Det går inte att sluta vara ful
Myten om att oansträngd skönhet går att uppnå verkar inte gå att spräcka. Trots att vi hela tiden duktigt äcklas av exempel på när det gick för långt fortsätter vi försöka, skriver Stina Pettersson.
I serien är Carolyn Bessette (spelad av Sarah Pidgeon) mest väldigt, väldigt smal och väldigt, väldigt cool. Oberörd och skicklig på att aktivera mäns naturliga strävan efter att fortsätta när de blivit nekade
Fulveckorna härjar. Att oxveckornas senare hälft är den fulaste tiden, för alla, går inte att komma runt. Det är fula människor så långt ögat kan nå i slutet av februari, och hela mars. Inte minst fult i spegeln.
Så som en skarp sol som plötsligt påminner dig om hur smutsiga dina fönster är.
Alla hatar januari, februari, men egentligen är det en ganska soft, kravlös tid som inte räknas. Nu är det dags att betala för den. Inte bara själsligt. Det är dags att boka behandlingar.
Mars är en intensiv månad för frisörer, men det slutar såklart inte där, frisören i centrum klarar inte längre av att härbärgera svenskens dröm om att “piffa upp sig”.
Jag tänker på detta när jag ser SVT:s Mammor, en fin inblick i diverse diagnoser jag inte har (diagnos bipolär, diagnos influencer, diagnos förälder) och sedan läser Julia Frändfors självhjälpsbok “Det gör bara ont i början”.
Ett bärande tips i såväl serien som boken är att man ska sluta vara ful.
Man ska se bra ut
Jag tror inte att det går att sluta vara ful, fulheten är en del av mänsklig existens, alltid mer eller mindre närvarande, som sorg.
Men tipset sätter fingret på att det här med att ha ett Utseende som något alla människor bara ska ha nu. Missförstå mig rätt, vi har ju alla ett utseende.
Vi ser ju ut på något jävla sätt, och vår mamma tycker att det är gulligt. Det är på många sätt utlämnande.
En polis skulle kunna rabbla upp lite signalement. En läkare kan skriva hur vi ser ut i vår journal (utöver det alltid lika trevliga “god hygien”).
Men om man väljer att stanna där, och inte ha en Look, är man mer eller mindre missanpassad idag.
Vi blir fotade hela tiden, fotar oss själva hela tiden, skapar hela tiden rörligt material åt miljardärerna, och på bilderna ska man…se bra ut?
Man skulle kunna tänka sig en värld där typ kungligheter eller modemänniskor eller skådisar har ett Utseende och vi andra tittar på dem och tänker, wow, vad snygg!
Men i en typ av pervers demokratisering ska vi nu alla kämpa för något som för den absoluta majoriteten förblir ouppnåeligt.
Carolyn Bessette-Kennedy trendar
Nu talar jag bara för mig själv, men jag tror inte att jag någonsin kommer kunna nå en mental plats där jag aldrig känner mig ful, däremot funderar jag en del på hur mycket pengar jag vill lägga på strävan dit.
Till exempel har jag bestämt mig för att lära mig sminka mig och köpt en prenumerationstjänst för smink med tillhörande app som skickar notiser till mig där det står “Hey, Stina, keep smiling” åtta gånger i timmen.
Det är inte värdigt, som Nooshi säger.
Samtidigt som vi anstränger oss för att inte se förjävliga ut trendar Carolyn Bessette-Kennedy, som firar typ 30 år som ansiktet utåt för effortlessly cool.
Efter hennes tragiska död vid 33 års ålder är hon fastfrusen på Pinterest, en Jesus för millennials.
Tv-serien Love Story: John F. Kennedy Jr. & Carolyn Bessette drar nu sitt strå till stacken för att de unga tu aldrig ska få vila i frid. En amerikansk The Crown, där historia är allt som hände för mer än 10 år sen, legacy en generation, och irländare adel.
En ding ding värld. Politiken är no plot, just vibes.
Den riktiga Bessette-Kennedy kan vara värd att kasta ett öga på om man är intresserad av vad en bra skräddare kan göra.
I serien är hon mest väldigt, väldigt smal och väldigt, väldigt cool. Oberörd och skicklig på att aktivera mäns naturliga strävan efter att fortsätta när de blivit nekade.
Acceptera fulheten
I vår paradoxala samtid ska vi liksom hata Tyra som en sjuk symbol för allt förlegat, men tycka att idealen på Calvin Klein under Kate Moss-eran var toppen.
Myten om att oansträngd skönhet går att uppnå verkar inte gå att spräcka. Trots att vi hela tiden duktigt äcklas av exempel på när det gick för långt fortsätter vi försöka.
Det är pundigt.
Effortlessly cool finns i princip aldrig som utseende. Dagens influencerhets blottlägger strävan som finns därunder, och det kan få stor skönhet att verka möjlig att uppnå för oss alla.
Men det är det inte. Ger du dig in i spelet så kommer du att förlora.
Acceptera fulheten. Du kommer inte att bli fri, men kanske lite mindre fattig.
Och om någon säger att du ska sluta vara ful, bör du fråga om de i så fall kan tänka sig att ta kostnaderna.