Bakom Ebba Buschs hatretorik finns en värld av vedervärdiga plugghästar

Statsvetaren Laura K. Fields nyutkomna bok ”Furious Minds” tar avstamp i en personlig anekdot från när författaren befann sig på en konservativ sammankomst.

En akademiker hon respekterade hade under middagen plötsligt med ett hånflin gjort ett grovt utspel om hur han skulle vilja ”knulla Michelle Obama”.

Därifrån får vi följa med in i de ideologiska och akademiska rörelser och strömningar som utgör grunden för den amerikanska nyhögern.

För en utomstående kan såklart idén om den ”MAGA-intellektuelle” framstå som en självmotsägelse. Den generella bilden av rörelsen är svikna vita fattiga väljare i rostbältet, vapendårar och hemmamammor som trillat ned i Q-anons kaninhål.

Men rörelsens tankesmeder finns. Killosofer från landets elituniversitet med massor av högskolepoäng och lågt socialt kapital. Onda och hämndlystna töntar, kort sagt.

Rent fysiska vrår av manligheten

Stämningen är nämligen inte helt långt från en hel del både inre och rent fysiska vrår av manligheten jag själv befunnit mig i, där det rått en påtaglig frånvaro av dubbla X-kromosomer.

Trygga rum för misogyn övergreppshumor, rasism, politisk gränslöshet och en fascination för något så banalt som Machiavellis ”Fursten”.

Unga socialt missanpassade killar som i exakt alla andra sammanhang upplevt ett liv som förlorare, men som i det här rummet kan se sig själva som grå eminenser och manipulativa genier.

Killar som hela livet varit livrädda för fantasin om att invandrargäng ska dyka upp i villaområdet med sitt våldskapital och demaskulinisera dem eller ens tala med en kvinna.

Det finns något närmast schizofrent i upplägget.

Å ena sidan är de ironiker som bara skämtar – å andra sidan hatar de med passion frigjorda kvinnor, vänstern och invandrare som står i vägen för den traditionella, vita, utopi där de ser sig själva som vinnare.

Incel-rörelse draperad i tweed

Vi talar alltså om en incel-rörelse draperad i tweed som förläst sig på Platon, nazistiske filosofen Carl Schmidt och, inte minst, den politiska teoretikern Leo Strauss samt hans student Harry Jaffa.

”Bronze Age Pervert”, en halvanonym inte helt framgångsrik Yale-akademiker som längtar tillbaka till idealsamhället… ehm… bronsåldern… hittade här sin publik. Precis som bodybuildern ”Raw egg nationalist” blir han i den här miljön en intellektuell förgestalter.

En miljö där citat av Nietzsche varvas med 4chan-memes och akademiska papers i stil med ”Sokrates som raggningsexpert”.

Här får auktoritära drömmar om avskaffad kvinnlig rösträtt eller stadsstater där demokratin avskaffats till förmån för företagsstrukturer fritt spelrum.

Det är med viss dubbelhet man får ta sig an detta. Det påminner starkt om den jargong som råder i en rollspelslokal eller gruppchat när det trygga rummet blir som absolut sämst – samtidigt är det svårt att inte skratta åt internjargongen.

Det är själva problemet.

För allt är mycket målinriktad radikal hjärnröta – från några av USA:s bästa universitet.

Osäkerheten kring vad som är skämt

Osäkerheten kring vad som är skämt och vad som är allvar gör att det blir svårare att överblicka vem som faktiskt är fascist på riktigt.

Tilltalet har attraherat andra av landets intellektuella, inte bara ur MAGA-högern, på jakt efter det upplevt förbjudna och en obegriplig längtan efter att helt enkelt få kalla svarta människor för N-ordet igen.

Alla enade i en sak. De vill vara farliga.

Samma miljö som ständigt varit myllan för skolskjutare har gift sig med den giftiga lagkulturen i en annan miljö för outsiders – alltså politiska ungdomsförbund.

På så vis har rollspelsföreningen fått reell makt – och få saker är just så gränslöst farliga som en hämndlysten nörd som fått för sig att han nu är överst i hackordningen.

Tankarna under läsningen färdas utan större problem till den MUF-miljö som tidigt 2010-tal skapade den första online-generationen Tidö-moderater, som gränstestaren Hanif Bali, hans poddkollega Per Lindgren eller kanske allra främst statsrådet och ordsalladsmakaren Carl-Oskar Bohlin.

Ja, eller den olidliga debattklubb som uppstått runt deras hemmasnickrade nätkändisar – som etnonostalgikern Ivar Arpi, youtubern Henrik Jönsson eller lustigkurren Chang Frick.

I USA är deras motsvarigheter i Trumpadministrationen sådana som FBI-chefen Kash Patel, försvarsministern Pete Hegseth eller presidentens rådgivare Stephen Miller.

Kopplade till vit makt och MAGA-rörelsen

Alla är i en mycket steglös skala mänskliga broar mellan det republikanska partiet till vit makt- och alternativhöger-rörelsen.

