Är skolmaten verkligen vårt största problem, Peter Kullgren?

Vinsterna i skolan fortsätter läcka ut ur verksamheten, ner i fickorna på riskkapitalister.

Efter inflationskrisen står kommuner nu, till följd av mindre barnkullar, inför ytterligare nedskärningar och nedläggningar.

Skolministerns Liberalerna säger sig vara oroad, men gör ingenting.

Skolmaten, en het potatis i alla tider

Och när man inte trodde att det politiska samtalet kring skolan kunde bli knäppare så kastade sig landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) in i leken. Han fullkomligt rasar – över skolmaten.

Efter att Livsmedelsverket uppdaterat sina riktlinjer har kommunerna nu infört helvegetariska dagar.

Denna förödande förändring gör enligt Kullgren att barn kommer hem ”vrålhungriga”.

Det kanske stämmer på sina håll. Det finns, som bekant, ingen one size fits all. Vi som är lite äldre minns skolmaten med skräckblandad förtjusning. Kroppkakor som legat i värmeskåp var exempelvis ingen höjdare i 90-talets Småland.

Så har det varit i alla tider. Att tycka, eller låtsas tycka skolmaten är äcklig, är del av att vara skolbarn. Att inte älska alla rätter likaså.

Livsmedelsverkets rekommendationer

För de dagar då det serverades mat man inte gillade fanns i stället knäckebröd och mjölk att tillgå som bukfylla. I dag finns inte sällan även ett salladsbord.

Men det går inte utan kött, insisterar landsbygdsministern strängt. Och han är inte ensam om att tro det. Det är som att köttentusiasterna är helt immuna mot både forskning och alternativa proteinkällor.

Livsmedelsverket har slagit fast att varierad kost med mycket frukt och grönt är det bästa för att må bra i kropp och knopp.

Råden uppdateras löpande enligt senaste forskningen för att förbättra folkhälsan och hjälpa den enskilde att fatta goda beslut.

Vem ska ställa om?

Kullgren är tydlig: det är inte barnen som ska bära klimatomställningen på sina axlar.

Det är ju förvisso en nobel slutsats. Vad han dock glömmer att berätta är vem som ska.

Landsbygdsministern och hans Kristdemokrater sitter i en regering som bestämt sig för att företag inte nödvändigtvis ska göra det och inte heller landets rikaste (som också visat sig vara de största klimatbovarna bland folk).

I veckan meddelade klimat- och miljöministern Romina Pourmokhtari att transportsektorn också ska slippa.

Vem åläggs att ställa om? Någon? Ingen?

Urbota dumt

Om det är något vår sittande regering ändå verkar tycka så är det ju att värderingar, för att inte säga pekpinnar, är en bra sak.

Folk fattar dåliga beslut och ska vallas, eller snarare späkas till att fatta bättre sådana.

Men denna gång gäller de upplevda pekpinnarna inte enbart fattiga, arbetslösa eller invandrare. Detta omfattar alla och då blir det jobbigt.

Oavsett om man vill prata om klimatet i allmänhet eller köttet i synnerhet så är utspelet från Kullgren urbota dumt.

Glesbygdens skolor behöver hjälp

Och vill landsbygdsministern hålla köttbönderna om ryggen och säkra svensk matförsörjning vet han nog själv om att det görs bäst och mest på EU-nivå.

Skolor på lands- och glesbygd har mer akuta utmaningar än så. Det är dyrt att bedriva skolverksamhet när man inte kan trycka in 30 elever i varje klass.

Det är direkt omöjligt att slå ihop skolor som ligger på flera mils avstånd.

För att inte tala om den låga andel behöriga lärare som undervisar.

Och för ungarna som inte ges möjlighet att på hemmafronten trycka i sig tillräckligt mycket kött bortom de förhållandevis få måltider per vecka som utgörs av skollunch?

Tja, då kanske det ändå är det berömda föräldraansvaret som tryter.