”Sluta låtsas vara förvånade över krisen i äldreomsorgen – det är ni som har skapat den”

Hur många larmrapporter till behövs innan någon tar ansvar för äldreomsorgen?

Alla är chockade. Alla är upprörda. Men är det verkligen någon som är förvånad?

Vilka anställs i dag? Vilka vikarier finns att tillgå? Hos oss finns knappt några alls. Några är redan heltidsarbetande inom industrin och tar extrapass på kvällar och helger – trötta, slitna, men lojala.

140 eller 260 kronor i timmen?

En ny person kom på inskolning. Hen erbjöds 140 kronor i timmen. Kort därefter ringde en annan arbetsgivare – Volvo på entreprenad – och erbjöd 260 kronor i timmen.

Det är inte en slump. Det är resultatet av politiska beslut där äldreomsorgen år efter år fått stå tillbaka i budgetar och löneprioriteringar. Trots att behovet av personal bara ökar.

Jag har arbetat som undersköterska i över 25 år. Jag är kompetent. Jag är uppskattad av vårdtagare, anhöriga och kollegor. Det här är mitt yrke – inte en tillfällig lösning, inte ett extraknäck. Ett yrke.

Men mitt arbete är inte bara ”omsorg”.

Jag plåstrar om. Jag lyssnar. Jag tröstar.

Jag städar, lagar mat, dokumenterar, beställer färdtjänst.

Jag fixar tekniska problem, byter lysrör och startar om tv-apparater.

Jag handleder kollegor. Ibland tolkar jag.

Jag samordnar med sjukhus när någon skrivs in eller ut.

Jag löser bemanningskriser när någon ringer sig sjuk.

Jag är undersköterska – och samtidigt allt-i-allo i en organisation som ständigt går på knäna.

En jakt på billigare bemanning

Mina mest kompetenta kollegor är de som, precis som jag, har stannat kvar. De som fortfarande bryr sig. Det är också vi som rapporterar de missförhållanden som nu hamnar i tidningarna.

Vi är inte problemet. Vi är anledningen till att systemet fortfarande fungerar.

Problemet är ett system som, genom underfinansiering och en ständig jakt på billigare bemanning, år efter år har sänkt statusen, pressat lönerna och sänkt kraven.

När arbetsplatser fylls av människor utan utbildning, utan engagemang, ibland utan tillräckliga språkkunskaper – då riskerar våra äldre att betala priset.

Arbetsgivare och politiker accepterar den nivån för att få verksamheten att gå runt.

Uffe – se över dina politiska prioriteringar

Våra äldre har byggt det här samhället. De förtjänar mer än en omsorg som hålls ihop av utmattade eldsjälar.

Sluta låtsas att problemet är enskilda ”rötägg”. Problemet är politiska prioriteringar.

Kommunpolitiker som lägger för snäva budgetar. En stat som inte tar ansvar för kompetensförsörjningen. Arbetsgivare som accepterar villkor de vet inte håller.

Uffe, du som statsminister måste se över era politiska prioriteringar och sluta skjuta över ansvaret på kommunerna utan att ge dem förutsättningar att klara uppdraget.

Höj statusen.

Höj kompetenskraven.

Höj lönerna.

Annars kommer nästa larmrapport. Och nästa.