Var Top Model bara grooming åt Jeffrey Epstein och världens äckligaste män?
I backspegeln ligger det så himla nära att se Top Model, oavsett dess initiala ambitioner, som ett groomingprogram mitt i ett system skapat för maktens äckligaste män, skriver Lotta Ilona Häyrynen efter att ha sett Reality Check: Inside America’s Next Top Model.
”Tyra Banks ville öppna modevärlden för fler kvinnor och bredda världens syn på skönhet”, skriver Lotta Ilona Häyrynen.
Mitt i pestårens tristess började nostalgiska millennials streama tonårsminnen samtidigt som generation Z tittade bakåt medan deras framtid stod still. De sistnämnda upptäckte ANTM. De förstnämnda återupptäckte den.
Gemensamt förfasades vi över vad tusan vi egentligen sett.
Den nyligen släppta Netflix-dokumentären Reality Check: Inside America’s Next Top Model är tänkt att syna denna 20 år gamla skönhetskultur i sömmarna.
ANTM, skapad av modellen Tyra Banks och producenten Ken Mok, är i dag ökänd för sina märkliga fotosessioner och den exploatering som deltagarna utsattes för.
De aspirerande modellerna fick testa blackface och byta etnicitet, de fotades som mördade kroppar i bara underkläder, en deltagare fick nästan köldskador efter att ha fotats i en iskall pool.
Dessa vrickade tilltag står dock inte i paritet med den fysiska och psykologiska terror som vissa av deltagarna utsattes för.
Fick spela skjuten trots trauma
Dionne Walters fick spela död modell i ovan nämnda fotografering med ett skotthål i huvudet, trots att produktionen visste att hennes mamma blivit helkroppsförlamad efter ett mordförsök med skjutvapen.
Något liknande drabbade också deltagarna Kahlen Rondot och Jael Strauss. Båda fick under sina respektive säsonger dödsbud om sina nära vänner och tvingades strax efter att posera som lik – i Kahlens fall i en faktisk kista.
Dani Evans tvingades under hot om att åka ur tävlingen besöka en tandläkare för att göra sig av med en glugg mellan tänderna.
Några säsonger senare får en annan deltagare i stället sin glugg förstorad.
Keenyah Hills hela deltagande i serien kom att handla om hennes vikt. Producenterna valde att zooma in hennes mage, varje bit mat hon åt och castade henne som både elefant och synden ”frosseri” under fotograferingar.
Samtidigt visste hela produktionsteamet att ätstörningar var utbredda bland deltagarna.
Kallade övergrepp otrohet
Dokumentären ägnar gott om tid åt Tiffany Richardson, seriens mest memeade deltagare, som blev utskälld efter noter av Tyra ”Rooting for you” Banks eftersom hon inte grät över att ha åkt ut ur serien.
Värst i Netflix dokumentär är dock Shandi Sullivans öde.
Top Model filmade hennes samlag med en italiensk man från början till slut. Kameran fortsatte att rulla när hon bekände allt för sin dåvarande pojkvän.
Dokusåpan kallade det “otrohet”, men när Shandi berättar om händelsen låter det mer som ett övergrepp. Hon drack två flaskor vin, åt knappt något. Av samlaget minns hon bara svart.
Hon var omringad av ett filmteam men ingen ingrep.
Produkt från Tyra Banks?
Allt ovanstående och mycket mer har varit allmängods på internet i åratal.
Det nya med Reality Check: Inside Americas Next Top Model är att dokumentären utöver deltagarna lyckats intervjua Tyra Banks, Ken Mok samt domarna Jay Manuel, J. Alexander och Nigel Barker.
Detta har fått många att spekulera i om Banks och Mok är involverade i produktionen på något sätt. Om så är fallet är det väl dolt bakom oberoende produktionsbolag och regissörer, men det går heller inte att påstå att någon av de ansvariga för Top Model egentligen får särskilt hårda frågor.
De enskilda fallen nämns, men alla involverade svarar med ungefär samma gaslighting som präglade hela serien medan den sändes.
Keenyah Hills som blir tafsad på av en manlig modell borde till exempel ”ha sagt ifrån tydligare”.
