Ingen har kontroll på hyrorna

Valutspelen haglar. Vänsterpartiet gick i dagarna ut och krävde frysta hyror och ett nytt hyresförhandlingssystem.

De senaste åren har hyrorna skenat.

Statistik från SCB visar att hyrorna i snitt ökade nästan 15 procent på bara tre år.

Nyproducerade lägenheter, som redan innan höjningarna låg högre, har också ökat allra mest.

V:s utspel har inte lett till jubel

De ekonomiska klyftorna växer. Socialförsäkringarna försvagas, a-kassan likaså. Ihop med reallönesäkningar känns det i folks plånböcker.

Många hyresgäster är oroliga för att inte ha råd att bo kvar. Vart tar man då vägen?

Men V:s utspel har inte lett till något jubel.

Catherine Holgersson, vd för Sveriges Allmännytta vill inte se att fastighetsägarna blir krockkuddar för den allmänna kostnadshöjningen.

Marie Linder, ordförande för Hyresgästföreningen, oroar sig för den osäkerhet politisk klåfingrighet kan komma att innebära.

– Ska vi ha hyresstopp när den ena sidan styr och marknadshyror när den andra gör det, frågar hon sig i Dagens Arena.

Socialdemokraternas bostadspolitiska talesperson Joakim Järrebring är på Hyresgästföreningens linje: systemet ska värnas.

Hyrorna är en angelägenhet för parterna och politiker ska hålla tassarna borta, enas kritikerna om och höjer ett varningens finger.

Det är så klart viktigt och rätt att stå upp för förhandlingsmodellen på svensk hyresmarknad.

Men vad ska hända i stället? Och när?

Stabilt och förutsägbart över tid

De som försvarar systemet menar ju att det ska vara stabilt och förutsägbart över tid. Det är ju faktiskt inte längre fallet.

Hyresrätten har blivit ännu en superdyr grej som tvingas på dem som inte har råd med alternativen.

Och ingen kan ju ifrågasätta problemet som uppstått. Ägt boende subventioneras både via det oförsvarligt dyra ränteavdraget (ja, man får tillbaka en tredjedel av det man betalar av staten på skattsedeln).

Dessutom får man ju tillbaka massor vid renoveringar via Rot-avdrag.

Hyresgäster är totalt utelämnade till en helt motsatt logik.

Om ens fastighetsägare ens bemödar sig att renovera så ser de till att det inte räknas som underhåll utan en så kallad ”standardhöjning”.

Resultatet: dyrare hyra.

2021 var frågan regeringskris för S

Och så sent som 2021 var ju faktiskt frågan uppe för förhandling för Socialdemokraterna. Ingen har väl glömt att det var just hyror som då ledde till en regeringskris?

S var redo att införa marknadshyror – avskaffa partsystemet alltså. Vänsterpartiet sa nix. Ändå finns det än i dag ingen förståelse för V:s agerande.

Det finns så klart en dubbelmoral här, men det är inte det största problemet. Man kan ju så klart hävda att det är vitt skilda saker att sitta i regering och i opposition.

Problemet är att de som försvarar systemet inte lyckas förklara varför systemet är så bra. Det räcker liksom inte att säga saker som ”svenska modellen är kanon och värd att försvara”.

I alla fall inte efter år av jättehöjningar.

Det spelar liksom ingen roll för den som betalar hyran att systemet tjänat oss över tid eller att det finns möjlighet att påverka det.

Känslan som infinner sig när hyrorna på kort tid höjts uppemot 15 procent är inte direkt att läget är under kontroll, tvärtom.

Rimligt med skärpta regelkrav för hyresvärdar

Skärpta regelkrav för hyresvärdar, som både Hyresgästföreningen och S står bakom, är rimligt.

Det ska inte gå att göra miljardvinster på undermåliga hyresrätter och sedan gråta ut över ökade driftskostnader.

Någonstans behöver också kritikerna ha svar på vad som ska hända med hyresgästerna om inget av det här blir av.

Men valet är ännu inte vunnet av de rödgröna. Det kan bli ytterligare fyra förlorade år med Tidö.

Då riskerar det system man nu försvarar med näbbar och klor att bli en ursäkt för nuvarande utveckling.

Det kan faktiskt ingen progressiv kraft acceptera.