Gunnar Strömmers bakgrundskontroller kan bli en riktig pungspark för kommunerna

För att behålla samma nivå som nu behöver svensk äldreomsorg före 2033 anställa lika många människor som det finns invånare i Norrtälje kommun.

Samma nivå. Alltså den nivån där gamla får ligga kvar i sina nattlinnen, dränkta i svett, medan de väntar på morgonpersonalen in på förmiddagen.

Där dyra konsulter tas in för att effektivisera, så att man slipper ersätta folk som är sjuka. Hemtjänsten går alltid kort och larmet fortsätter att tjuta i deras öron långt efter att personalen har gått hem.

Om knappt tre veckor ska kommuner få möjlighet att göra fler registerkontroller när de rekryterar personal. Och om lite mer än ett år ska den större utredningen om bakgrundskontroller redovisas.

Sållar bort människor

Riktningen för utredningen är tydlig: fler kontroller och större möjligheter att sålla bort människor baserat på deras bakgrund. Skulder, sårbarheter och ibland misstankar om brott.

Det finns en poäng med förslaget.

Kommuner ansvarar för barn, äldre och andra särskilt utsatta grupper.

Det skulle nog finnas vinster i att arbetsgivaren vet vilka potentiella risker som skulle kunna uppstå när arbetsgivaren rekryterar. Då går det att planera och anpassa arbetet från start, så att riskerna förebyggs i tid.

Vilka ska stängas ute?

Sexuella övergrepp är det starkaste argumentet för hårdare kontroller. Och att skydda dessa grupper från det är trots allt en huvuduppgift.

Jag vill personligen inte låta min sjuka mamma bli omhändertagen av en ensam sexualbrottsling. Därför borde vissa brott rimligtvis väga tyngre i den bedömningen.

Men frågan är vad kontrollerna riskerar att användas till.

Facken varnar för att allt fler arbetssökande granskas allt hårdare. Ska även gamla och orelaterade brott stänga människor ute från en verksamhet som redan har svårt att hitta personal?

Och hur verklig är tryggheten om säkerhetsarbetet bara fokuserar på bakgrunden snarare än ensamarbete eller hur verksamheten faktiskt organiseras?

Hög IQ, låga lönekrav

I dag finns omkring var sjunde svensk i belastningsregistret. Det rör sig alltså om nästan 1,6 miljoner personer som gjort sig skyldiga till allt från mindre förseelser till grövre brott.

Några har säkert tabbat sig för tio år sedan. Andra kämpar sig fria från missbruk.

Många har avtjänat sina straff och försöker bygga upp sina liv igen. Och då är arbete en viktig faktor för att inte återfalla i brott. Om kontrollerna används för att välja bort människor riskerar kommunerna att stänga dörren för en grupp de desperat behöver.

Ändå jagar arbetsgivare den perfekta medarbetaren. Helst ingen ryggsäck. Frisk, alert och utan ett behov av privatliv eller vila. ”Rätt” personlighet med hög IQ och lågt löneanspråk. Glad, kåt och tacksam.

Den ni söker finns inte

Det blir lite som att slå sig själv i ansiktet. För den personen finns inte.

Och om hon finns väljer hon antagligen inte att i dagens läge jobba i omsorgen.

Det som däremot finns är vakanta schema-rader. Det finns också en hel del trötta arbetslag som behöver fler kollegor. Det finns en mängd förflyttningar som görs på gränsen till det osäkra, för att hindra en stackars människa från att behöva kissa på sig i väntan på att en kollega blir ledig.

Nu när det ska bli lättare att sortera bort folk i en sektor där det redan behövs tiotusentals fler, finns en uppenbar risk att ett stort problem blir ett gigantiskt problem.

Det finns alltså en risk att Gunnar Strömmers bakgrundskontroller blir en riktig pungspark för kommunerna.