”Därför kallar vi politiker nedskärningarna för satsningar”
Lokala politiker vill vinna nästa val. Därför pratar vi om satsningar samtidigt som medarbetarna ser motsatsen – nedskärningar på golvet. Det är dags att vara ärliga med våra invånare. Det är dags för en öppenhet kring våra budgetar, skriver kommunpolitikern Ylva Pettersson (M).
”Väljarna får höra att välfärden stärks. Medarbetare upplever motsatsen. Tilliten urholkas”, skriver Ylva Pettersson, oppositionsråd i Skara (M).
Få politiker vill tala om att skära ner. Därför används ord som satsning även när verkligheten pekar åt motsatt håll. Resultatet blir budgetar som låter offensiva men som i praktiken leder till besparingar i välfärden.
Det är inte ett kommunikationsproblem. Det är ett medvetet sätt att styra utan att ta ansvar för konsekvenserna.
Nedskärningar kallas något annat
I många kommuner skapas det så kallade reformutrymmet genom generella effektiviseringskrav. Det är ett politiskt verktyg för att frigöra pengar utan att öppet besluta var besparingarna ska ske.
På pappret kallas det effektivisering. I praktiken är det en nedskärning – utan politiska beslut om hur den ska genomföras.
Besparingarna hamnar på golvet
När ett generellt effektiviseringskrav ska genomföras är det inte politiken som fattar de konkreta besluten. Det gör ofta första linjens chefer.
Deras handlingsutrymme är begränsat. De kan inte avveckla lokaler, förändra organisationsstrukturer eller minska centrala stödfunktioner. De kan inte omförhandla politiskt beslutade uppdrag.
Det de kan påverka är: bemanning, scheman, vikarieanvändning, tidsutrymme. Därför hamnar besparingarna nästan alltid där kostnaderna är rörliga – i verksamheten. På golvet. I skolan och omsorgen.
Detta är inte ett misslyckande i verksamheterna. Det är ett direkt resultat av hur budgeten är konstruerad.
Beskrivs som en satsning
Titta på min egen kommun, Skara. Här har omsorgen sedan länge haft ett strukturellt underskott på omkring 15 miljoner kronor per år. Det är ett känt och långvarigt problem.
Inför kommande budget läggs dessutom ytterligare 7,5 miljoner kronor i generella effektiviseringskrav på omsorgen. Samtidigt kompenseras delar av kostnadsökningarna.
Budgettekniskt gör den kompensationen att situationen ändå kan beskrivas som en satsning.
Handlar om politiskt egenintresse
I verkligheten innebär det att ett redan ansträngt läge förvärras. Verksamheten förväntas både bära ett strukturellt underskott och genomföra nya effektiviseringar – med samma verktyg som tidigare: bemanning och arbetsmiljö.
På pappret satsas det. I vardagen skärs det ner.
Det är här många medarbetare beskriver känslan av att ha hamnat i parallella verkligheter – en i budgetdokumentet och en i verkligheten.
Detta sker inte av illvilja. Men det sker av politiskt egenintresse.
Ett demokratiskt problem
Generella effektiviseringskrav gör det möjligt att presentera budgetar som ser offensiva ut, samtidigt som konsekvenserna skjuts nedåt i organisationen. Ansvar flyttas från politiska beslut till verksamheter som redan är hårt pressade.
Det är ett demokratiskt problem.
Väljarna får höra att välfärden stärks. Medarbetare upplever motsatsen. Tilliten urholkas – inte för att människor inte förstår att resurser är begränsade, utan för att språket inte stämmer med verkligheten.
Jag tror på kloka invånare. Människor som hellre möter ärlighet än förskönande formuleringar, och som kan acceptera svåra prioriteringar om de redovisas öppet.
Arbetet med budget måste förändras
I Skara föreslår vi därför en förändrad budgetprocess. Vi vill att det ska fungera så här:
I juni beslutar kommunfullmäktige om ett politiskt budgetdirektiv. Där slås fast vilka mål kommunen vill uppnå och vilka ekonomiska ramar som gäller. Det politiska ansvaret tas därmed tidigt – innan budgeten låses.
Utifrån detta tar förvaltningarna fram ett budgetberedningsförslag. Där redovisas hur målen kan nås inom ramarna. Om det inte är möjligt ska konsekvenserna tydliggöras i förväg: vilka mål som inte nås, vilken kvalitet som påverkas och vilka prioriteringar som krävs.
Dessa konsekvenser synliggörs innan budgeten beslutas – inte i efterhand när besparingarna redan är genomförda.
När budgeten beslutas i november görs det med öppna ögon.
Ta ansvar för besparingar
Politiken kan då antingen acceptera de föreslagna besparingarna – och ta ansvar för dem – eller vidta åtgärder. Det kan handla om att tillföra resurser, ändra uppdrag eller öppet prioritera bort sådant som inte ryms inom ramarna.
Till skillnad från dagens system, där ansvar ofta skjuts nedåt i organisationen, skapar detta ett tydligt samband mellan uppdrag, ekonomi och ansvar.
Väljarna vill ha en ärlig styrning
För medarbetare innebär det rimligare förutsättningar och större tydlighet. För invånare innebär det transparens och en ärligare politisk styrning.
Det är så vi kan skapa kommunala budgetar som är långsiktiga, ärliga och hållbara.
Då får välfärdens medarbetare rimliga förutsättningar att göra sitt jobb. Och då kan invånarna känna förtroende för att politiska budgetbeslut faktiskt betyder det de säger.