frågan är hur Kriminalvården ska hantera dem som vägrar. För vuxna kan frånvaro från sysselsättning påverka frigivning eller permission.

– I samhället finns många unga som inte orkar gå till skolan och skyller på huvudvärk eller annat.

– Därför tror jag att det blir viktigare för oss att arbeta med motivation än med repressiva åtgärder.

Viktigt med beröm

Gabriel Wessman tycker också att beröm är viktigt. När vuxna intagna snickrar något fint i sin sysselsättning och får beröm säger många att det är första gången de får höra något sådant.

– Det kan vara likadant för de här ungdomarna. Att de aldrig tidigare har fått höra att de gjort något bra.