En morsa ska väl för fan ha råd med kyckling
Elisabeth Svantesson har ingenting att erbjuda Sveriges 730 000 fattiga, skriver Arbetets politiska redaktör.
Finansminister Elisabeth Svantesson (M) tycker att pengarna är slut. Här på Nobelfesten 2025.
– Varje dag någon slags kött, fisk eller kyckling. Mer varierat. Nu äter vi samma mat flera dagar i sträck.
Det säger 40-åriga fyrabarnsmamman Lana till Arbetets reporter i den nya artikelserien om Fattigsverige. Hon får frågan vad hon skulle laga till sina barn om hon hade obegränsat med pengar.
Lana försörjer sig på inhopp och vikariat. Livet är planering och pusslande. Drömmen: en rimlig vardag.
Och det är många som delar den drömmen i klassamhället Sverige.
Hungriga barn
I klassamhället Sverige ser vi å ena sidan att en stor del av nyhetsrapporteringen de senaste åren handlar om en växande fattigdom.
Om familjer som brottas med räntekostnader, elpriser och dyrare mat.
Om hyror som stiger och löners värde som urholkats. Företag som går i konkurs när kunderna försvinner för att pengarna inte räcker till.
Här larmar skolköken om att barnen äter mycket mer på måndagar och fredagar eftersom de är hungriga efter helgen.
Och hos hjälporganisationer och sociala mataffärer köar människor som har jobb – inte sällan ensamstående mammor – sida vid sida med samhällets mest nödställda.
Nu är pengarna slut
I klassamhället Sverige har vi, å andra sidan, finansminister Elisabeth Svantesson som ägnade hela fjolåret åt att prata om att Sverige har statsfinanser i världsklass, en av EU:s lägsta statsskulder och att det ljusnar vid horisonten.
Men så, i slutet av förra veckan, avslöjade finansministern att pengarna till nya satsningar är slut. Så kan det bli när man med lånade pengar rullar ut miljarder till höginkomsttagare och aktieklippare.
För landets fattiga – 730 000 personer var det i fjol, enligt nya SCB-siffror – finns det inget särskilt kvar att göra.
Inga höjda barnbidrag. Inga satsningar på billigare kollektivtrafik. Ingen utbyggnad av några arbetsmarknadsutbildningar.
6 000 i månaden
Inga höjda barnbidrag. Inga satsningar på billigare kollektivtrafik. Ingen utbyggnad av några arbetsmarknadsutbildningar.
Ingen offensiv för att bygga järnvägar, vägar och bostäder och annat som ger jobb och stärker Sverige.
Jo, förresten, några saker har regeringen att erbjuda de fattiga.
I den händelse man är arbetslös trappas a-kassan ned var hundrade dag och övergår så småningom i aktivitetsstöd på ynkliga 6 000 kronor i månaden.
I den händelse man är utan jobb ska ett så kallat bidragstak till slut ramla ner i skallen på en. Det gör att man kan förlora flera tusen i sänkt stöd och, hoppas regeringen, att man slutar vara fattig.
Den argumentationen mosar för övrigt det i dagarna så uppmärksammade Finanspolitiska rådet i sin nya årsrapport.
Låt folk jobba
Det klassamhället Sverige behöver är inte en finansminister som blåser pengar över de välbeställda och sedan låtsas att pengarna är slut.
Vi behöver ett samhällsbygge som gör att människor får arbeta och kan leva på sitt arbete.
Ett samhällsbygge där ensamstående mammor med självklarhet kan köpa både kyckling och fisk till sina ungar.
