Carl-Oskar Bohlin applåderade ivrigt USA:s Trump-fascism i München

Det blev stående ovationer för den amerikanska utrikesminister Marco Rubio på säkerhetskonferensen i München.

Bland de som ställde sig upp för att applådera fanns ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin.

Talet Rubio höll var långt, och han har nog haft mycket lite att göra med skrivandet av det. Bortom det statsmannamässiga fluff utrikesministern fått beröm för, stinker talet av rasmystik, kolonialromantik och ansvarslös rovpolitik. 

“För att blidka en klimatkult har vi påtvingat oss själva en energipolitik som utarmar vårt folk samtidigt som våra konkurrenter utnyttjar olja, kol, naturgas och allt annat – inte bara för att driva sina ekonomier, utan för att hävda dem mot våra.”

Den regelbaserade världsordningen är död, vi måste tillbaka till en tid då vi lät våra naturliga drifter att dominera och exploatera härja fritt. 

Trump-fascism

Han har poänger i berättelsen om den nyliberala globaliserade ekonomin och hålen den har skapat i västerländska samhället, men i den Trump-fascistiska retoriken låter det som att länder utanför väst, inte dess egna ekonomiska intressen, slet miljöfarliga industrier ur våra händer. 

Och idén att USA är en missgynnad part i någon internationell relatrion alls är såklart fullständigt idiotisk.

Men vi bör gå mot framtiden utan rädsla för krig och klimatförändringar.

Trump har skapat ett nytt USA och nu ingår vi i en ny sorts vit allians, där vi med militär styrka, och utan dåligt samvete för tidigare synder, tar vad vi vill ha. 

I Rubios berättelse bör Europa vara fortsatt allierade med USA för att vi har ett gemensamt sätt att leva. Västerländsk civilisation, arv, rötter, kristendom.

Det är libertarianism, det är den starkes rätt och det är etnonationalistiska hundvisselpipor.

Är vi med på det här? Är vi tveklöst allierade med ett USA som invaderar länder hur de vill och plundrar deras tillgångar?

Hyllade den västerländska civilisationen

“Vi är en del av en civilisation – den västerländska civilisationen. Vi är bundna till varandra av de djupaste band som nationer kan dela, stärkta av århundraden av gemensam historia, kristen tro, kultur, arv, språk, härkomst och de uppoffringar våra förfäder gjorde tillsammans för den gemensamma civilisation som vi har ärvt”, menar Rubio. Stämmer det?

I den mån det finns ett ideal som Europa strävar efter, vill jag tro att det är väsensskilt från den instabilitet och godtycklighet som råder i Trumps USA.

Samtidigt finns det få av de grymheter som sker i USA som inte har en parallell. 

Roten till ICE härjningar där är densamma som till tonårsutvisningarna i Sverige.

Låter som nästan alla svenska partier

“I vår strävan efter en värld utan gränser öppnade vi våra dörrar för en exempellös våg av massmigration som hotar sammanhållningen i våra samhällen, vår kulturs kontinuitet och vårt folks framtid.” säger Rubio, och låter som alla svenska partier utom V, MP och C. 

Sverige, och Europa står inför ett viktigt vägskäl. Vi vet var Carl-Oskar Bohlin, och, får vi anta, regeringen tycker. Men allt fler européer ser USA som ett direkt hot, och, som fallet Grönland visar, med god anledning.

En gång i tiden var vi malliga över att vara en humanitär stormakt. Moderaternas nya mål är att Sverige ska bli rikast i EU inom tio år. 

Det finns fortfarande någonstans en berättelse där vi strävar mot det förra snarare än det senare. 

Den berättelsen är motsatsen till den vision USA:s utrikesminister presenterade i sitt tal och som Carl-Oskar Bohlin ivrigt applåderade i helgen. 

Vilket spår vi väljer är en ödesfråga.