Men alla som sett en enda säsong Top Model vet vilket öde som drabbade deltagare som försökte sätta gränser för sig själva: de straffades genast, inklusive Keenyah.
När Tiffany Richardsons fall tas upp menar Tyra Banks att hon helt enkelt såg sig själv för mycket i Tiffany. ”That was some black girl stuff that goes way deep”.
Något liknande svart systerskap erbjöds aldrig Ebony Haith, seriens första afroamerikanska deltagare.
Hon hånades för sitt hår och sin sexualitet, när hon trodde att Tyra Banks ville erbjuda henne stöd utmålades hon i stället som en angry black woman, svår att arbeta med och dessutom med dålig hud.
Lägger ansvaret hos publiken
Å ena sidan var allt som hände Shandi Sullivan hennes eget ansvar eftersom Top Model var ”en dokumentär”, å andra sidan säger Ken Mok att produktionen visst hade ansvar för henne, och därför lät Shandi träffa läkare (vilket filmades, naturligtvis).
I övrigt läggs det mesta på publiken. Det här var vad vi krävde, tydligen. För att locka fler tonårsögon till tv:n behövde allt ständigt maxas. Bråken behövde bli värre, förnedringen nedrigare.
Allt handlade förresten om att stärka kvinnor. Tyra Banks ville öppna modevärlden för fler kvinnor och bredda världens syn på skönhet.
Hon hade dessutom själv motarbetats och vikthånats på samma sätt som deltagarna i hela sitt liv.
Det hela avslöjar en lika klassisk som bakvänd och falsk feministisk logik där representation i maktmissbrukande miljöer är allt som betyder något.
Det är okej om kvinnans hela värde kan sammanfattas till hennes yttre, så länge skönheten kan omfatta fler. Det är okej om modeindustrin exploaterar tonårstjejer, så länge också kvinnor sitter i modeföretagens styrelser.
Tyra Banks kallar det för sin ”pay back”. ”Du har en tidning, men jag har en hel tv-serie”.
Så vem var allt det här till för, egentligen?
”I dag vet vi att underklädesföretagets ägare Lex Wexner stod Jeffrey Epstein extremt nära. Under årtionden tycks han ha varit världens mest omskrivna traffickers enda egentliga klient”, skriver Lotta Ilona Häyrynen.
Var det Jeffrey Epistein?
Så här 20 år senare, i just denna tid, är jag rädd för att svaret – utöver Tyra Banks själv – hela tiden ska ha varit Jeffrey Epstein.
Top Model nådde sina högsta tittarsiffror ungefär samtidigt som Victoria’s Secrets årliga modevisningar. Varje jul såg vi dessa omöjligt tonade, omöjligt långa, omöjligt glowiga så kallade angels, inklusive Tyra Banks, strosa över catwalken i bh och trosor.
Även detta såldes till oss tonårstjejer som ett sätt att stärka kvinnor.
I dag vet vi att underklädesföretagets ägare Lex Wexner stod Jeffrey Epstein extremt nära. Under årtionden tycks han ha varit världens mest omskrivna traffickers enda egentliga klient.
Tack vare vänskapen till Lex Wexner fick också Donald Trump fritt tillträde till Victoria’s Secrets omklädningsrum under modevisningarna – något han mer än gärna skryter om.
Från modevärlden har Epstein också knutits till Jean-Luc Brunel, en av 90-talets kändaste modellscouter och agenter.
Även Brunel anklagades för trafficking och övergrepp på minderåriga och dog i fängelse.
Nära att se Top model som ett groomingprogram
När Epstein mailar en av alla unga kvinnor i sin närhet och föreslår att hon borde överväga en näsoperation ”innan hon fyller 25” är det svårt att inte genast tänka på Dani Evans och gluggen mellan hennes tänder.
I backspegeln ligger det så himla nära att se Top Model, oavsett dess initiala ambitioner, som ett groomingprogram mitt i ett system skapat för maktens äckligaste män.
Victoria’s Secret-idealen såldes på oss tonårsflickor, och precis som de värst utsatta deltagarna i Top Model kom från arbetarklassbakgrunder blev de vackraste yngre arbetarklasstjejerna sedan byten för Epsteins globala nätverk.
Om Tyra Banks lyckades öppna dörren för fler är den stora frågan fortfarande: till vad?