Brandsta city släckers gjorde succé i Mello: ”Alla är brandmän utom jag”
I lördags slog det gnistor när Brandsta city släckers var tillbaka – i larmställ – i Melodifestivalen efter 24 år.
– Visst är det varmt! En i bandet svettades bort fyra kilo på en spelning, säger basisten Uffe Johansson, som faktiskt inte är brandman – utan fritidsledare.
Basisten Uffe Johansson i Brandsta city släckers längst till höger.
Du är alltså inte brandman utan fritidsledare, hur kom du med i Brandsta city släckers?
– Bandet började redan 1994 under en musiktävling i Helsingborg, Företagsrock, så det var ju givet att kollegorna från brandförsvaret spelade i sina arbetskläder. Då vann Brandsta city släckers. Basisten lämnade Helsingborg och de behövde en ny basist, jag känner alla sen gammalt så de frågade mig. Jag har varit musiker och musiklärare tidigare. Sen 1999 är jag med.
Hur är det att bli brandman på scen då?
– Vi får alltid frågan om det inte är varmt i larmställen, det är originalkläder så de kläderna har de andra i bandet jobbat i tidigare. Men visst är det varmt herregud! En i bandet har rekordet, han svettades bort fyra kilo på en timme under en spelning. Men det är ju vårt rätt så tydliga varumärke.
Hade ni väntat er att tittarna skulle falla för er ännu en gång, 24 år efter att ni var med i mello?
– Det kan man såklart aldrig veta. Vi har fått låtar skickade till oss genom åren. Förra våren var vi med i mellanakten i mello och då tändes gnistan. Gensvaret från publiken var otroligt. Så fick vi låten ”Rakt in i elden” av låtskrivaren Anders Wrethov och sa: Vilken kanonlåt, nu kör vi! Den passar oss klockrent.
Vad är det du jobbar med?
– Jag jobbar som fritidsledare på en mötesplats för ungdomar mellan 16 och 25 år i Helsingborg. Sen har jag blivit platsansvarig för danserna på folkparken Sundspärlan så det sitter jag och förbereder nu.
Hur funkar det att kombinera musiken med ett vanligt jobb?
– Alla är brandmän utom jag och de har jobbat aktivt som brandmän hela tiden, så vi har kombinerat musiken med våra yrken. Numera har de andra gått i pension så de är ”bara” musiker nu. Jag har varit musiker vid sidan av jobbet sedan 1980-talet så det är inget konstigt för mig. Min familj är ganska vana och förstående när jag är iväg på spelningar. Jag jobbar även med eget företag som artistförmedlare, men jag väljer mina jobb själv så det är ingen stress för mig. Jag ska prata med mina chefer om hur vi får ihop sommaren med jobb och spelningar. Jag har fantastiska kollegor och chefer som stöttar och pushar mig.