Karl Marx varnade för Ulf Kristerssons Sverige
Högern vet hur man söndrar och härskar. Det är så den har behållit sin riksdagsmajoritet i 20 år, skriver Arbetets kolumnist.
Moderaternas partiledare Ulf Kristersson (M) och partisekreterare karin Enström (M) och Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M) när Moderaterna inleder bussturné i Göteborg inför valet 2026.
2006 vann Moderaterna valet genom att utmåla sig som ”det nya arbetarpartiet”.
Utan ”e” alltså: inte partiet för dem som står utan egna produktionsmedel och måste sälja sin arbetskraft, utan helt enkelt de som har ett arbete.
Denna grupp har man framgångsrikt vänt emot de ”bidragsberoende” som står utanför arbetsmarknaden.
I själva verket har alla som inte äger några produktionsmedel ett gemensamt intresse av en stark välfärdsstat.
Det gör att arbetslösa inte nöjer sig med vilket skitjobb som helst och dumpar lönerna för andra. Säljare av arbetskraft har också ett gemensamt intresse av en het arbetsmarknad med låg arbetslöshet.
När arbetsköpare inte har en reservarmé av arbetslösa som står på tur måste de höja lönerna.
Full sysselsättning och utbyggd välfärd var länge arbetarrörelsens självklara mål.
Men under 1990-talet, av skäl som nog ingen riktigt förstår, övergav Socialdemokraterna de målen och lämnade fältet fritt åt högerns idéer. De nådde snabbt total dominans.
Snyltarna ska straffas
I stället för full sysselsättning fick vi evig åtstramning. Hundratusentals arbetsföra människor hålls i arbetslöshet.
Sjuka utförsäkras och tvingas söka jobb de inte kan få. Detta ”utanförskap” utmålade Moderaterna som snyltare på de skötsamma ”hårt arbetande” människorna som hade turen att ha ett jobb. Snyltarna skulle straffas med sänkta bidrag.
Anställda belönas med jobbskatteavdrag.
Eftersom Socialdemokraterna inte hade någon egen förklaring till varför arbetslösheten plötsligt hade bitit sig fast fungerade strategin över alla förväntningar.
Tjänstemän lockades över till Alliansen. Besvikna arbetare sökte sig till Sverigedemokraterna, som också utmålade sig som folkhemmets rättmätiga förvaltare.
Med tiden fick klasskriget en allt tydligare etnisk prägel.
På sin tid noterade Karl Marx hur utfattiga irländska migranter undergrävde lönerna för engelska arbetare.
Marx hade rätt
Det började med arbetskraftsinvandringen.
Före 2008 bestämde Arbetsförmedlingen och fackföreningar tillsammans vilka sektorer som behövde arbetskraft och såg till att arbetskraftsinvandrare fick samma villkor som alla andra.
Tillsammans med Miljöpartiet skiftade Alliansen beslutsmakten över åt arbetsgivarna. Uppehållstillstånd knöts till specifika arbetsgivare, som då fick oinskränkt makt att exploatera sina anställda.
På pappret gällde kollektivavtal men få vågade ställa krav på att de skulle gälla i praktiken. Arbetsmarknadsexperten Anders Kjellberg beskrev det som modern livegenskap.
Högerns senaste förslag är att begränsa välfärden för invandrare. Man måste bo i Sverige i fem år för att få tillgång till barnbidrag, bostadsbidrag, sjukersättning och föräldrapenning.
Som Daniel Swedin skrev kommer detta desperata trasproletariat att dumpa lönerna ytterligare.
Förslaget ska gälla nya invandrare, men vi vet att Sverigedemokraterna inte är främmande för retroaktiv lagstiftning.
På sin tid noterade Karl Marx hur utfattiga irländska migranter undergrävde lönerna för engelska arbetare. På den tiden fanns inga kollektivavtal eller välfärdssystem som kunde hejda exploateringen. Grupperna vände sig mot varandra i stället för mot den ägande klassen.
Precis som högern alltid vill ha det.