I Patels fall handlar det också närmast om en i alla andra miljöer uppenbar byfåne – som nu styr landets federala polis.

Figurer som alltså för något decennium sedan varit omöjliga att ha i toppolitiska sammanhang har nu fått direkt inflytande över människors liv.

Precis som i Sverige har näthögern uppmuntrats och lyfts av äldre partikamrater. Boomers imponerande av den yngre generationens genomslag på sociala medier.

Här såg Moderaterna och näringslivets opinionsbildare MAGA-rörelsens och Sverigedemokraternas Trollfabrikers framgångar. Var stenhård, elak, förnedra minoriteters krav på rättigheter, hata wokekulturen. Äg internet.

Elda på vreden och missnöjet, rikta det mot den andre. ”When they go low – we hit them in the balls” som dåvarande kommunikationschefen Per Rosencrantz formulerade det, bara dagar innan någon i hans stab fnissande råkat kalla socialdemokraten Annika Strandhäll ”din jävla hora” i en livestream från kansliet.

Då fick tjänstemannen gå.

Busch använder nittiotalets vit makt-retorik

I dag – när Tidöpartiernas vice statsminister Ebba Busch sömlöst använder nittiotalets skinnskalle-retorik där invandrare beskrivs som ”pack” i sitt ungdomsförbunds podcast – hade ett sådant utspel förmodligen inte resulterat i någonting.

I det nihilistiska politiska larm som uppstått i gråzonsgyttret mellan traditionell höger och dess extrem spelar ingenting längre någon roll.

När några medlemmar i Republikanska ungdomsförbundets gruppchat läckte framkom det att de uttryckt sig grovt rasistiskt och antisemitiskt.

Vicepresidenten J.D. Vance avfärdade det hela som pojkstreck. Han undrade om vi verkligen ville leva i en värld där sådana får förödande konsekvenser för unga mäns liv.

De chattande pojkarna var runt trettio år gamla och hade toppositioner i Trumpadministrationen.

Känns ursäkten igen, integrationsminister Johan Forssell?

USA ligger bara några steg före oss.

Där har tankesmedjor som Heritage Foundation – skapare av policydokumentet Project 2025 som la grunden för Trumpregimens politik – och, inte minst, konservativa Claremont Institute omfamnat den unga arga trollande nätrörelsen.

Man kan såklart undra vad den ekonomiska eliten såg för behov av högerextremister och elaka töntar. I ett tidigt avsnitt av podcasten ”Know your Enemy” berättar frilansskribenten Matthew Sitman något intressant.

Under poddarens tid som konservativ student räckte det att dela hans ideologi och vara någorlunda skrivkunnig för att olika ekonomiska intressen mer eller mindre skulle börja kasta pengar på en.

Han rekryterades alltså ganska omgående till en högertankesmedja.

Ingen större skillnad mot Sverige där heller med andra ord. Men idag har den strategin konsekvenser.

Näthögerns raseri kunde aldrig tämjas

Näthögerns raseri kunde aldrig tämjas av det ekonomiska etablissemanget. Tvärtom har det eldats på och förenats med megakyrkornas kristna nationalisters heliga krig, konspiratoriska massrörelser och fascistiska miljardärsgurus i Silicon Valley till en rasande politisk kraft.

I slutänden har denna massrörelse först tagit över tankesmedjorna, sedan Republikanerna och i slutänden hela landet – med Trump som galjonsfigur.

En supermakt har förvandlats till en kaotisk trollfabrik.

De politiska konsekvenserna är påtagliga. Senaste veckorna har Trumps migrantutvisningsstyrka ICE eskalerat situationen till något som liknar inbördeskrig. Två personer har avrättats på öppen gata.

Ledaren för landets gränspolis, Greg Bovino, klär sig samtidigt i nazistcosplay.

Om det är ironi eller allvar? Spelar det längre någon roll? När verklighetens utfall är så här förödande räcker kanske inte längre ”jag bara skojade” som försvar.

För någon vecka sedan spred Vita Huset, via högerplattformen X, AI-genererad bild föreställande folkrättsjuristen Nekima Levy Armstrong storgråtandes när hon fördes bort av rättsväsendet efter en ICE-protest.

Vita husets kommunikationschefs svar på kritiken mot att de medvetet spridit desinformation var följande:

”The memes will continue.”

Symbolen för den yttersta politiska makten påstod att man ägnade sig åt satir – med udden riktad mot en enskild demokratikämpe.

Bra sammanställning av högerextrema

”Furious Minds” är den kanske bästa sammanställning jag läst av de kapitalistiska, kristna, högerextrema och rakt av rasistiska ideologiska strömningar som ledde fram till stormningen av Kapitolium och sedermera Donald Trumps andra regering.

Ett hederligt försök till förståelse.

Men bilden som målas upp blir ändå en, kort sagt, olidlig röra av vedervärdiga, inte alls ointelligenta men rätt mediokra och oerhört målinriktade plugghästar som sakta men säkert, via internet, trollade sig till makten.

Den kan också läsas som en varning till vår samtid om skadeverkningarna med killar som läst lite för mycket filosofi.