Praoeleven attackerade Jane med yxa
En solig vårdag i butiken slutade i en mardröm. En praoelev försökte hugga av Janes huvud och ta med det hem i en plastpåse.
Vissa detaljer av attacken minns Jane väldigt tydligt, andra minns hon inte alls.
– Det började bli vår så vi hade dörren öppen. Vi stod ute, vi kände solen.
Det var en härlig tisdagseftermiddag. Efter många års studier och arbete i butik hade Jane sagt upp sig från outletbutiken som säljer husgeråd och trädgårdsverktyg. Snart skulle hon börja ett nytt jobb som arkeolog och kunde räkna de sista dagarna på sina fingrar.
– Jag fick ett väldigt abrupt slut. Det var verkligen den sämsta dagen man kan ha på ett jobb.
Butikjobbet kändes otryggt
Jane har tyckt om att jobba i butik. Hon har gillat sina kollegor och kontakten med kunderna. Men i outletbutiken har flera saker skavt.
Butiken ligger i ett industriområde och på kvällarna när man ska stänga är det mörkt. Bristen på övervakningskameror och säkerhetsvakter, ensamarbete och få larmknappar på en stor butiksyta har känts otryggt.
Och så var det yxan som hängde där på väggen på lagret. Fullt synlig och tillgänglig. Vars tyngd ger extra kraft till varje hugg och vars breda blad klyver effektivt.
Den skulle ju inte ens vara där, yxan som en kund hade reklamerat.
Flera månader tidigare sa Jane till butikschefen att det inte var lämpligt att yxan hängde på väggen. Det kändes otryggt. Men den fick hänga kvar.
”Praoeleven tog bilder på mig när jag var upptagen med en kund. Han smygfotade mig. Det känns väldigt förnedrande.”
Dagen innan hade butiken tagit emot en 14-årig praoelev.
Det var inte första gången butiken tog emot en elev för prao på högstadiet. När eleven kom till butiken första dagen tyckte Jane till en början att han var blyg.
– Man kan vara väldigt osäker när man är ung. Men det var någonting med honom, han såg mig inte i ögonen.
Jane är en öppen och social person som vill få människor att trivas.
– Han blev fäst vid mig. Han ställde påträngande frågor som jag tyckte var väldigt stötande, kommenterade mitt utseende, var fascinerad över att han tyckte att jag såg ung ut. Han hade ett återkommande behov av att prata om udda saker, som skräck- och splatterfilmer. Och det kändes som han iakttog mig.
Det gjorde han också. I smyg filmande han Jane. Han hade blivit besatt, ville behålla en del av henne och googlade på kannibalism, yxor och hur man styckar en kropp.
Morgonen därpå tog Jane butikschefen åt sidan. Hon berättade vad som hade hänt och att praoeleven gav henne obehagskänslor. Chefen sa att han skulle prata med praoeleven.
Men det gjorde han aldrig.
Såg yxan som ett tecken
Vårsolen skiner och det är färre kunder än vanligt i butiken. Jane och kollegan beslutar att praoeleven kan gå hem lite tidigare. Jane följer med honom till lagret för att släppa ut honom genom personalingången.
Hon ser inte att yxan har tagits ner från sin plats på väggen. Praoeleven har tagit ner den och skyddet som håller om yxans vassa egg sitter inte längre på. Yxan ligger redo att användas.
Han tar lång tid på sig vid skåpet och Jane blir irriterad. Han måste snabba på, hon behöver gå tillbaka och fortsätta jobba.
Det hon inte vet är att praoeleven sett yxan som ett tecken och tagit med sig en kniv och en plastpåse till jobbet. I plastpåsen ska han lägga hennes huvud.
Börjar hugga urskillningslöst
Praoeleven frågar om hon kan hålla upp armarna för att han vill visa ”en TikTok-grej”. När Jane säger nej undrar han om hon kan vända sig om och blunda. Hon vägrar.
När hon vänder sig om för att skjuta upp ytterdörren går allt på någon sekund. Hon känner en klinga mot sin hals. Instinktivt drar Jane ner hakan mot halsen. Kniven går genom hennes kinder.
