Lana.
Lana slutade äta för att ha råd att mätta barnen – rasade tio kilo i vikt
Fyrabarnsmamman Lana, 40, letar lågpris och har tvingats krympa sina egna portioner när jobben sinat. I somras rasade hon tio kilo.
– Man offrar sig för sina ungar, säger hon.
– Välkommen till min värld, säger Lana när de automatiska skjutdörrarna öppnas och lågprisbutikens lagerhyllor med storpack breder ut sig.
Hon går förbi bilder på energidryck och extra billigt-löften och stannar till vid en trälåda. Däri ligger stora säckar med ris, fyra och ett halvt kilo för 100 kronor.
– Den här brukar jag köpa, det blir jättebra. Det räcker ett tag, säger Lana och lyfter ner den tunga påsen i korgen.
Lana, som bara vill ha sitt förnamn i tidningen, har en matbudget på runt 5 000 kronor i månaden.
Alltså runt 42 kronor per person och dag. Långt under vad som enligt Konsumentverket krävs för att mätta Lana och hennes fyra hemmaboende barn (se faktaruta). Men vi räknar bort barnet som är vuxet.
En sådan detalj kan annars få eget liv i sociala medier, där intervjuade som berättar om sin knapra ekonomi kan få stå till svars för sina livsval.
Varför har de husdjur? Varför röker de? Varför kan inte de vuxna barnen betala för sig?
”Kaffe är för dyrt”
Så Lana letar lågpriser. Extrapriser, specialerbjudanden, flerpackserbjudanden, skyltar med utropstecken och understrykningar i gult och rött.
”Mega-pack!”, ”Kampanj!”, ”Passa på!”.
Hon letar både här i affären på ett industriområde i utkanten av Södertälje och på Lidl en bit bort.
Här infinner sig en härlig känsla, berättar hon. Att ha råd med nästan allt. Vardagstankarna kretsar ofta kring motsatsen – mat och vad den kostar och vad pengarna inte räcker till.
– Det känns jättejobbigt och onödigt. Man kan inte koncentrera sig på andra saker. Man måste tänka på hur man ska överleva och klara sin vardag, säger hon.
Lana sparar genom att leta mat på en lågprisbutik i ett industriområde. Lyx som sötsaker och kaffe går helt bort.
Nya siffror från SCB visar att många i Sverige har svårt att få det att gå ihop. 320 000 personer ansåg 2025 att de inte har råd att äta en måltid med protein (kött, fisk eller vegetariskt) varannan dag.
Takets lysrör skickar skarpa strålar mot inplastade godsaker som turkish delight och kakor. Godis, läsk, allt sånt går bort för Lana och barnen.
Sen kommer hon till kaffehyllan. Där hon inte ens stannar till.
– Vi dricker te hemma. Kaffe är för dyrt. Ett sånt här paket med löste räcker i flera månader, säger Lana och lyfter ner ett halvt kilo för 70 kronor från hyllan.
Osäkra inkomster
Efter pandemin blev Lana av med jobbet som kock. Eller snarare: hon blev erbjuden att fortsätta men till lägre lön när coronastödet tog slut. Och det hade hon inte råd med.
Sedan dess har hon jagat timmar.
Som boendestödjare på LSS-boende. Som undersköterska på äldreboende. Då och då även som kock på olika ställen i stan.
Ibland blir det en heltid, men inte alltid – då får hon även a-kassa.
Det är oberäkneligt. Ibland 30 000 kronor i månaden före skatt, men ofta under 20 000.
Lana har aldrig en färdig veckomeny när hon ska handla. Extrapriserna får styra vad som hamnar i korgen.
Maten som ett barn inte ätit upp skrapas över på nästa barns tallrik. Inget får slängas.
– De klagar inte eller säger att de är hungriga, för det är de inte. Men jag frågade min yngsta vad han önskade sig nu när han fyllde 12 och då sa han ”vet inte”. Jag tror det var för att vara snäll. Han vill nog ha en ny mobil, säger Lana.
