”När allt man äger är personalen är det just där man kan spara”

Det nya året har gett rikligt med snö i Stockholmstrakten, och med det tillhörande trafikstörningar. I en backe i söderort hade elva SL-bussar kört fast samtidigt.

På spårvägen märker vi också av snön. Trafikanter som halkar på isfläckar, spårvagnsdörrar som fastnar i snövallar och felparkerade bilar, där föraren tycker att vi kan köra runt.

Allt det där hör till väderleken, men annat håller fortlöpande på att sänka kollektivtrafiken i stan.

Syftet med lagen om offentlig upphandling är att säkerställa att offentliga medel används effektivt. Det sägs ge utrymme för satsningar på personal och arbetsmiljö.

I kollektivtrafiken har verkligheten varit en annan.

Kan spara på personalen

När allt man äger är personalen blir det just där man kan spara, och för varje ny upphandling blir det bara värre.

Förr hade vi folk som kunde täcka upp vid trafikstörningar eller sjukdom, men det försvann tidigt.

Körtider trimmas och vändtider bantas ner. “Vi är ej maskiner”, men när en gör jobbet för två tar det emot att kräva den toalettpaus vi bråkat för.

Då betalas den med stress, förseningar och ökad belastning.

Spårvagnar som spårar ur och busschaufförer som jagar en hopplös tidtabell. Stressade arbetare blir lättare sjuka eller råkar göra misstag. Men felet är systematiskt snarare än enskilt.

Nyhetsbyrån Bättre stadsdel försökte fråga en bussförare vad han tänkte kring den senaste tidens tragiska bussolyckor.

Det är talande att han inte ens hade tid att svara, då han låg sen på grund av körschemat. Tiden pressas och servicen blir lidande. Varje sparad minut betalas i säkerhet.

Dåliga beslut fattas där kontinuiteten försvinner.

Spärrvakter går runt i vänthallen

På tunnelbanan föreslog en ny operatör att spärrvakterna skulle gå runt i vänthallen för att bättre hjälpa trafikanter, eller rent av sälja korv.

Inga tankar på hot och våld, inga funderingar kring en vettig arbetsmiljö. Lyckligtvis blev det inget med det, men tid och pengar har lagts på att utreda.

Det vinnande bud som var för lågt i förra upphandlingen, möts av än lägre i nästa.

Det är som en kapplöpning till nivån där det inte längre går att bedriva trafik.

Pendeln funkar inte trots nödavtal

På pendeln i Stockholm landade det i ett nödavtal, en slags realisering av priset där regionen får betala vad det verkligen kostar.

Ändå funkar inte pendeln. Förseningarna består, och det blir skattebetalarna som får ta notan när företagen lägger oseriösa bud.

En kollega i arbetsledande position utbrister:

– Det måste bli ett slut på den här fragmenteringen, det saknas ju helt en övergripande kompetens!

I oroliga tider, som nu, behöver vi ha en stabil och störningstålig kollektivtrafik. Därför behöver vi ta över verksamheten i egen regi. Marknadsstyrning i kollektivtrafiken har nått vägs ände.