”Facken måste ta täten i klimatpolitiken”
Fackföreningar utmålas som bromsklossar i klimatpolitiken. Men tankesmedjan Arena Idé kan visar att medlemmar oftare sätter miljön före tillväxt och jobb än andra löntagare. Det är hög tid att växla upp klimatengagemanget, skriver Arena Idés German Bender och Josef Ringqvist, doktor i arbetsvetenskap.
Fackmedlemmar inom tillverkningsindustrin är mer positiva än andra till att prioritera miljön – även om det går ut över jobben.
Fackföreningar sägs ofta vilja rädda sina medlemmars jobb och utmålas därför av många som hinder för en ambitiös klimatpolitik, där fossilbaserade jobb måste utmönstras. Inte minst under den pågående strejken mot Tesla har debattörer som Benjamin Dousa och Björn Ferry utmålat IF Metall som en bromskloss för den gröna omställningen.
Men bilden stämmer dåligt med vad fackens medlemmar faktiskt tycker.
En forskarrapport från tankesmedjan Arena Idé, baserad på data från 22 europeiska länder, visar att medlemmarna i genomsnitt är mer positiva till att prioritera miljön än andra löntagare. Även när det uttryckligen ställs mot ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen.
Miljö viktigt för fackliga medlemmar
I de flesta länderna svarar en tydlig majoritet av de fackliga medlemmarna att miljön ska ges prioritet – även om det innebär långsammare ekonomisk tillväxt och förlust av arbetstillfällen.
Särskilt intressant är vad som händer i de branscher som ofta lyfts fram som de svåraste i omställningen: transport och tillverkningsindustrin.
Här är löntagare generellt minst benägna att sätta miljön före tillväxt och jobb. Men i just dessa grupper är fackligt medlemskap starkast kopplat till positiva miljöattityder.
I Sverige är skillnaden mellan medlemmar och ickemedlemmar liten – men stödet för miljöskydd är i stället mycket högt i båda grupperna, uppemot 90 procent.
Grön omställning och välfärd hänger ihop
I länder med högre kollektivavtalstäckning – där fler anställda omfattas av avtalade löner, villkor och förmåner – visar sig både fackliga medlemmar och ickemedlemmar vara mer benägna att prioritera miljöskydd framför tillväxt och sysselsättning.
Detta borde få konsekvenser för hur både politiker och fackliga ledare agerar. För politiken är slutsatsen enkel: Den gröna omställningen blir inte lättare av en urholkad välfärd, svagare fack, eller färre kollektivavtal.
Tvärtom pekar resultaten på att starka fackliga institutioner och en stark välfärd kan bygga den legitimitet som krävs för tuffare klimatbeslut – från gröna investeringar och hårda miljökrav till strukturomvandling i utsläppsintensiva sektorer.
Engagera er mer i klimatpolitiken
För fackföreningsrörelsen innebär resultaten att man knappast kan hänvisa till motvilliga medlemmar som skäl att ligga lågt i klimatfrågan, även om konkreta prioriteringar behöver göras med omsorg.
Tvärtom ligger ett starkare miljöengagemang i linje med medlemmarnas värderingar – och kan bli en källa till facklig förnyelse och nya samarbeten med klimatrörelsen, där svenska fack hittills inte varit särskilt engagerade.
När Tidöregeringen kraftigt nedprioriterat klimatmålen är vårt budskap att en socialt hållbar och politiskt möjlig klimatpolitik måste skydda och helst stärka fackföreningar och kollektivavtal.
De institutioner som byggt upp löntagarnas trygghet i Europa är också avgörande för den gröna omställningen.