På LSS-boendet lagar hon mat åt de boende utifrån deras önskemål. Hon älskar sitt jobb där, att laga bra och god mat, och trivs med kollegorna.
Men ibland slår det henne:
– Jag har inte råd att göra sådan mat till mina barn, säger hon.
Rasade i vikt
I somras blev situationen outhärdlig, när det inte fanns tillräckligt med jobb. Samtidigt behövde barnen även lunch hemma eftersom det var lov. Hon brukade vakna klockan fyra på morgnarna och låg sedan sömnlös.
– Jag låg och tänkte jättemycket på ekonomin, hur ska det gå ihop? Trygghet påverkar människor psykiskt. Jag fick vända på varje krona.
Då hade hon ingen bil och fick därför släpa tunga matkassar fram och tillbaka till lägenheten. För att maten skulle räcka till alla drog hon ner på sina egna portioner.
Lana jobbar ibland på ett LSS-boende. Maten hon lagar där är bättre än den hon kan ge sina egna barn.
Hennes barn äter mycket eftersom den yngsta är 12, två tonåringar och den fjärde vuxen. Lana rasade tio kilo i vikt på två månader.
– Jag minskade på mina portioner för att de skulle få tillräckligt med mat. Jag var jätteorolig. Jag tänkte att hur blir det om det fortsätter så här? Man offrar sig för sina ungar, men det kanske är fel. De ska inte behöva se sin mamma bli sjuk.
Vad sa barnen?
– De märkte ingenting.
Eko för dyrt
Det slutade med att Lana fick gå till psykolog och fick sömntabletter utskrivna. I dag mår hon bättre och har mer jobb. Men stressen och oron över nästa dag finns ändå där.
– Jag förstår att folk inte vill skaffa barn. Det är jättetufft. Priserna går upp och lönerna går inte i samma takt. Arbetsgivarna vill gärna betala så lite lön som möjligt.
Butiksgångarna med sitt slitna betonggolv leder vidare till frysarna. Där tar Lana upp två påsar frysta kycklingben. 1,8 kilo för 68 kronor. En kycklingsoppa i 17-literskastrullen kan räcka i flera dagar.
Hon särar på plastdraperiet som hänger i dörröppningen in till grönsaks- och fruktavdelningen. Här finns det som Lana brukar ”spä” ut de dyrare ingredienserna med. Vitkål, lök, potatis.
Hon känner lite på clementinerna. De ser bra ut och är ganska billiga, konstaterar hon. Inget är ekologiskt.
– Jag bryr mig inte om det. För mig är det som luft, det ger ingen näring.
Om Lanas barn är småsjuka ber hon dem gå till skolan ändå – för att äta lunch.
Hon förundras över de som åker och handlar med en färdig veckomeny i handen. Själv köper hon på extrapris och skapar rätter utifrån det.
– Jag kan laga god mat av en spik! Men jag har en fördel, att jag är kock. Jag har kunskap och vet hur man gör. Det måste vara näringsrikt när barnen växer. Men alla kan inte, tänk på andra som blir arbetslösa, som en … ingenjör?
Barnen får gå småsjuka till skolan
Om du hade obegränsat med pengar, vad skulle du laga?
– Varje dag någon slags kött, fisk eller kyckling. Mer varierat för vi äter samma mat flera dagar i sträck.
Nu håller hon i stället stenkoll på vad barnen ätit i skolan. Har de inte fått i sig tillräckligt efter skoldagen går mer åt hemma.
– Om mina barn känner sig lite sjuka eller inte vill gå till skolan säger jag ”Gå till skolan, ät mat och kom sen hem om du måste.”
Lana bär ut sina två kassar från lågprisbutiken och åker den fem minuter långa bilfärden hem till hyresrätten.
Middagen står redan ordnad några våningar upp. En riskokare fylld med varm havregrynsgröt, mjölk och socker.
