Lugn byttes mot våld och kaos när hälften av fritidsledarna tvingades sluta

Efter ett par månader in på höstterminens start hade personalen på Utby resursskola i Göteborg rapporterat drygt hundra avvikelser där de blivit skallade, strypta, fått hårtussar bortslitna, slag i magen, sparkade, jagade med tillhyggen, klösta, spottade i ansiktet och bitna.  

Till sist, i oktober 2025, bestämde sig skyddsombud för tre olika fack att lägga ett skyddsstopp – då avbryts arbetet om det kan hota någons liv och hälsa. 

Anna Gemanius har 27 års erfarenhet av barn med särskilda behov och har arbetat på Utbyskolan som fritidsledare i närmare tre år. Här går elever från hela grundskolan, med diagnoser som autism och ADHD, funktionsnedsättningar eller psykosocial problematik – ofta i kombination. 

Barnen har stora behov av stöd och anpassning. Om det uteblir kan det leda till våldsamt och utåtagerande beteende. 

Harmonisk arbetsplats

Trots riskerna har Anna Gemenius aldrig velat byta yrke, inte ens när ett föremål kastades i hennes öga och synen begränsades till tio procent. Kärleken till eleverna och det hon får tillbaka har alltid vägt tyngre. 

– Man måste verkligen älska det här jobbet för att orka, det är inte för alla, säger hon. 

Hon beskriver skolan som en tidigare harmonisk arbetsplats med struktur, lagarbete, arbetsglädje och skratt – men som under våren 2025 förvandlades till ett helvete. 

Efter jullovet tillträdde en ny rektor. Skolan skulle byta namn till resursskola, men i övrigt skulle inget förändras – men i praktiken förändrades allt.  

Kort därefter fick personalen veta att uppsägningar väntade där antalet fritidsledare skulle halveras från 14 till 7. Dessutom behövde alla söka om sina tjänster. Nya roller och scheman infördes och den gemensamma planeringstiden togs bort. 

”Finns alltid risker med våra elever”

– Vi förstod ingenting. Rektorn kunde inte svara på en enda konkret fråga utan hänvisade till ”direktiv uppifrån” och lovade återkoppling som aldrig kom, säger hon. 

Riskbedömningen som gjordes i samband med förändringarna gjordes utan att personal och skyddsombud fick vara med. Resultatet: bedömningen landade i att det inte fanns några risker. 

– Det var helt verklighetsfrånvänt. Det finns alltid risker med våra elever, fortsätter hon. 

Helena Kalyun, huvudskyddsombud på facket Kommunal, mötte under våren en stressad personalgrupp med stor oro inför hösten och de nya elever som skulle tas emot. 

– Mycket sköttes illa och det var svårt att se logiken i besluten, säger Helena Kalyun. 

När höstterminen startade 2025 blev det värre direkt.

Grovt och riktat våld

Personal och elever saknade ofta scheman. För eleverna, som är extra beroende av rutiner, blev det oordning. Små grupper slogs ihop till större klasser, två matsalar blev en och grupprum försvann eller stod utan personal. För stress- och ljudkänsliga elever triggade förändringarna igång oro och ett utåtagerande beteende. 

Elever som tidigare inte visat våldsamt beteende började göra det. Vissa slutade komma till skolan, andra hamnade i situationer de inte kunde hantera. 

– Våra elever har svårt att läsa signaler, reglera känslor och kontrollera impulser. Till slut uppstod incidenter överallt och för ingenting, säger Anna Gemanius. 

Samtidigt introducerades nya elever, där det fanns behov som var mer omfattande än personalen kunde hantera.  

 – Det var på en annan nivå. Våldet var riktat, grovt och omöjligt att förutse, säger hon.

Förtroendet för ledningen i botten

Trots upprepade larm till rektorn och anmälningar om avvikelser, att personalen rapporterar tillbud och skador, gjordes ingenting för att stoppa våldet. 

När Helena Kaylun, huvudskyddsombud på Kommunal, åter kontaktades under hösten blev hon chockad över våldets omfattning – och över hur länge det fått fortgå utan att ledningen drog i nödbromsen. 