Sedan sker allt mycket snabbt. Praoeleven hugger Jane urskillningslöst med kniven, han punkterar hennes lunga så att hon får svårt att andas och skrika. Hon skyddar sig med armen och lyckas bita honom så att han tappar kniven. Jane står på knä på lagergolvet och blöder kraftigt. Då hör hon att han får tag på något. Det är något tungt, han rör sig långsamt.
Klyvyxan.
Hon tar emot yxhugg mot bakhuvudet, nacken och axeln. Yxan skär djupt, men som tur är träffar han fel.
Jane lyckas mot alla odds kraftsamla, komma på fötter och springa in i butiken, där hon får hjälp av sin kollega. De tar sig till grannbutiken. Kort därefter kommer ambulanshelikoptern.
– Det kändes som jag bara kämpade med att hålla ihop. Jag var livrädd för att förlora medvetandet.
När Jane vaknar upp på sjukhuset har läkarna gjort en öppen bukoperation. Det är fullt av slangar, hon är gipsad och får smärtstillande. Hon får höra att hennes agerande varit avgörande för att hon överlevt.
– När han försökte skära halsen av mig drog jag ner ansiktet. Varför jag hade de instinkterna vet jag inte.
Hon drar handen över två ärr, ett på varsin sida munnen.
Jane har skador i ansikte, mage, vänster arm, finger, nacke, axel och bakhuvud. Hon har opererats flera gånger för nervskador men vet inte om hon kommer bli helt återställd.
Jane har arbetat i detaljhandel och livsmedelsbutik vid sidan av sina studier i nära tio år. Hon har varit med om hotfulla kunder tidigare.
Men ett halvår senare är inte det brutala mordförsöket det som lever kvar hos Jane, utan arbetsgivarens agerande.
Arbetsgivarens anmälan om olycksfallet till Arbetsmiljöverket var kortfattad. Varken yxan eller Janes varningar fanns med. Jane kompletterade anmälan och polisanmälde arbetsgivaren för arbetsmiljöbrott. Men Arbetsmiljöverket såg ingen anledning att åtala arbetsgivaren.
För Jane är det ett svek.
– Jag tycker att arbetsgivaren bör stå till svars för hur de har agerat. Yxan hängde för vem som helst att se. Jag blev attackerad och lyckades avväpna honom. Sen fanns det en yxa på platsen som han kunde fortsätta använda. Det är sjukt att arbetsgivaren inte har brustit i någon form av hantering. Yxan skulle inte ha varit där.
Jane känner sig sviken av sin före detta arbetsgivaren: ”Det är som att de vänder mig ryggen, att jag inte är värd någonting. För mig är det obegripligt att de beter sig så. Jag har ju i princip hänvisats till min nya tjänst.”
Direkt efter mordförsöket besökte kommunens kristeam arbetsplatsen. Men då låg Jane på sjukhuset.
När Jane bad om att få samtalsstöd nära hemmet i stället för den företagshälsovård hon erbjöds en timme bort, fick hon ett sms från butikschefen där hon hänvisades till vårdcentralen.
I stället kom butikschefen till sjukhuset på oanmält besök för att förhöra sig om vad hon sagt till polisen om yxan. Och inte bara en gång. Trots att Jane sagt till arbetsgivaren att hon inte ville ha några fler besök, kom butikschefen tillbaka på ett oanmält besök till. Den andra gången till Janes hem.
I augusti började Jane sitt nya jobb. Hennes nya arbetsgivare har låtit henne ta saker i sin egen takt och hon trivs bra. Hon börjar må bättre.
– Det är väldigt läkande med vardag. Nu ska jag påbörja en ny kontakt på vårdcentralen. Det känns jättebra att prata med någon. Jobbet är otroligt terapeutiskt och läkande men jag har också delar som jag behöver bearbeta professionellt. Det kanske kommer ta flera år.
Eftersom praoeleven var 14 år vid brottet var han inte straffmyndig och kunde inte åtalas i en rättegång. Hans skuldfråga prövades i en så kallad bevistalan. Därefter lämnas minderåriga över till socialtjänsten.
Trots att polisens personskydd har rekommenderat Jane att flytta och skaffa skyddad identitet så vill hon inte gömma sig.
– Jag vill leva ett fritt liv där jag själv bestämmer. Jag har varit ganska arg och känt att det varit orättvist. Och det är väl det jag använder konstruktivt i det jag gör, som att jag sitter här och pratar, att jag vill ha mitt eget narrativ.