”Jag gav min fru en redig lavett” – det dödliga våldet mot kvinnor fortsätter

Sorlet omkring mig är närmast öronbedövande, jag sitter i ett myller av röster och har svårt att urskilja vad som sägs runtomkring mig. Vi är på vad som ska vara en festlig avslutning efter en lång arbetsdag.

Jag är trött och har hemlängtan, sitter i mina egna tankar. Plötsligt bryter en myndig stämma igenom bruset, det är en mansröst.

Rösten tillkännager hur mannen i fråga några dagar tidigare givit sin hustru en ”redig lavett”. Det han säger fångar allas uppmärksamhet vid vårt bord.

Till synes nöjd över uppmärksamheten han väckt deklarerar han vidare:

”Min fru kom till mig och berättade om något hon tänkt på. Jag svarade henne: älskling, det är gulligt att du tänker själv, men, nu gick du över gränsen. Sedan gav jag henne en redig lavett – den finaste kärleksförklaringen man kan ge sin hustru.”

Det skrattades runt bordet, de som skrattade var uteslutande män. Känslan av manligt samförstånd och maskulinitet låg som en tjock hinna över oss alla.

Är det försvarbart att inte våga säga ifrån?

Normalt sett är det enkelt sagt att det egna skrattet fastnade i halsen. Den här gången fanns inte ens en tillstymmelse till ett skratt som skulle kunna fastna någonstans på vägen. Ingenting smakade bra längre, sämst av allt var den fadda smaken av min egen tystnad.

Jag begick den fegaste och mest undflyende handlingen av alla – så fort det var möjligt reste jag på mig och gick. Jag gick därifrån med en stor klump i halsen och en ännu större klump i magen.

Jag rörde mig hemåt med huvudet fullt av tankar och med min kropp insvept i ett hölje av skam. Hur ska jag någonsin kunna försvara för mig själv eller för mina barn att jag valde att inte ifrågasätta eller bemöta det som hände runt bordet?

Är det försvarbart att som någon slags självförsvar skydda sig själv från att gå rakt in i konfrontation och öppen konflikt? En konflikt som kanske omöjliggör att kunna vistas i likvärdiga sammanhang framåt?

Jag vet inte, så jag blir er svaret skyldig i den frågan.

En kvinna i månaden dödas av sin man

Vad jag däremot vet är att under 2024 mördades 11 kvinnor i Sverige av män dom haft en parrelation med, 2025 var den siffran 12 kvinnor. I snitt en gång i månaden förlorar någon en mor, mormor, farmor, dotter, kollega eller vän när den våldsutövande mannen går så långt att han mördar sin kvinnliga partner.

Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem av enorma mått. Siffror pekar på att uppskattningsvis 75 000 kvinnor årligen utsätt för olika slags våld av sina män.

Våld som yttrar sig som kränkningar, hot, fysisk och psykisk misshandel samt sexuellt tvång. Våld som fortsätter bekräfta att den absolut farligaste platsen för en tjej eller kvinna att befinna sig på är det egna hemmet.

Den 8 mars varje år uppmärksammas och firas den internationella kvinnodagen världen över. I alltför många svenska hem är risken stor att firandet, oavsett om det handlar om 8 mars eller någon annan dag av firande, har ett förutbestämt scenario.

Först kommer blomman eller presenten och därefter förmaningen att inte gå över några gränser – att ge sken av att vara en individ med ett eget tänkande och ett befintligt intellekt.

Sist men inte minst kommer den ultimata kärleksförklaringen – lavetten.