Gå till innehållet
Gå till startsidan

Ett bättre arbetsliv kräver modig journalistik

Sök

Heated Rivalry är det bästa bögsex jag sett på tv

Komma ut-berättelser har i princip alla tv-serier med bögar skildrat, men sex på det här sättet var det länge sedan vi såg, skriver Emil Åkerö.

I början av december utbröt en form av hockeyfeber på TikTok och andra sociala medier. 

Men det är inte sporten i sig som var feberframkallande, utan en ny TV-serie med titeln Heated Rivalry, baserad på en roman av den kanadensiska författaren Rachel Reid från 2019.

Serien är dock skapad av den öppet homosexuelle Jacob Tierney och har redan förnyats med en andra säsong.

Även om den visas på HBO Max går den inte att se i Sverige förrän 23:e januari. 

Det känns om att vara tillbaka på 2010-talet, en tid då framtidshoppet var starkt, på flera sätt.  

Smygsex på hotellrum

Den franskkanadeniska halvjapanska hockeyspelaren Shane Hollander i Montreal och hans största rival, den ryska Ilya Rozanov spelar för ett lag i Boston. 

Rivaliteten skrivs främst fram av press och fans, och blir något de själva får spela upp. Men så möts de i gymmets omklädningsrum, några snabba blickar blir till ett möte i ett hotellrum. 

Deras relation fortsätter i olika hotellrum där den mer erfarne bisexuella Ilya, som ligger runt i smyg hela tiden, får lära upp den oerfarna Shane. 

Serien utspelar sig under 2010-talet, den period då jag själv var i 20-30 årsåldern, och blir ett tidsdokument över hur tiderna var då.

Döljer sin kärlek

Ett centralt moment i serien är även OS i Sotji 2014, ett land där det inte var lätt att vara homosexuell 2014 heller. 

Ilyas rysshet är något som återkommer, med hela dialoger på ryska och där det geopolitiska hotet återkommer ständigt. Inte ens i slutet, när Shane och Ilya bestämmer sig för att tillbringa två veckor tillsammans och kommer ut för Shanes föräldrar är detta något de kan undvika. 

Strategin för att kunna fortsätta vara tillsammans är att Ilya ska söka sig till ett lag i Kanada, och så småningom söka medborgarskap.

Deras relation ska döljas bakom en vänskap och de ska skapa en gemensam välgörenhetsorganisation, och sedan, när de slutat på isen, kanske de kan komma ut med sina relation. Det är den faktiska verkligheten de omges av. 

De är inte som Scott Hunter, en annan hockeyspelare i serien som är mer senior och som inleder en relation med baristan Kip.

Efter att ha vunnit ett stort pris kommer han ut genom att bjuda ner honom till isen för att kyssas framför TV-kamerorna. 

Vem kan komma ut när?

Vem som kan komma ut och när och hur blir en central fråga här, som Heated Rivalry vågar ta sig an.

De berör den öppenhetsdoktrin (där det ses som ett självklart mål att alla ska komma ut) som finns och de praktiska konsekvenser som finns och funnits historiskt kring detta. 

Skildringen känns trovärdig och realistisk utan att fastna i det svarta, den ger hopp på rätt sätt. Nej, en person från Ryssland kan inte komma ut offentligt när hans enda sätt att vara i USA är att spela hockey. 

Men det finns andra sätt att existera på ändå. 

För det finns en maktposition här, Scott har fler privilegier och kan göra andra val (även om de också kommer med konsekvenser).

Att komma ut som homosexuell är och var en fråga om kropp, position och handlingsutrymme, samtidigt som ingen vill eller ska behöva vara en hemlighet.  

Bästa samkönat sex jag sett på tv

Heated Rivalry har överlag ett mer vuxet tilltal än de senaste årens Netflix-serier Young Royals och Heartstopper.

Protagonisterna är inte heller endast tonåringar, Shane och Ilya skildras från att de är 17 till att de är 26. 

Och här kommer vi in på det som verkligen gett feberkänningar: sexet. 

Jag har sett det mesta av samkönat begär mellan män på tv de senaste decennierna och måste säga att detta är något av det bästa jag har sett.

Vi har en serie som faktiskt vågar skildra sex mellan män på ett realitiskt sätt (utan att visa erigerade penisar) och inte är rädd för att visa nakna män bakifrån. 

Hockeyrövarna är slående, både i kvantitet och kvalitet.

Sex inte något att skämmas för

Komma ut-berättelser har i princip alla tv-serier med bögar skildrat, men sex på det här sättet var det länge sedan vi såg.

Och det sätter fingret på vad som skavt hos mig med föregående exempel: nämligen kyskheten. 

Här har vi en serie som närmar sig den bögiska erfarenheten av att ha sex först och lära känna varandra sedan och utifrån det skapa en relation. 

Sexet blir en förenande faktor där passionen med tiden kan övergå till något mer känslosamt. 

Men också skildringen av hur både sex och smygande är en del av kulturarvet inom bögeriet, och att sexet inte är något att skämmas för eller behöver döljas bakom romantiska rökridåer. 

Det är svettigt, det begås misstag, det är rollspel, sex via skärm och att hitta sig själv via sex. 

Och det är framförallt befriande att få se det på TV.