Gå till innehållet
Gå till startsidan

Ett bättre arbetsliv kräver modig journalistik

Sök

”Politisk detaljstyrning skadar svenska modellen, LO”

Stärk kontrollen, men låt inte staten ta över matchningen på arbetsmarknaden, skriver Lena-Liisa Tengblad och Emma Terander från Gröna Arbetsgivare.

REPLIK: Vi delar Mattias Schulstad och Johan Enfeldts utgångspunkt om att arbetskraftsinvandrare ska ha schysta villkor och att missbruk ska stoppas.

Men arbetsmarknadsprövning är inte vägen framåt, varken för att värna arbetstagare eller den svenska modellen.

Svenska modellen bygger på parternas ansvar

Den svenska partsmodellen fungerar för att parterna reglerar löner och villkor genom branschanpassade kollektivavtal och att det är arbetsgivaren som avgör sitt kompetensbehov.

Grundpelaren i vår syn på arbetskraftsinvandring är att det är parterna som ska sätta villkoren och att arbetsgivaren som definierar behovet, inte politiken och inte en myndighetsbaserad prövning.

Att gå mot ett system där en myndighet ska avgöra “om behov finns” riskerar att bli en byråkratisk flaskhals och slå särskilt hårt mot de gröna näringarna som har svårt att få tag i tillräckligt med kompetens på grund av säsongsvariationer och geografiska utmaningar.

Kollektivavtal räcker inte, men är rätt golv

LO har en poäng i att kollektivavtal inte är skrivna för myndighetskontroll, men alternativet är inte arbetsmarknadsprövning.

Alternativet är att kombinera kollektivavtalsenliga villkor som miniminivå med tydliga, kontrollerbara krav i tillståndsprocessen.

Det går att skärpa regelverket utan att montera ned partsmodellen eller införa en statlig matchningslogik.

Debattörerna lyfter att systemet historiskt ofta straffat arbetstagaren vid fel och oegentligheter. Vi håller med om att det måste bli mer träffsäkra kontroller och sanktioner mot arbetsgivare som missbrukar systemet.

Men detta är en tillsyns- och sanktionsfråga, inte ett argument för att införa behovsprövning för alla seriösa arbetsgivare som redan följer kollektivavtal. Lägg sanktionsansvaret på arbetsgivare som fuskar – inte på arbetstagaren.

Politisk detaljstyrning skadar svenska modellen

Vi är starkt kritiska till att regeringen nu röstat igenom ett generellt lönekrav för utländsk arbetskraft från tredje land, långt över avtalade nivåer.

Det är ett ingrepp i parternas lönebildning och skapar nya problem i verksamheter där lönenivåer är förhandlade utifrån branschens villkor.

Detta kommer att slå direkt mot möjligheten att rekrytera nödvändig kompetens, om regeringen inte beslutar om undantag för de gröna näringarna.

Krävs konstruktiv väg framåt

Om målet är att både värna om arbetstagare och hålla ihop den svenska modellen bör politiken fokusera på att:

  • Ställa krav på avtalsenliga villkor och kontrollerbar omfattning i anställningserbjudandet.
  • Skärpa kontroller och sanktioner mot arbetsgivare som fuskar.
  • Säkerställa snabb och förutsägbar myndighetshantering så att seriösa företag kan planera och arbetstagare inte hamnar i osäkerhet.

Vi välkomnar en saklig diskussion om hur kontrollen kan bli bättre. Men statliga lönegolv och återinförd arbetsmarknadsprövning är att ta steg bort från det som gjort svensk arbetsmarknad stark: tydliga spelregler via kollektivavtal och ansvar hos parterna.