Regeringen erkänner – glöm tio nya kärnkraftverk

Det borde ha blivit en huvudnyhet. Av regeringens storslagna planer på ett massivt svenskt kärnkraftsprogram återstår bara en tumme. Och förklaringen? Pengarna räcker inte till mer.

Det blev finansmarknadsminister Niklas Wykman som häromdagen fick riva av plåstret. Det kommer inte att byggas tio kärnkraftsreaktorer. I alla fall inte för de pengar Kristerssonregeringen har avsatt för saken.

I stället blir det motsvarande två reaktorer, eller möjligen fyra. I intervjun med Svenska Dagbladet är ministern lite svävande när det gäller den saken. Och förklaringen är alltså pengar.

– Dels är det dyrt och komplicerat att bygga ny kärnkraft, dels finns det inte offentligt utrymme i ekonomin att använda det här programmet till det, säger ministern till tidningen.

Ebba Busch skulle få dammsuga

Under de tre år som gått sedan Tidöregeringen tillträdde har man formligen öst löften och garantier över möjliga kärnkraftsföretag. Den har lovat att stå för statliga garantier och statligt delägande.

Kärnkraftselen kommer dessutom att säljas till ett garanterat lägsta pris, som antagligen ofta kommer att ligga en bra bit över marknadspriset.

Ändå har det gått trögt. Regeringskansliet fick verkligen peka med hela handen innan statliga Vattenfall till sist presenterade konkreta planer.

Som elkonsumenter och skattebetalare ska vi nog vara glada över tillnyktringen bland regeringskansliets reaktorkramare. Det är nämligen vi som kommer att få stå för regeringens frikostighet. De statliga garantierna är utställda på oss och mellanskillnaden mellan marknadspriset och det pris som kärnkraftsföretagen har lovats kommer att hamna på elräkningen.

Men hur ska vi ta det som medborgare? Alla vet ju att löftet om billig kärnkraft var en bärande del av den senaste valrörelsen. Det var så Ebba Busch skulle garanteras el till sin dammsugare.

Alla visste att det var prat

Enkelt skulle det dessutom bli. Om Sverige bara fick en regering som verkligen ville ha kärnkraft skulle reaktorerna börja växa upp i rekordfart.

Det är möjligt att Tidöpartierna trodde på sina egna löften. Att de helt enkelt inte visste bättre. En oroande tanke, men vi rycks alla med ibland.

Men det är också möjligt att de visste att pratet om tio nya reaktorer var just prat. Att det i alla fall fanns ledande politiker som förstod hur dyrt och svårt det skulle bli. Och att räkningen skulle hamna hos vanliga människor. I så fall handlar det om en rejäl politisk bluff.

Resultatet kan bli riktigt dåligt. De nya reaktorerna lär inte vara färdiga på i vart fall ett årtionde. Ingen vet om behovet från framför allt industrin finns kvar då.

Bromsar alla satsningar

Dessutom skapar regeringens bantade kärnkraftsdrömmar andra problem. Ett framgångsrikt reaktorprogram behöver sannolikt ha en viss storlek. Annars blir kostnaderna för sådant som slutförvar och att bygga upp kompetens ännu högre.

Samtidigt har regeringens fixering vid kärnkraft bromsat andra satsningar, i förnybar produktion, lagring och ett bättre nät.

Många experter säger att det skulle vara ett billigare sätt att stärka energisystemet. Finansmarknadsminister Wykman tror att det skulle bli dyrt.

Så hanteras alltså en ödesfråga i den gröna omställningen av den svenska ekonomin. Med tro.

Sverige skulle behöva en energipolitik som bygger på något mer än ministrarnas magkänsla. En politik som inte nöjer sig med slagord som ryms på en kampanjknapp och politiker som försöker skapa förutsägbarhet.