”Sverige rustar militärt – men utan folkbildning faller totalförsvaret”

Sverige befinner sig i ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge.

Kriget i Ukraina, ökade spänningar i vårt närområde, klimatrelaterade kriser och en ökande oro om omvärlden har med rätta lett till omfattande satsningar på det militära försvaret.

Men det finns en blind fläck i den svenska säkerhetspolitiken: den demokratiska och civila beredskapen – för tilliten och sammanhållningen i ett land är avgörande för försvarsförmågan.

Sker en långsam nedmontering

Utvecklingen i USA illustrerar varför detta är farligt. Rapporter om hur politisk makt används för att angripa medier, universitet och rättsstatliga principer väcker oro – inte minst eftersom det sker i en demokrati som länge setts som en garant för stabilitet.

När institutioner försvagas, normer urholkas och språket hårdnar sker demokratins förfall inte genom en dramatisk kollaps, utan genom en långsam nedmontering.

Detta är inget nytt. Demokratiforskningen är tydlig: fria samhällen dör sällan i revolutioner.

De försvagas steg för steg – genom angrepp på journalistik, misstänkliggörande av minoriteter, desinformation och ett krympande utrymme för civilsamhället.

Gör samhället sårbart

När människor slutar mötas, organisera sig och lita på varandra har demokratin redan börjat förlora sitt fäste.

Ur denna insikt följer en slutsats som Sverige ännu inte dragit fullt ut: säkerhet i vår tid handlar inte bara om militär förmåga. Den handlar om social motståndskraft.

Ett samhälle som saknar tillit, källkritisk kompetens och starka gemensamma institutioner är sårbart – oavsett hur avancerat det militära försvaret är.

Informationspåverkan, påverkansoperationer och försök att spela ut grupper mot varandra riktar sig inte mot stridsvagnar, utan mot människor och deras relationer.

Folkbildningen är en tillgång för Sverige

Frågan får onekligen förnyad aktualitet när inte bara Ryssland utgör källan för påverksansoperationer och desinformation, utan när även USA:s nya säkerhetsstrategi inkluderar aktivt stöd till ”patriotiska” rörelser i Europa.

Här har Sverige en avgörande tillgång: folkbildningen.

Studieförbunden, folkhögskolorna och det organiserade civilsamhället utgör en demokratisk infrastruktur som är både unik och beprövad.

De finns i hela landet, når breda grupper av befolkningen och bygger på demokratiska arbetsformer med låga trösklar.

När samhället prövats – vid flyktingmottagandet 2015, under pandemin och efter Rysslands invasion av Ukraina – har folkbildningen visat sin förmåga att snabbt ställa om, samla människor och bidra till sammanhållning.

Kapar var tredje krona till folkbildningen

Utöver detta sker redan idag omfattande satsningar och initiativ som syftar till att öka tilliten, sammanhållningen och den demokratiska beredskapen i våra lokalsamhällen.

Alltifrån att lära sig ”preppa tillsammans” i våra miljonprogramsområden till att stärka den lokala samverkan och hemberedskapen i landsbygden.

Trots detta genomförs nu de största nedskärningarna i folkbildningen på över hundra år. Fram till och med 2026 försvinner var tredje krona i statligt stöd till studieförbunden.

En infrastruktur för civilsamhälle och bildning nedmonteras, replokaler och musikhus stängs och verksamhet som stärker samhällsgemenskapen och vår demokrati avvecklas.

Hoten mot demokratin ökar

Detta är i sig ytterst allvarligt och därför är det glädjande att samtliga oppositionspartier finansierar kraftiga ökningar av anslagen till folkbildningen i sina budgetförslag – ett återställande av statsbidragen till folkbildningen ör nödvändigt.

Men vi kan också konstatera att nedskärningarna sker samtidigt som hoten mot demokratin ökar och behovet av civil beredskap aldrig varit större. Det är också strategiskt oförsvarbart.

Många andra länder har redan dragit slutsatsen att civilsamhälle, kultur och folkbildning är avgörande för nationell motståndskraft.

Satsa på civil och demokratisk beredskap

Vi föreslår därför en särskild satsning på civil och demokratisk beredskap. Kärnan i förslaget är en riktad folkbildningssatsning inom ramen för totalförsvaret.

Medlen ska användas för att stärka studieförbundens och folkbildningens roll som nav för lokal beredskap i varje kommun.

Utbildningar i källkritik och informationsförståelse, gemensam krisberedskap i bostadsområden och på arbetsplatser, första hjälpen samt civilsamhällets organisering och uthållighet vid kris och krig.

Det är en satsning som dessutom använder en infrastruktur som redan finns, redan fungerar och redan har högt förtroende hos befolkningen: folkbildningen.

Ett starkt militärt försvar utan en stark demokratisk beredskap är ett ihåligt försvar. Utan folkbildning, kultur och civilsamhälle finns till slut inget att försvara – och ingen som orkar försvara det.

Vi behöver inte välja

Winston Churchill ska under andra världskriget ha fått frågan varför Storbritannien fortsatte att satsa på kultur mitt under brinnande krig.

Hans svar lär ha varit: ”Vad är det annars vi försvarar?” Oavsett den exakta ordalydelsen fångar citatet kärnan i vår tid.

Sverige behöver inte välja mellan militär styrka och demokrati. Men vi måste förstå att det ena inte fungerar utan det andra.

Folkbildningen är inte ett särintresse.

Den är också en del av Sveriges totalförsvar – och det är dags att behandla den som det.