Gå till innehållet
Gå till startsidan

Ett bättre arbetsliv kräver modig journalistik

Sök

LKAB-chefen försvarar hanteringen av livsfarliga händelser: ”Kan ha brustit”

En tolkningsfråga. Så försvarar Annika Kruuna, arbetsmiljöchef på LKAB-koncernen, att livsfarliga händelser inte rapporteras till myndigheterna. Hon erkänner att företaget kan ha brustit i hanteringen.

Förra året rasade det ner 15 meter berg och det var nära att en lastmaskinförare och en geolog hade kunnat befinna sig där, men händelsen anmäldes inte till Arbetsmiljöverket. Varför inte?

– Kanske vi skulle ha anmält den händelsen. Det finns en utmaning med att det är chefens ansvar – att om vi inte finns där som stöd så kan det missas saker. Det är ingen som säger att vi alltid gör rätt beslut.

Arbetet har upptäckt många händelser som inte har rapporterats till Arbetsmiljöverket, trots att deras expert tycker att de borde ha anmälts – hur är det möjligt?

– För att ge ett helt rätt svar behöver vi kolla på händelserna, det kan vara att vi har brustit i vårt arbete.

”Har gjort en annan bedömning”

Varför är det så? Hur kan det ha brustit till den graden?

– Definitionerna är rätt tydliga men det är också en tolkningsfråga. Jag hoppas och tror att det inte är för att vi vill dölja något utan för att vi har gjort en annan bedömning i de här fallen.

Det är ändå livsfarliga situationer det handlar om. Ofta betonar personer att det är livsfarligt. Att det varit risk för väldigt allvarliga skador. Men det har inte anmälts. När det är så pass tydligt – hur kan ni ha gjort bedömningen att det inte handlar om allvarliga tillbud i så här många fall?

– Det kan vara så att vi har mer information än vad som framgår i beskrivningarna. Men har vi gjort en fel bedömning får vi bättra oss.

Folk är rädda för att träda fram med kritik mot LKAB. Varför är det så?

– Det kan jag inte svara på. Det är oväntat för mig helt ärligt.

”Behöver jobba med säkerhetskulturen”

Är det livsfarligt att jobba på LKAB som vissa säger?

– Nej. Vi har haft dödsolyckor. Det kan vi inte och vill vi inte dölja. Men vi jobbar aktivt på att bli bättre.

Flera Arbetet pratat med säger att chefer på golvet suckar och stönar om man vill skriva in risker eller tillbud. Hur reagerar du på det?

– Att chefer agerar så kan vara för att de har mycket annat och då blir det fel. Vi vet att vi behöver jobba med säkerhetskulturen och vi utbildar alla arbetsledare kontinuerligt.

Hur avgör ni när ett tillbud och olycksfall är så pass allvarligt att det ska rapporteras till Arbetsmiljöverket och vem har ansvaret?

– Vi utgår från Arbetsmiljöverkets definition och utbildar vår personal i det. Chefen för varje arbetsplats har ansvaret och tar beslutet tillsammans med ett skyddsombud normalt sett. Vi tar även hjälp av KMA-samordnare. Grunden är att hellre rapportera en gång för mycket än för lite.

Mer om Gruvans hemligheter