Det är inte Nooshi Dadgostar som försvårar maktskiftet, Magdalena Andersson
Centerpartiets krav omöjliggör sossarnas valplattform, skriver Arbetets politiska redaktör.
Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar (V) och socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersso i Riksdagen.
Magdalena Andersson tycker att Vänsterpartiet ”försvårar” arbetet för att byta regering i höst.
Det berättade S-ledaren för Expressen i dag.
Vad är det för tok V har hittat på? Är det någon lokalpolitiker som gjort sig själv till uteslutningsärende nu igen?
Nej, det Nooshi Dadgostar gjort är att kräva ministerposter i den händelse de rödgröna partierna vinner valet i höst. Och till slut har alltså Andersson fått nog.
”Om de vill vara en konstruktiv kraft i Sverige som verkligen ser till att vi byter regering, eller som det låter nu, att egna ministerposter går före. Då försvårar de ju”, säger hon till Expressen.
C vill värna friskolorna
En hård markering, får man säga. Och intressant givet hur det låter från de övriga partier som man föreställer sig ingår i Magdalena Anderssons regeringsunderlag.
Miljöpartiets Daniel Helldén har sagt att hans parti inte tänker sitta i en regering som bygger ny kärnkraft.
Och Centerpartiets Elisabeth Thand Ringqvist har formulerat en diger kravlista med adress Socialdemokraterna:
C tänker inte samarbeta med Vänsterpartiet.
C kommer att sänka alla regeringskonstellationer som inte tar miljö- och klimatfrågorna på ”allvar”.
C kräver breda skattesänkningar för både löntagare och företag.
Och man kräver att friskoleägarna ska få härja på som om ingenting har hänt.
Attack på S-politiken
De där två sista sakerna omöjliggör flera punkter i den valplattform Socialdemokraterna lanserade i fredags, men det verkar inte störa Andersson. Centerpartiet och Elisabeth Thand Ringqvist ”försvårar” tydligen ingenting.
Den socialdemokratiska vreden mot Vänsterpartiet är på ett sätt begriplig. Det som ytterst avgör om Magdalena Andersson, Elisabeth Thand Ringqvist, Amanda Lind och Nooshi Dadgostar släpps in i Regeringskansliet är en fråga om politik och vad väljarna tycker om den.
I februari kan man nog strunta i vem Magdalena Andersson eventuellt väljer till minister. De rödgröna bör i stället prata om vad de vill göra för att förändra Sverige och hur de kan göra det tillsammans. Men då måste Magdalena Andersson också ta ansvar för att sådana forum finns.
Det gör hon inte. Och i brist på det kommer vi att få allt mer aparta krav från de övriga rödgröna partierna.
Det minst bisarra
Men helt ärligt är V:s krav just nu det minst bisarra.
I en parlamentarisk demokrati är själva poängen att partierna söker väljarnas mandat för att kunna styra. Ett parti som är berett att ta ministerposter signalerar att de tror på den egna politiken och att de är beredda att stå till svars inför väljarna.
Den mognaden har Centerpartiet saknat sedan 2018. De tycks drömma om nya januariavtal där man fjärrstyr sossarna till att sänka skatten, vidga klyftorna, trygga välfärdsoligarkernas tillvaro och kränka fackföreningsrörelsen men håller sig långt borta från Regeringskansliet.
Det är sånt trams som på allvar försvårar möjligheten att vräka SD-regeringen.