Sverige – landet som inte kan försörja sig självt

Kriget i Mellanöstern visar hur sårbara vi är. Utan stadig import av olja och petrokemiska produkter stannar vår ekonomi.

Lärdomen – som vi borde ha dragit av pandemin och kriget i Ukraina – är glasklar: Sverige måste bli mer självförsörjande.

För att minska beroendet av fossila bränslen behöver transporter och industri elektrifieras. Fossilfri elproduktion behöver byggas ut.

Kärnkraft skulle kunna ge mer baskraft på sikt, men till dess är kraftvärme mer relevant.

Nya turbiner kan öka effekten från Sveriges kraftvärmeverk med 30 procent, beräknar Sveriges Ingenjörer. Investeringarna kostar 10–14 miljarder och kan vara på plats inom två år.

Havsbaserad vind och solenergi har också stor potential, liksom batteriteknik för att jämna ut svängningarna från väderbaserad elproduktion.

Geotermisk energi utvecklas i rask takt och kan snart vara gångbar även utanför vulkaniska trakter. På sikt kan även outvecklade tekniker som vågkraft bidra, om de får stöd att utvecklas.

Så minskar vi oljeberoendet

Med ökad energiproduktion behöver elnätet också byggas ut – helst i förväg, i stället för som nu långt efter att flaskhalsar redan har uppstått.

För privatpersoner behöver stödet till elbilar återställas och bensinskatten återgå till normala nivåer. Bussar och lastbilar bör också elektrifieras.

Som fordonstillverkare kan Sverige bli en vinnare på omställningen, så länge det finns en stödjande industripolitik som ser till att vi står oss i konkurrensen från Kina.

Ett annat sätt att minska oljeberoendet är att tillverka plast av restprodukter från skogsbruket.

För att elektrifieringen ska bli möjlig måste elmarknaden omregleras.

Även om Sverige knappt använder gaskraft gör marginalprissättning att högre gaspriser på kontinenten smittar av sig.

Energimarknadsexperten Bengt Ekenstierna har föreslagit att frikoppla exportmarknaden och ge svenska konsumenter så kallade Sverige-priser.

Ger inget skydd mot prischocker

Men priserna på den inhemska elmarknaden behöver stabiliseras mer än så.

Avkastningen på vindkraft är för låg och oförutsägbar för att locka investeringar.

Baskraften behöver också kompenseras för de viktiga stabiliserande funktioner som den bidrar med. Kort sagt behöver hela energisystemet läggas om.

Gulfstaterna producerar inte bara 20 procent av världens olja och flytande naturgas utan även en lika stor andel av världens konstgödsel.

Att handelsvägen genom Hormuzsundet stängs just när grödorna på norra halvklotet ska sås betyder matbrist och högre priser i höst.

Sverige behöver öka sin livsmedelsproduktion. Men det ger inget skydd mot prischocker så länge vi inte också minskar vårt beroende av importerade insatsvaror som diesel, konstgödsel och bekämpningsmedel.

Jordbruksmaskiner bör elektrifieras, och det behövs ett nationellt program för ett mer kunskapsintensivt jordbruk som använder mindre konstgödsel och bekämpningsmedel.

Spannmål kan i högre grad varieras med baljväxter som binder kväve i marken.

På sikt bör vi försöka övergå till perenna grödor som kräver mindre insatsvaror och som dessutom binder koldioxid.

Statsfinanser producerar vi själva

Jordbruket har stor potential att producera energi i form av biogas. Men det behövs statligt stöd och koordinering.

Många lantbrukare närmar sig pensionsåldern och har svårt att motivera långsiktiga investeringar – särskilt i oroliga tider.

Sverige och EU behöver också buffertlager av spannmål och andra råvaror för att stabilisera marknaden och hålla produktionen uppe även när priserna sjunker.

Regeringen pratar om att Sverige står rustat för kris tack vare våra ”starka statsfinanser”.

Men statsfinanser är en av få tillgångar som vi kan producera helt på egen hand, utan hjälp av omvärlden.

Det är allt det andra som behöver stärkas, gärna så fort som möjligt innan nästa prischock.