Svenske moderaten Jörgen Warborn banar väg för Donald Trump i EU

Nej, Donald Trumps vinter har inte varit kanon för hans ställning i världen utanför USA:s gränser.

Efter kidnappningen av Venezuelas Nicolás Maduro, utpressningsförsöken riktade mot Danmark, paramilitära ICE:s härjningar i Minnesota och blinkningar om att valen i november ska ställas in har västvärldens syn på USA och dess president radikalt försämrats.

Enligt en internationell mätning publicerad i Politico uppfattas USA nu av allmänheten i de länder man är allierad med som en opålitlig bråkstake och en negativ kraft på den internationella arenan.

Och enligt opinionsinstitutet YouGov har 94 procent av danskarna, 84 procent av tyskarna, 81 procent av britterna, 77 procent av italienarna och 76 procent av fransmännen en negativ uppfattning av USA:s president.

Extremhögern säger ifrån

Det där påverkar förstås hur de folkvalda i väst pratar om Trump och hur man agerar.

Bara i januari for Frankrikes Emmanuel Macron, Kanadas Mark Carney, Irlands Micheál Martin, Finlands Petteri Orpo och Storbritanniens Keir Starmer till Peking i syfte att fördjupa sina samarbeten med Kina.

Och inte ens bland de politiker som man kanske föreställer sig skulle ha något gemensamt med Trumps maktfullkomliga chauvinism gör man vågen.

Franska ytterkantspolitikern Marine Le Pen lät förstå att de som tolererar kidnappningen av Maduro överger principen om nationellt självbestämmande och i förlängningen accepterar ett undergivet Frankrike.

I Sverige har SD-koryféer som Henrik Vinge och Mattias Karlsson klargjort att man inte gillar Trump … längre.

Men hur länge kommer det hålla? Hur länge kan Europas höger tacka nej till världens just nu mäktigaste högerman?

Såg till att kapitalet vann

I förra veckan gjorde Aftonbladet tillsammans med tyska Der Spiegel ett häpnadsväckande avslöjande om den svenske EU-parlamentarikern Jörgen Warborn (M).

Warborn har, för EU-parlamentets räkning, lett förhandlingarna om det så kallade Omnibuspaketet.

Det handlade om att lätta på EU:s krav på företags hållbarhetsrapportering, klimatansvar och kontroll av leverantörskedjor.

En fråga där starka ekonomiska intressen står mot politiska klimatambitioner, alltså. Och Warborn såg till att de mäktiga ekonomiska intressena vann.

Sedan tidigare är det känt att Warborn är ordförande i SME Global, en USA-baserad lobbyorganisation med ideologisk hemvist i Republikanerna, Donald Trumps parti.

Det Aftonbladet och Der Spiegel nu avslöjar är att Warborn, parallellt med sitt avgörande politiska ansvar, haft täta och återkommande kontakter med amerikanska högerorienterade tankesmedjor och lobbyorganisationer.

Däribland mäktiga Heritage Foundation, som öppet arbetar för att motarbeta och urholka klimatlagar.

Träffade oljelobbyn

Kontakterna har skett i direkt anslutning till lagstiftningsarbetet, och med på mötena har det också funnits oljebolag som har ett direkt intresse av försvagade EU-regler om klimatet.

Ett tecken i tiden? Visst, men lika mycket historien som återupprepar sig.

Det är ju inte första gången Europas höger knyts tätare till USA genom sådan här organiserad påverkan.

Under kalla kriget blev banden täta mellan amerikanska institutioner och europeiska borgerliga partier genom Nato, Marshallhjälpen och mer informella nätverk där CIA, amerikanska stiftelser och borgerliga partier samverkade för att hålla kommunister borta från makten.

På 1970- och 80-talen tog andra typer av organisationer över: tankesmedjor som American Enterprise Institute och nätverk som Mont Pelerin-sällskapet och International Democrat Union fungerade som nav för idéproduktion, utbildning och politisk samordning.

Mentalt allierade med USA

Med tiden växte ett ekosystem av näringslivsorganisationer, lobbygrupper och tankesmedjor som gav europeiska politiker argument för frihandel, atombomber och varför Washington alltid vet bäst.

Pengarna stod inte sällan amerikanska kapitalintressen och amerikanska staten för.

Organisationer som Heritage Foundation och Atlas Network har producerat färdiga policyförslag, utbildat europeiska politiker och skapat nätverk som gjort amerikansk högerpolitik till norm även för Europa.

Och sedan andra världskrigets slut har USA genom bland annat Fulbrightprogrammet och German Marshall Fund systematiskt använt studieresor, stipendier och utbytesprogram för att binda unga europeiska politiker och tjänstemän till den amerikanska världsbilden.

Den transatlantiska länken handlar alltså inte bara om att Västeuropa är militärt allierat med USA.

Generationer av europeiska politiker, tjänstemän, opinionsbildare och forskare – också svenska – är mentalt allierade med Washington, DC. Och det helt oavsett de imageproblem Amerika har nu.

Blivit en del av trumpismen

Det är i detta sammanhang dagens utveckling ska förstås. 2026 har flera av organisationerna ovan helt eller delvis integrerats i den idévärld som bär upp trumpismen.

Det som förändrats är att EU försöker använda sin regleringsmakt mot de kapitalister som har den amerikanska presidentens öra.

I helgen kunde Financial Times rapportera att USA:s utrikesdepartement nu planerar att finansiera Trump-lojala tankesmedjor och organisationer i Europa för att påverka lagstiftning, opinion och odla ”motståndskraft” mot EU:s politiska kurs.

Centralt för Trump-regimen är att tillintetgöra demokratiska försök att reglera amerikanska företag som verkar i EU.

Ganska precis det som Jörgen Warborn sysslat med, alltså.

M-politikerns göranden blir på det sättet ännu mer intressanta. EU:s försvagade klimatkrav blev verkliga genom ett för Bryssel unikt samarbete mellan traditionella konservativa och mer extrema högerkrafter.

Skulle de transatlantiska högernätverk som redan finns – tankesmedjor, näringslivsorganisationer, partipolitiska forum – utan vidare knussel kunna inordnas i liknande projekt för att främja amerikanska intressen?

Intressen som samverkar

Visst, USA har ett imageproblem i nästan alla europeiska huvudstäder. Men frågan är om Europas höger i längden har råd att tacka nej till det som den amerikanska högern erbjuder.

För bakom impopuläre Trump finns en väloljad infrastruktur med enorma resurser och lång uthållighet.

Som gärna bjuder in till konferenser och studieresor. Betalar ut stipendier och öppnar dörrar. Som finansierar utbildningar, mediesatsningar och bokprojekt. Som hjälper till att ta fram policy och juridiska strategier.

Därför är Donald Trump egentligen en sekundär gestalt i det geopolitiska drama som nu utspelar sig. Warborn-affären visar hur snabbt EU:s demokratiska ambitioner kan förhandlas bort när rätt intressen samverkar.

Och det avgörande för EU:s framtid och självständighet är att Europas borgerlighet i praktiken rör sig i ett landskap där amerikanska pengar, idéer och personnätverk i ett halvt århundrade satt ramarna för vad som är politiskt möjligt.

Och att Washington räknar med att Europas extremhöger snart kommer att ansluta.