– De var trasiga, slutkörda och rädda. Situationen var ohållbar, säger hon. 

Kommunikationen och förtroendet för ledningen var i botten. När larm om våld fortfarande inte ledde till åtgärder lämnade Kommunal, Vision och Sveriges Lärare gemensamt krav med krav på åtgärder.  De krävde svar från ledningen kring hur man skulle hantera situationen. Vissa långsiktiga förslag fanns, men akuta insatser mot våldet saknades helt. 

– Vi hade medlemmar som dagligen utsattes för våld. Det kunde vi inte acceptera, säger Helena Kaylun. 

”Vi hade bara skyddsstopp kvar”

Anna Gemanius beskriver hur våldet pågick från morgon till kväll, de där sista dagarna innan de tre facken gemensamt la ett skyddsstopp som förbjöd fortsatt arbete. I avvikelseanmälningarna kan man läsa att en elev tog sig in i en bostad nära skolan där två små barn såg personal bli slagna, sparkade och spottade på.

På förskolan intill misshandlades tre barn av en elev från skolan – ett lyftes och slängdes i marken, ett slogs medan det sov i en vagn och ett sparkades i ryggen innan personalen hann ingripa.  

En annan elev tog strypgrepp på en ur personalen. När man tidigare påpekat att just denna elev var våldsam och krävde dubbelbemanning för att kunna hanteras bra, svarade rektorn att ”vad ska jag göra, det finns inte mer personal”, säger hon.  

– Vid det laget hade vi bara skyddsstoppet kvar. Läget var akut och att det inte fanns några åtgärder för det pågående våldet var helt oacceptabelt, säger Helena Kalyun. 

När skyddsstoppet var lagt tog Arbetsmiljöverket över och förbjöd allt arbete med två elever.  Arbetsmiljöverket bedömde att arbetsmiljön vid skolan var ”allvarligt bristfällig” och ”ohållbar”.

Att Arbetsmiljöverket stoppar arbete i grundskolan är ovanligt. Sedan 2011 har Arbetsmiljöverket hållit med skyddsombuden i 21 fall och stoppat arbete i grundskolan. De flesta av dessa är kopplade till elever med särskilda behov där skolans stödinsatser inte räcker till. 

Rektorn avgick

Det här är andra gången i år som Kommunal, Vision och Sveriges Lärare gemensamt lagt ett akut skyddsstopp i Göteborgs grundskolor – båda fallen har gällt barn med särskilda behov och tagits över av Arbetsmiljöverket, något Kommunalarbetaren rapporterade om under våren.   

På Utby resursskola hävdes stoppet efter en månad och rektorn avgick. För att klara Arbetsmiljöverkets krav för att skyddsstoppet skulle hävas behövde skolan hyra två lokaler i olika stadsdelar för de berörda eleverna. 

Även om den akuta faran nu är över menar Helena Kalyun på Kommunal att resursskolan inte kan vara slutsteget för de här barnen. 

– Kommun och politiker måste ta ansvar. De här barnen finns och kommer fortsätta finnas. Då måste man skapa förutsättningar för dem, det finns inte i dag, säger hon. 

Trots allt står personalen vid Utbyskolan fast vid en sak: ingen skuld ska läggas på barnen – det är aldrig deras fel när systemet brister. 

Tillit mellan personal och rektor saknades

Lotta Lekander är chef för grundskoleförvaltningen i det skolområde Utbyskolan tillhör.  

Hon delar bilden av att arbetsmiljön inte fungerat och att personalen utsatts för hot och våld. Däremot vill hon inte peka ut enskilda beslut eller förändringar som orsaken, eller säga vad man borde gjort annorlunda.  

– Om jag visste lösningarna skulle vi inte vara här i dag. Verksamheten blev skör och det kom nya elever med stora behov. Men ska jag säga en sak så saknades tillit mellan rektor och personal, säger hon. 

Lotta Lekander menar att resursskolan har förutsättningar att ta hand om de allra svåraste eleverna. Däremot kan det krävas utredningar, kompetensutveckling eller andra lokaler, men framhåller att personalen är både kompetent och erfaren. 

Hon betonar att man nu arbetar i nära dialog med facken och den nya biträdande rektorn.