Vem ska jag rösta på för att slippa Moderaternas arbetsmarknadspolitik, Ardalan Shekarabi?

Efter snart fyra år vid rodret kan man nu börja sammanfatta resultaten av regeringen Kristerssons insatser på Rosenbad.

Närmare en halv miljon går utan arbete och 2025 levde 730 000 svenskar under fattigdomsgränsen, enligt Statistiska Centralbyrån.

Trots att M leder regeringen vill partiet varken ta ansvar för ekonomin eller arbetslösheten.

Det ska löna sig att arbeta

Och trots att mantrat är att ”det ska löna sig att arbeta” så är det inte fallet i Tidösverige. Det som lönar sig är att äga och vara välbeställd.

För LO-facken och dess medlemmar har den moderata tesen kring frihet inneburit motsatsen. Sänkt a-kassa, mindre resurser för att bekämpa arbetskriminalitet och en välfärd på svältkur. Som en omvänd Robin Hood-logik, kan man säga.

Den enkla slutsatsen för alla som är intresserade av löntagarnas väl och ve är att Moderaterna måste bort från makten i höst.

Men så enkelt är det kanske inte. Magdalena Andersson är tyst i regeringsfrågan. Hon vill inte låsa in sig i blockpolitik eller rita upp några röda linjer inför valet. Först ska väljarna säga sitt, menar hon.

Shekarabi styr helst med M

Och det ligger väl något i det. SD är ju inget möjligt alternativ för S i vilket fall. För att provocera Moderaterna har Socialdemokraterna också gärna betonat att SD är större och därför deras egentliga huvudmotståndare, oavsett vem som formellt är statsministerkandidat på Tidösidan.

Och valrörelsen är ju en tid för konflikt. Eller?

S-toppen och före detta minister Ardalan Shekarabi verkar inte riktigt tänka så. I Dagens Industri tar han tillfället i akt att återigen bekräfta att han kan tänka sig att regera med M efter valet. Det är till och med vad han helst gör.

Efter år av idoga försök att på ett så pedagogiskt sätt som möjligt förklara varför högerpolitik slår som allra hårdast mot just svenska löntagare säger alltså den som är tänkt att representera just löntagares intressen i den absoluta S-toppen det här.

Och visst kan det säkerligen bli enklare att förhandla och kompromissa med ett förlorargäng som M. De är varma i kläderna och ligger kulturellt långt ifrån Vänsterpartiets kompromisslöshet.

Att framstå som ansvarstagande vinnare vore väl en dröm i det fall att de torskar valet i höst.

Men är det verkligen Ardalan Shekarabis arbetsmiljö Socialdemokratin finns till för att värna? En ideologiskt grundad sosse kan inte rationalisera något sådant.

LO måste markera

Nu behöver LO-facken markera. De är nu i gång och mobiliserar förtroendevalda för en S-ledd regering. Ammunitionen är Ulf Kristerssons Tidöpolitik som slår allra hårdast mot deras medlemmar.

Det Shekarabi indirekt säger är att han är ok med arbetslöshet, med ökande fattigdom och med narrativet att de rika är duktiga och de fattiga lata.

Folk kommer inte förlåta S bara för att man tjatar sig hesa om ansvarstagande och majoritetsförhållanden i riksdagen. Skillnaderna måste märkas i vardagen, i välfärden och i plånboken. Det kommer aldrig att ske i samarbete med ett rikemansparti som M.

Det går just nu bra för S i opinionen. Förslag som vinststopp i skolan, arbetarpension och höjt barnbidrag väcker hopp. Någon företrädare här och där har till och med tagit orden “full sysselsättning” i sin mun.

Kan detta bli verklig politik som gör skillnad i folks vardag kan man kanske till och med vinna tillbaka skeptiker som avfärdat S som ett kläggparti utan örat mot marken.