Från Fucking Åmål till Kriminalvården – så har Mathias hjälp av skådiskarriären

Vid kassan står en liten plastgran och i fönstren hänger girlanger. Julmusiken skränar ur högtalarna. Last Christmas och Let It Snow avlöser varandra. 

Det är två dagar till julafton och Mathias Rust, 43, har haft julbak med sina barn och sina svärföräldrar. När han nu sitter på kaféet i Malmö minns han en speciell tradition han hade när han växte upp. 
 
– Jag och morsan brukade sno en julgran i skogen, fram till att jag var fjorton. Det var mysigt, säger han med ett brett leende. 
 
– Men sen började vi köpa våra granar i stället. 

Spelade moppekillen Johan

Det har gått över 27 år sedan kultfilmen Fucking Åmål hade biopremiär. I filmen spelade Mathias Rust moppekillen Johan Hult, en roll som gjorde honom till rikskändis över en natt. 
 
– Allt som kom efter filmen var fantastiskt. Men det var också crazy. 

Mathias Rust var sexton år och fick säckar med kärleksbrev. När han åkte utanför Trollhättan blev han igenkänd, fick skriva autografer och många ville bli hans kompis.

Han reste till Ryssland för en filmfestival och gick på klubb med livvakter som höll honom borta från bord som var uppdukade med kokain. 

Numera är det få som känner igen honom, och det tycker han är skönt. 

Lukas Moodysson ringde

Rollen som Johan Hult fick han lite av en slump. Mathias och kompisarna i Trollhättan brukade glida runt på sina mopeder, hänga vid någon parkbänk, snacka och fråga folk om cigg.

En dag 1997 åkte de förbi Folkets hus och fick syn på ett plakat. Där stod det att man sökte skådespelare i deras ålder. Samma dag gjorde Mathias Rust och en kompis audition. 
 
– Vi hade inget annat att göra, säger han. 

Mathias gick vidare till en andra audition, och sedan en tredje. Han provspelade för två roller: Johan Hult och Markus.

När filmregissören Lukas Moodysson ringde och frågade vilken roll han helst ville ha, valde Mathias den som låg honom närmast som person. Den blyga och osäkra moppekillen Johan Hult. 

Det var först när Fucking Åmål blev en enorm succé, både i Sverige och internationellt, som Mathias på allvar förstod vad han varit med i. 
 
– Från början visste jag inte ens att filmen skulle gå på bio. Jag hade så mycket annat för mig. 

Bland de mest sedda filmerna

Filmen hade premiär den 24 oktober 1998 och sågs av över 860 000 personer på bio fram till årsskiftet. Den är en av de mest sedda svenska filmerna någonsin och anses än i dag vara en av de bästa svenska filmer som gjorts. 

Handlingen utspelar sig i en liten småstad där huvudpersonen Elin blir kär i Agnes, men till en början inte vågar berätta det för någon – eller ens agera på sina känslor. Johan Hult är i sin tur djupt förälskad i Elin.

De blir tillsammans trots att Elin egentligen inte är kär i honom. Till slut vågar Elin stå för vem hon är och blir tillsammans med Agnes. 
 
– För mig är budskapet att det är bättre att leva sant mot sig själv, och att även på de minsta och mest instängda platser kan något stort och omvälvande växa fram, säger Mathias. 

Första rollen i Sound of Music

Vad som kanske inte är lika känt är att Mathias Rust redan som barn spelade inför publik. När han berättar om framträdandet lyser han upp, slänger ut armarna, och börjar sjunga: 

– Adjö, farväl… 

Det är en sång i musikalen Sound of Music, som framförs av von Trapp-barnen vid en fest. 

– Jag spelade Friedrich. Jag tyckte det var skitkul att stå på scen. 

Det var där och då som Mathias Rust för första gången kände att skådespeleri var något för honom. Exakt hur gammal han var minns han inte, men han kommer ihåg att hans mamma såg till att han fick börja med teater. 
 
– Jag sjöng alltid hemma. Jag älskade det. 

Återupptog skådespeleriet – som giraffen Lollo

Tiden efter Fucking Åmål fick han en roll i sjukhusserien OP7, som spelades in på Beckomberga sjukhus i Stockholm. Han sjöng också i ett band, Mathias Rust och 0520. 

Men hans moster och mamma ville att han skulle gå klart gymnasiet, och därför blev det inga fler filmer. När han tog examen blev han först reseledare och sedan flygvärd.  

Som reseledare fick han åter utlopp för skådespeleriet, men den här gången i rollen som giraffen Lollo. Hans kollega spelade alltid Bernie, eftersom hon var kortare och det hade varit konstigt om de varvade rollerna. 
 
– På Sunwing Resort hade jag skattjakt varje dag med alla barn. Barnen fick hitta på sina egna karaktärer. Vi hade rymdvarelser och annat. Det var sjukt kul. 

Pappan försvann

Mathias Rust är ensambarn och växte upp i Trollhättan. Hans pappa stack när Mathias och mamman låg sjuka i influensa. 
 
– Han tömde mammas sparpengar och stack till Uruguay, där han kom ifrån. Sen ville han komma tillbaka, men då sa morsan nej. 

Trots detta beskriver Mathias sin uppväxt som kärleksfull och trygg. Han bodde i en lägenhet i staden och hans mamma arbetade först som läkarsekreterare och senare som lärare. 

– Min moster, mormor och morfar betydde mycket. Min morfar var världens snällaste. Han var som min pappa. 

Fem okända syskon – i fyra länder

Den biologiska pappan hade Mathias ingen kontakt med alls. 

Några veckor före intervjun fick han ett brev från Skatteverket om att hans pappa hade gått bort. 

Hur känns det? 
– Det är bara weird. Jag kände till en av dem, min halvsyster. Hon tog kontakt för några år sedan och berättade att jag hade en halvbror. 

Jobbar inom Kriminalvården

Numera jobbar Mathias Rust inom Kriminalvårdens transportenhet.
 
– I jobbet har jag stor nytta av mina erfarenheter som skådespelare och reseledare. All erfarenhet går att applicera där. 
 
– Har man människokännedom har man en jäkla fördel, särskilt när man jobbar med potentiellt farliga och manipulativa människor. Det är viktigt att hålla professionell distans, och ibland kunna skådespela lite.