Sportlovet är matsäckens lov

I generationer har vi haft ett vintersportigt lov här i landet. Det hela började 1940.

Redan efter ett år av andra världskriget hade blockader och prioritering av krigsviktiga transporter skapat en sådan brist på koks och kol i Sverige, att det blivit svårt att värma upp skolorna.

Regeringen under Per Albin Hansson tog då initiativ till ett så kallat kokslov – en veckas skolstängning med start i januari 1941.

Barnen förväntades tillbringa skolfriheten utomhus med att åka skidor och skridskor, bygga snögubbar och annat vintrigt. Vad man förstår ett myndighetsbeslut som var ovanligt populärt, i alla fall bland barnen.

Smörgåsen blev populär

Lovet fick också effekten att matsäcken som fenomen kom i fokus. Även tidigare i den nordiska mathistorien hade folk förstås haft färdkost och medhavd mat under slåtter och skogsarbete.

Allt från tunnbrödsklämmor med sill, strömming eller messmör, torkade bär och småbitar av fläsk i näver till rätter som lagades på plats som fläskpannkaka, skogsgröt och kolbullar.

Och sedan i fabriker och verkstäder, unikaboxar med färdiglagad mat som värmdes mot skorsten, ångrör eller panncentralen.

Men till det nya lovet passade smörgåsen bättre. Denna hade blivit populär redan på 1930-talet samtidigt som färdigskivat formbröd blivit vanligt i butikerna.

Men under kriget förekom mest rågbröd och knäckebröd med margarin med en skiva präst- eller hushållsost eller en skiva kokt korv. Till det en flaska mjölk eller vatten.

Matsäcken utvecklades

Lovåtgärden var lyckad. Man fick ner bränsle­konsumtionen. Och det som från början varit en nödåtgärd, permanentades och fick alltmer en friluftsprofil. Efter att ransoneringarna avslutats 1951 började uppehållet kallas sportlov.

Då blev utfärdsprovianten också mindre spartansk. Egenrörd mjölkchoklad i termos, smörat vitt bröd, flera pålägg samt bullar, äpplen och russin blev vanligt.

Och lovet lever ju än i dag. Numera ibland med inslag av grillning på utegrillar som blivit allt mer populära och vanligare både vid radhus och fler­familjshus.

Och matsäcken har också följt den allmänna trenden av smakrikare, kryddigare och mer global mat, så att en matsäck i dag kan bestå av lagade soppor på termos, wraps och asiatiska nudelrätter.

Trots att många kanske tror motsatsen ägnar sig svenska befolkningen än i dag i hög grad åt friluftsliv utomhus, inte minst under sportlovet. Men medan detta förr mestadels tillbringades i hemorten har sportlovsresor blivit allt vanligare.

Ökade resvanor generellt, och på sistone de destruktiva klimatförändringar som lett vill varmare vintrar och allt mindre snö, har gjort att många far till fjälls eller till alperna för att vintersporta.

Lovet – en social vattendelare

Men sportlovet är i dag också ett tydligt exempel på att klasskillnaderna ökat i landet. Hur lovet tillbringas är starkt kopplat till familjens ekonomi. Det har kommit att kräva mer pengar, logistik och närvaro av vuxna: resor, utrustning, liftkort och boende är inte något alla har råd med.

Olika kartläggningar visar att de med sämre ekonomi inte överraskande stannar hemma på lovet, och många gånger tillbringar det inomhus. Deras föräldrar har inte alltid råd att ta ledigt eller bekosta särskilda aktiviteter.

Kommuner försöker ofta väga upp detta med gratisprogram, men detta är knappast tillräckligt och försvåras ofta av snöbrist. Sportlovet beskrivs som den ledighet, jämte julen, där barns upplevelser skiljer sig mest åt beroende på familjens resurser.

Denna vintriga ledighet är i dag både en möjlighet för barn och vuxna att komma ut och bryta invanda vanor mot friluftsliv, men tyvärr även en social vattendelare och forskning pekar på att barn känner skam och avund när de inte kan tillbringa det som kompisar från rikare familjer.