Anna har sökt 561 jobb – Kim lever på allmosor från släkten
Maria blir ghostad hela tiden. En spelutvecklare skolar om sig till lastbilschaufför. Andreas fruktar en personlig konkurs. Många läsare har delat med sig av sina upplevelser av arbetslöshet.
Felipe, Kristina och Meryem är tre av dem som berättat om sina erfarenheter i serien Arbetslöshetens ansikten.
”Jag har sökt 561 jobb”
”Jag har under en åttamånaders period sökt minst 561 jobb. Jag har varit på kanske fem, sex intervjuer och haft en del telefonintervjuer. Det snabbaste ’nej tack’-svaret fick jag tio minuter efter att jag skickat in en ansökan.”
Anna, 61 år, Stockholm
”Som att barnen blir diskriminerade”
”Jag har två barn. Min fru är också arbetssökande. Vi tvingas leva på allmosor från släktingar. Vår situation är desperat men socialtjänsten och Arbetsförmedlingen erbjuder ingen hjälp.
Man söker. Man längtar och man hoppas med varje ansökan. När man äntligen får en intervju så vågar man känna lite hopp. Men sen en dag kommer mejlet: ’Vi har gått vidare med en annan kandidat.’
Så slocknar allt igen … Barnen har länge bara fått gå 15 timmar på förskolan, och vi har känt enorm skam för detta då det ofta känns som att 15 timmar-barnen inte får vara med på allt förskolan anordnar. Som att de blir diskriminerade.”
Kim, 36 år, Emmaboda
”Aldrig blivit så chockad”
”Det är rent skamligt att de sänkt aktivitetsstödet med 4 000 kronor. Hur i hela friden ska man klara sig?
Går själv en arbetsmarknadsutbildning och får aktivitetsstöd. Har aldrig blivit så chockad som när de sänkte det. Inte konstigt att många väljer att göra snabba pengar i stället för detta.”
Robin, 36 år, Stockholm
Robert, 45 år, Huddinge
”Blir uppläxad i skolbänken”
”Här är jag i dag. En blivande lastbilschaufför med en högst blygsam ersättning från Försäkringskassan. Mina livsbesparingar börjar ta slut, men jag gör framsteg och klarar målen. Jag har höga förhoppningar om att få börja jobba till våren.
Jag har sjunkit så långt på den här korta tiden. Från att ha utbildat hundratals spelutvecklare in i en bransch som skrikit efter arbetskraft. Via ett drömjobb med bra lön och kollegor som uppskattade min kompetens, till att nu sitta i skolbänken och bli uppläxad om hur viktigt det är att följa närvarokraven för att få behålla rätten till ersättning.
Trots detta så är jag tacksam. För möjligheten att skola om mig men också gentemot mina medstudenter, mina framtida kollegor. Många av dem med mycket sämre kort på hand än vad jag någonsin haft.”
Man, 48 år, Malmö
”Ghostad hela tiden”
”Jag är arbetslös efter att först ha blivit uppsagd på grund av en konkurs och sedan på grund av arbetsbrist. Sökt 400 jobb, många med 10 000–15 000 kronor lägre lön än jag haft tidigare. Butik, kundtjänst, reception, vård och omsorg med mera. Inget. Jag är för gammal för arbetsmarknaden men för ung för att kunna gå i förtidspension.
Jag ägnar dagar, kvällar och ibland även nätter åt att leta och söka jobb. Gjort massor av tester utan återkoppling, blir ghostad hela tiden. Självförtroendet och självkänslan är i botten och jag har fått sömnproblem.”
Maria, 59 år, Stockholm
”Vi över 55 år måste få jobb”
”Jag har varit arbetslös i 2,5 år nu. Har stor erfarenhet från olika yrken och jag är alltid bra på jobbet. Jag vill att regeringen gör ett krafttag nu så vi över 55 får jobb. Till exempel att företag måste uppvisa en kvot att de anställt folk över 55 år.”
Kvinna, 55+
”Psykiskt nedbrytande”
”Det blir psykiskt nedbrytande att ha sökt jobb i kanske två år. Då blir det svårare och svårare att förmå sig att titta i Platsbanken.
Jag skulle vilja att Kristersson och Åkesson fick känna på hur det egentligen är att söka jobb.”
Anonym
Kvinna, 64 år
”Snart gått ett år – ingen har ringt”
”Söker mellan 10–20 arbeten i månaden. Hittills är det ingen som har hört av sig. Finns jättefå arbeten på Arbetsförmedlingens hemsida och andra jobbsajter som skulle passa mig.
I stället sänder jag ut spontanansökningar överallt. Känns som jag snart har kontaktat vartenda företag inom 10 mil. Som så många andra vill jag ut, träffa människor, känna mig behövd, vill bidra.
Varje gång telefonen ringer, tänker jag att det är nu någon ringer och vill boka in en intervju. Men det har snart gått ett år och fortfarande är det ingen som ringt.”
Liselotte, 44 år, Timrå
”Man går väl snart i personlig konkurs”
”Jag får bara 8 000 från a-kassan. Jobb söks aktivt, men fortfarande arbetslös sen i augusti. Man går väl snart i personlig konkurs!”
Andreas, 40 år, Lekeberg
”Skönt att slippa Arbetsförmedlingens krav”
”Man har dålig ekonomi och kan inte unna sig något och dessutom mycket krav från Arbetsförmedlingen som ska skötas. Man har aldrig rätt till semester eller möjlighet att åka bort och budgeten räcker inte till ändå. Jag fick jobb 2 januari och är fast anställd i dag. Så skönt att slippa Arbetsförmedlingens krav som hela tiden ökar.”
Anonym
