Mohammed, 21, utvisas trots akut personalbrist – kollegan: ”Vi går på knäna”
I Sunne tvingas personalen i äldreomsorgen att jobba över på grund av att det inte finns tillräckligt med personal att anställa. Samtidigt utvisas utbildad personal som Rawan och Mohammed som vill stanna.
– Det går inte ihop, säger undersköterskan Jessika Nilsson.
Mohammeds kollega Angelica Gustavsson började samtidigt som honom på Selmagården för tre år sedan.
Jessika Nilsson och hennes kollegor på äldreboendet Brogården i Sunne förstår inte logiken. Personalbristen gör att de allt oftare tvingas jobba över. En del tvingas ta semester när deras barn går i skolan. Samtidigt ser de hur utbildade kollegor, som är bra på sitt jobb, utvisas.
– För mig spelar det egentligen inte någon roll varför någon har tillstånd för att vara här. De är utbildade och de behövs. Det borde inte vara svårare än så, säger Jessika.
Hennes chef Ylva Jansson håller med och undrar hur migrationspolitiken kan få fungera på det här sättet.
– Reglerna måste ändras, vi behöver de här personerna, säger hon.
Vikariebristen märks året om
Under de senaste tre åren har det varit svårt att få fram vikarier som fungerar inom äldreomsorgen till de två äldreboendena i Sunne kommun.
– Förra sommaren var det knapert och det blev tungt för de ordinarie anställda, säger Ylva Jansson.
Men vikariebristen märks året runt. Det är inte ovanligt att Jessika Nilsson eller hennes kollegor blir beordras att fortsätta arbeta kväll efter att ha jobbat ett dagspass när kollegor är sjuka eller någon av de boende måste åka till sjukhus.
– Jag är ensamstående och senast det hände kom jag hem till min dotter när det nästan blivit midnatt. Vi är inte tillräckligt många när något händer. Det finns inga marginaler.
Hon berättar att det hänt anställda lämnat äldreomsorgen för att arbeta inom regionen.
– De får bättre scheman och bättre liv.
”De är utbildade och de behövs. Det borde inte vara svårare än så”, säger Jessika Nilsson.
Rawan har jobbat i tre år
Men alla väljer inte att söka sig bort från äldreboendet frivilligt. I november utvisades undersköterskan Rawan Algayyim till Irak efter att ha arbetat på Brogården i över tre år.
Kollegorna känner med henne och är oroade över hur det går i Irak, men rent krasst saknar de henne också för att det är svårt att hitta bra personal som vill stanna.
– Hon har rätt utbildning, är bra på sitt jobb och ville jobba här. Hon hade behövts här nu, säger Jessika och förklarar att det inte bara går att ersätta en person som försvinner med vem som helst. Det tar tid att skola in någon inom äldreomsorgen.
Rawans lillebror Mohammed Algayyim utbildar sig till undersköterska och arbetar på Sunne kommuns andra äldreboende Selmagården. Nu har han också fått ett utvisningsbeslut.
– Det är oroligt, jag har hela mitt liv är här och vill verkligen arbeta kvar.
Ylva Jansson som enhetschef är också ansvarig för att det finns tillräckligt med kompetent personal varje dag dygnet runt är irriterad över att motiverade och utbildade personer som Rawan och Mohammed tvingas lämna landet.
– Det är svårt att förstå att vi har ett samhälle som satsat pengar på att utbilda personer och lärt dem svenska och sedan utvisar dem fast de behövs, säger hon.
”Vi ska inte utvisa de som behövs”
Under de senaste åren har förändringar i regelverket kring uppehållstillstånd gjort att det är fler personer som utvisas trots att de har arbeten och kan klara sitt uppehälle själva. Malin Ragnegård, ordförande i fackförbundet Kommunal, känner igen problemen från Sunne och har lika svårt som personalen där att förstå logiken.
På arbetsgivarsidan har Svenskt Näringsliv och Sveriges Kommuner och Regioner drivit att kompetensutvisningarna ska stoppas. De vill också att det ska införas undantag från lönekravet för bristyrken.
Inom en snar framtid kommer riksdagen att ta beslut om vilka regler för arbetskraftsinvandring som ska gälla. Den Kommunalarbetaren har sökt migrationsminister Johan Forsell som tackat nej till en intervju.
I Sunne har Mohammed överklagat sitt utvisningsbeslut. Nu väntar han och hans mamma på svaret. Han har svårt att sova och är orolig över vad som ska hända.
– Hur ska det gå för mamma om ingen av oss får vara kvar, säger han.
Mohammed Algayyim är 21 år och utbildar sig till undersköterska, en bransch där behovet att personal är stort.
Mohammeds kollega är orolig
Syskonens mamma var politiskt aktiv i Irak och fick politisk asyl i Sverige. 2018 kom de efter och fick uppehållstillstånd för att bo med henne.
Nu är de båda myndiga och kan inte längre räkna med att stanna på grund av hennes asyl. Sedan reglerna förändrades 2021 är det inte längre tillräckliga skäl för att få tillstånd att bo eller arbeta i Sverige att hålla ihop familjen, att någon riskerar att bli bortgift i hemlandet eller försvenskats.
Mohammeds kollega Angelica Gustavsson började samtidigt som honom på Selmagården för tre år sedan. Hon är orolig för hur det ska gå för Mohammed om han utvisas, samtidigt som hon själv är orolig hur det blir för henne och de andra som är kvar.
– Om någon är sjuk så finns det ingen vi kan ringa till. Vi går på knäna här allihop. Vem ska egentligen jobba här? Om politikerna vill att äldreomsorgen i Sverige ska fortsätta fungera måste de lösa det.