Nu vill Elisabeth Svantesson att ni öppnar era hjärtan
De moderata hjärtefrågorna kostade så mycket att inget får kosta nästa mandatperiod. Sossarna ska inte delta i det apspelet, skriver Arbetets politiska redaktör.
”Åren med Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson har lämnat en stor investeringsskuld i skolan och bostadsbyggandet, i klimatarbetet, i infrastruktursatsningar, i de sociala skyddsnäten”, skriver Daniel Swedin.
I fredags kallade finansminister Elisabeth Svantesson (M) till pressträff för att berätta om en spännande sak hon upptäckt.
Det så kallade reformutrymmet för den regering som tillträder efter valet i höst kommer att vara i princip noll.
Satsningar på försvaret och massiva skattesänkningar för de mest välbeställda i samhället – som genomfördes med lånade pengar – tömde kontot. Nu är festen slut.
Underförstått: glöm dyra vallöften om äldrevården, tandvården, sjukvården.
Krona för krona
På så vis är Svantessons utspel i fredags en återupprepning av Fredrik Reinfeldts budskap från augusti 2014, när han bad svenskarna att öppna sina hjärtan för flyktingarna.
De ”omfattande kostnaderna” för flyktingmottagandet ledde till att regeringen knappt skulle ha några vallöften alls, sa Reinfeldt.
Som tur var, för de moderata kärnväljarna, hade alliansregeringen innan dess hunnit sänka skatterna med över 140 miljarder.
– Mitt besked är att det kommer att vara ett begränsat utrymme för ofinansierade vallöften, lät statsrådet Svantesson hälsa med adress Magdalena Andersson och Mikael Damberg.
Om sossarna efter finansministerns pressträff vill satsa på äldrevården, tandvården, sjukvården så måste de höja skatten. Det säger det heliga finanspolitiska ramverket som ingen bryr sig om egentligen.
Men låtsas man att det fortfarande gäller så blir det en valrörelse om skattehöjningar. Allt måste finansieras krona för krona, som det heter.
Och en valrörelse om skattehöjningar, ja den vinner Moderaterna. Tror Moderaterna alltså.
En halv miljon arbetslösa
Nå, risken finns att Socialdemokraterna, som sedan succévalrörelsen 1994 är höga på sig själva som landets mest nitiska revisorer, kommer att nappa på ett annat bete.
Risken finns att Mikael Damberg joddlar av glädje över att få kampanja på att S hedrar ramverken (som ingen bryr sig om) och om att Moderaterna är slösaktiga figurer som lämnar efter sig stora underskott.
Om man då får avstå från dyra vallöften om äldrevården, tandvården, sjukvården – so be it.
Låt oss bli lite allvarliga nu.
Underskott är inte farliga
Sverige står inför enorma utmaningar. Åren med Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson har lämnat en stor investeringsskuld i skolan och bostadsbyggandet, i klimatarbetet, i infrastruktursatsningar, i de sociala skyddsnäten. Nästan en halv miljon människor är arbetslösa.
Sverige är i desperat behov av en ny regering, av reformer, av nya idéer.
Då kan inte landets största oppositionsparti – den enskilt viktigaste kraften för att skoj-och-plojgänget som nu härskar i Regeringskansliet vräks – göra avkall på sin egen sakpolitik.
I en lågkonjunktur är underskott inte farliga. Det farliga är att tillåta massarbetslöshet och fortsatt välfärdskollaps för att man inte vågar ta en konflikt med Moderaterna om saker som betyder något på riktigt.