Självskadebeteende får unga killar att läsa Alexander Ernstberger

En vän berättade att hon suttit på en middag för någon vecka sedan.

Där hade en av de andra gästerna beklagat sig över att hennes tonårsson som aldrig läser någonting för första gången önskat sig en bok i julklapp.

”Vadå?” sa de andra. ”Det är väl toppen att han vill läsa?” Det visade sig att boken han önskat sig var Allra-bluffmakaren Alexander Ernstbergers självbiografi ”Staten mot kapitalet”.

Det påstås i diverse kanaler att Ernstberger blivit en förebild för unga män som tillhör subkulturen ”grisch” – ja, eller stekare helt enkelt.

Tonårspojkar i pikétröja, kavaj och backslick som tror att ett avanzakonto är vägen till lycka.

Bland dem ska alltså mannen som dömdes till sex års fängelse och tio års näringsförbud för att på otillbörligt vis ha spelat med några hundra miljoner av pensionsspadarnas kapital vara en idol.

Källa: journalister som slökollat Tiktok samt, förmodligen, Ernstbergers pr-byrå.

Handfull Tiktok-konton

Jag hittar vid en snabbsökning en handfull Tiktok-Ernstbergerkonton utan speciellt många följare som alla pumpar ut samma budskap: Han är kingen. Han är oskyldig.

Kampanjen för att rentvå fond-hajen har varit massiv senaste halvåret – i alla mediekanaler.

Ernstberger har dykt upp för att berätta sin version av vad som hänt och om den socialdemokratiska konspiration som fängslade honom hos i stort sett varje större youtuber och poddare.

Ernstbergers enda brott? Han var för rik.

Men – missförstå mig rätt här – jag tror inte Anis Don Demina, Framgångspodden eller ”Bettingsyndikatet” är rätt personer att avgöra huruvida någon är oskyldigt dömd i ett rättsfall som handlar om hyfsat komplex ekonomisk brottslighet.

Releasefesten för självbiografin var knökad med influencers och politiker ur SD-sfären. Att riksdagsledamoten Jessica Stegrud glatt poserade med boken samt dess författare på instagram är en sak.

Till och med Sverigedemokraterna själva tycks ha insett det opassande i hennes generella omdömeslöshet och fryst ut henne från partitoppen.

SD_Tobbe gjorde samma sak

Men att Tobias Andersson, känd som SD_Tobbe, gjorde samma sak är direkt graverande. Han är nämligen ordförande i näringsutskottet. Trots detta gjorde han sig glatt till reklampelare för ekonomisk brottslighet.

En oerhört talande bild för Ulf Kristerssons antisosse-Sverige.

Något har alltså Ernstberger uppenbarligen lyckats med. För en vecka sedan, ett halvår efter boksläppet, fick han mysa med Petter Stordalen och Nooshi Dadgostar hos Skavlan i SVT.

Men jag måste ändå ställa mig frågande till det här med bokens popularitet bland unga män. Jag har nämligen läst den.

Och till alla unga grabbar där ute som drömmer om snabba klipp kommer här en spoiler.

Det är inte direkt ”Wolf of Wall street” vi pratar om.

När ni väljer ”Staten mot kapitalet” som er första bok, stålsätt er då för vad som mest är ett jävla gnäll kryddat med namnen på alldeles för många investmentbanker, konsultfirmor, revisionsbyråer och affärsjurister.

Inga som helst nycklar till att bli rik snabbt

Här finns inga som helst nycklar till att bli rik snabbt. Inget kokain. Det är ett jäkla snack om bokens enda snabba bil. Brudar? Skulle inte tro det. Någon enstaka helikopter förekommer.

Däremot får ni träffa fräna moderater som Gunnar Axén och Anton Abele samt vinster i välfärder-sossen, styrelseproffset och tidigare justitieministern Thomas Bodström. Rock n roll.

I grund och botten är det här den tillrättalagda berättelsen om hur en kille helt utan större förkunskaper eller direkt utbildning – som förkunnar att han läst 100 böcker under sina tre år i fängelse, samtliga inom killgenrerna ”personlig utveckling” och ”biografier – förvandlade ett telemarketingföretag till en investment-verksamhet och bettade loss med svenskarnas pensionskapital.

För att sedan krossas av Jantelagen.

From rags i lilla lyan på Strandvägen till riches på andras pengar. Den avreglerade svenska drömmen.

Speciellt bra litteratur blir det inte.

Snarare sida upp och sida ned med påståenden som kan kokas ned till ”mina advokater sa att det här är en rättsskandal” – alltså de han betalat för att säga just det – eller ”sossarna hatade mig för att jag var förmögen”.

Här är Ardalan Shekarabi och Magdalena Andersson superskurkar som vill reglera pensionsmarknaden. De radiostyr därför hovrätten till att döma en oskyldig miljonär.

Du ska vara bra jäkla moderat för att köpa ett sådant scenario.

Det är konspiratoriskt på gränsen till rättshaveristiskt. En kapitalist som enligt egen utsaga är för bra på sitt jobb och därför ska krossas – av pensionsmyndigheten.

Upprepas flera gånger

Men gillar ni upprepningar, då har ni hittat rätt, killar.

Vissa påståenden ska bankas in så hårt att de återkommer flera gånger bara i sista kapitlet. Det blir närmast parodiskt när kapitalisten börjar prata om hur det han drabbats av är ”mjuk korruption” – alltså vänskapsbanden som styr Sverige.

Några av de åklagare, jurister och tjänstemän som varit inkopplade på hans fall har nämligen… well… befordrats.

Själv har Ernstberger hundra sidor tidigare berättar hur han rekryterat toppolitiker till Allras styrelse för att knyta upp deras kontaktkapital till sitt eget. Men det, som är den gängse definitionen av begreppet, var tydligen inte mjuk korruption.

Nej, det här handlar förstås om den djupa socialdemokratiska staten.

Ett 422 sidor utdraget ”född fri skattad till döds” viskat i ditt öra av ett backslick på Sturehof.

Jag vet inte riktigt varför unga män fått för sig att de vill utsätta sig för det. Men det kallas nog självskadebeteende.