Arbetslösa Thomas och Marie-Louise tvingas ta hjälp av barnen för att klara sig

Paret lever helt på aktivitetsstöd och sjukersättning. Sammanlagt får de ut omkring 17 000 kronor efter skatt, något Härryda-Posten var först med att rapportera om.

Det är långt ifrån tillräckligt för att täcka familjens behov.  

– Det är rent ut sagt för jävligt. Vi har legat på minimum så länge nu att jag inte minns något annat. 

Bara hyran för lägenheten ligger på nära 14 000 kronor. Därutöver gäller det att vara snål med utgifterna. 

– Allt går till mat i stort sett. Och internet och telefon. Vi får dra in på allt annat, säger Thomas. 

Aldrig varit utomlands – har inte råd

I lägenheten bor också parets tre barn – två vuxna och ett i tonåren – som alla märker av att familjen haft det knapert i många år.  

Det innebär i princip inga fritidsaktiviteter, inga spontana inköp, inga semestrar för barnen. 

– Det är tufft för dem, de känner ju av att vi inte har råd. Vi gör nästan ingenting som kostar pengar. 

Världen utanför Sverige har barnen bara kunnat se på film. Ingen av dem har någonsin varit utomlands. 

– De har varit hos min familj i Dalarna ett par gånger. Det är så långt vi kunnat åka. 

Går minus på att göra praktik

Thomas säger att han inget hellre vill än att få jobba, få ett sammanhang och träffa kollegor.  

Men han är skeptisk till Arbetsförmedlingens insatser, eftersom han inte ser att de leder till något beständigt jobb. 

Dessutom, säger han, är det en förlustaffär för honom och frun när de är ute på praktikperioder – eftersom det leder till ökade kostnader att jobba.  

– Jag får inte mer än min vanliga ersättning, men så måste jag köpa busskort för att ta mig till praktiken. Ovanpå det mer mat – för jobbar jag hela dagen så behöver jag äta mer än om jag bara sitter hemma. 

De två vuxna barnen i familjen är själva arbetslösa och lever på aktivitetsstöd. Trots det är det de som ser till att familjens ekonomi går ihop.  

– Just nu lever vi på våra barn. De täcker upp så att vi kan betala hyran och allt annat. Annars går det inte, säger Thomas. 

Kyrkan skänkte julklappar

När utgifterna ökar eller något oväntat händer finns ingen buffert att ta av. Familjen har vid flera tillfällen fått vända sig till kyrkan eller lokala Facebookgrupper för att få ihop mat för veckan. 

– Vi har fått några matkassar här och där. Och från kyrkan fick vi hjälp med julklappar. Det är så det är. 

Att det ska vara en kännbar skillnad mellan att arbeta och vara arbetslös är en medveten del av regeringens politik, för att uppmuntra fler till att jobba. 

Men när det leder till att arbetslösa inte ens kan försörja sig själva så är det inget rimligt koncept, tycker Thomas. 

– Det löser inte någonting. De flesta som är i min sits får inte jobb. Folk är inte lata i allmänhet, utan de flesta vill känna sig behövda och ha ett jobb att gå till, säger han och fortsätter: 

– Man ska inte behöva hamna på gatan för att man inte har råd att betala hyran. Då flyttar vi ju bara problemen till kommunernas socialtjänst i stället. Det är inte rimligt. 

Stor grupp långtidsarbetslösa

Marie-Louise och Thomas är långt ifrån ensamma om att ha fastnat i långvarig arbetslöshet i Sverige.  

Enligt den senaste statistiken från december 2025, var runt 360 000 personer inskrivna som arbetslösa hos Arbetsförmedlingen, och mer än 150 000 av dem hade varit utan arbete i över ett år.  

För nära 82  000 personer har arbetslösheten pågått i mer än två år.  

Marie-Louise har varit utan längre anställning i över två decennier, och Thomas sedan 2008. 

”Systemet funkar inte”

De har båda under alla år deltagit i arbetsträning, praktik och olika andra insatser via Arbetsförmedlingen – men utan att det lett till något långsiktigt. 

– Systemet funkar inte, säger Marie-Louise. 

Hon jobbade fram till början av 00-talet heltid som administratör på Malmö högskola. Men på grund av sjukdomen psoriasisartrit, som hon haft sedan hon var barn, blev hon deltidssjukskriven och senare sjukpensionär på halvtid. 

Thomas har lång arbetslivserfarenhet – som bland annat datatekniker, lagerarbetare och inom städ och industri – men har ändå inte lyckats få en fast tjänst sedan finanskrisen. 

– Jag fick sparken från Volvo då, när bilindustrin kraschade 2008. Sen dess har det varit väldigt svårt att få jobb. 

Samma år fick Thomas en diabetesdiagnos. Sjukdomen gör att han får svåra smärtor och tappar känseln i fötterna. Därför behöver han viss anpassning när han jobbar. 

– Det är mest problem när jag står och går. Men om jag kan ta rast ungefär en gång i timmen så funkar det. 

Drömmer om att resa

Efter alla år av osäkerhet och ekonomisk press försöker Thomas ändå hålla fast vid någon form av framtidstro.  

Och om han skulle drömma om en dag då han har ett fast jobb och mer pengar till familjen, då vet han vad han skulle göra. 

– Då skulle vi kunna åka på semester med barnen. Kanske kunde vi ta oss utomlands – Danmark hade varit trevligt.