S sväng i frågan om indragna medborgarskap blir nog sista spiken i kistan för många
Vändningen får en att fråga sig om det finns några som helst röda linjer, skriver Arbetets ledarskribent.
”Att Socialdemokraterna bidrar till en känsla av exkludering hos omkring två miljoner människor i Sverige är svårt att tugga i sig”, skriver Karina Cubilla.
Den 19 december meddelade Socialdemokratiska riksdagsledamoten Ida Karkiainen att hennes parti inte ställde sig bakom Tidöpartiernas förslag att kunna dra in permanenta uppehållstillstånd.
”Är det ens lagligt?”, frågade sig Karkiainen och många gräsrötter andades ut.
Så här sa Karkiainen då:
– Vad är statens vitala intressen? Det ska finnas en tydlig definition. Man ska inte på lösa grunder kunna återkalla ett medborgarskap. Det är en väldigt stor sak och en väldigt allvarlig sak.
Många andades ut. Men det höll inte särskilt länge.
Trots det ställningstagandet svänger nu Socialdemokraterna i frågan om att dra in medborgarskap. De ställer sig nu bakom Tidöpartiernas förslag om att kunna återkalla medborgarskap för personer som dömts för brott som ”allvarligt skadar Sveriges vitala intressen”, rapporterar Ekot.
Begreppet har breddats
Innan S-löftet Amalia Rud Stenlöf meddelade svängningen ansåg S att formuleringen om ”vitala intressen” var för luddig. I januari är det inte en särskilt stor sak, tydligen. Formuleringen står kvar.
Att skada vitala intressen har tidigare inneburit saker som landsförräderi, spionage, terrorism eller grov organiserad brottslighet. Sådant som skulle kunna få Sverige som land att skaka i sina grundvalar, typ.
I dagens Sverige har begreppet, tja breddats. Från att vara väldigt konkret och handla om grova kriminella handlingar har diskussionen förflyttats till att röra sig om svenskhet och en ganska luddig skiljelinje mellan rätt och fel.
Nya grupper pekas ut som hot
Det är inte bara terrorister som hotar svenska intressen utan också dem som uttrycker solidaritet eller missnöje med styren vår regering försvarar.
Det är inte enbart spionen som läcker känslig information till främmande makt som utgör ett säkerhetshot, det är varenda iranier som söker jobb på svenska myndigheter.
Helt plötsligt är det inte bara dem som är gängkriminella som är hotet utan även deras anhöriga, oavsett vilken sorts relation de har eller vilket liv de lever.
Och vi minns väl alla hur traffickingoffer gick ifrån att vara just offer till att ha en livsstil som går under vad som kommit att kallas bristande vandel.
Misstänkliggörs av självaste regeringen
Och det är alltid frågan om icke-vita eller ickesvenskar. Främlingarna. Det räcker liksom inte med riktad reklam i sociala medier om återvandringsbidrag.
Och för stora delar av Palestinarörelsen, som i över två år protesterat vad expert på expert konstaterar är ett folkmord, har misstänkliggörande och utspel om att förbjuda deras röster från Sveriges regering blivit vardag.
Det börjar ju, som bekant, med ord och förklaringsmodeller.
Resonemang om osvenska beteenden, liknelser med djur och ständiga ifrågasättanden av personers agenda.
Aldrig riktigt hemma här
Steg för steg flyttas gränserna för vad som anses acceptabelt i den politiska debatten.
Det normaliseras att förfasa sig över, tala illa om och kräva inskränkningar av det demokratiska utrymmet för redan marginaliserade grupper.
Att Socialdemokraterna bidrar till den utvecklingen – och därmed till en känsla av exkludering hos omkring två miljoner människor i Sverige – är svårt att tugga i sig.
Oaktat om man är medborgare eller inte, har uppehållstillstånd eller inte, har ett jobb eller inte eller har gjort rätt för sig eller inte så ska det kännas och brännas: här är du aldrig hemma.